Ja, det känns som om jag har mycket att ta igen och berätta om... det värsta är att det hänt så MYCKET att jag inte vet vart jag ska börja... :)
Nåja, i fredags ringde exet i alla fall, och då sa jag att jag tänkte komma ut och hämta mina grejor på lördagen. Hade lyckats hitta folk som kunde hjälpa mig dessutom. Han tvärvägrade. Jag fick verkligen inte komma dit.
Däremot kunde han samla ihop min "skit" och hiva in det i husvagnen och ställa den utanför tomten så jag kunde hämta den, ocm jag bara skrev upp vad som var mitt. Hmm. Konstaterade att jag inte varit där på fem månader och kände att jag behövde gå ett varv och kolla så allt mitt kom med, minns ju inte i huvudet vad jag har kvar på loftet och i trädgården?!
Dessutom visste jag ju att alla mina saker inte skulle få plats i husvagnen heller, kanot, cykel, skottkärra, sommarhjul...
Där avbröt han mig. Några hjul skulle jag minsann inte ha. Någonstans mitt i den argsinta utläggningen kände jag hur det small till i huvudet på mig. Fick en kraftig yrselattack och illamåendet vällde över mig. La på rakt i örat på honom. Jag tar inte vad skit som helst. Han ringde ett par gånger men jag struntade i att svara.
Kände hur jag var varm och kall om vartannat och ville egentligen bara kasta mig i bilen och åka ut till huset genast. Kände mig skitstressad och var orolig att få mina grejor förstörda för att han var grinig.
Gick ändå och hämtade Embla och hade en trevlig promenad hem. Men väl hemma blev jag tvungen att ta tag i mitt igen, och Embla fick ägna sig åt pyssel i sitt rum.
Satte mig och gjorde en lista utifrån minnet och ringde brorsan och sa att vi inte var välkomna. Brorsan tvärledsnade och åkte ner till hans jobb, men missade honom precis. Under eftermiddagen fick han dock tag på honom, och gjorde upp om att han och en kompis men inte jag kunde komma ut på lördagen och hämta sakerna. Skönt, kanske det ändå går att lösa?
Pappa fixade ett takräcke och kom dessutom hit och monterade det, och under natten pratade jag i telefon med en god vän som hjälpte mig att hitta lugnet igen, välbehövligt, TACK!!! I vissa lägen behöver man verkligen sina vänner, och vissa är bara så värdefulla! :)
Somnade till slut med förväntan om att allt skulle ordna sig, när sakerna är hämtade kan jag avsluta en del av mitt liv och gå vidare helt och fullt! :)
// Ellen :)