Jag skulle egentligen skriva lite om min behandling och de knepiga sjukförsäkringssystemen, men eftersom det känns som någon hällt sirap i mitt huvud ägnar jag mig åt den mer lättsamma uppgiften att berätta lite mer bilhistoria!
Nu ska ni få träffa min andra bil! :)
På den här tiden, då jag var sjutton år, körde familjen V8 till vardags. (ska rota fram lite sådana bilder också framöver, jag lovar, några är bara så hiskeligt jättepårymmen?!) Det innebar att vi läste Wheels Magazine. Nåde den som rev plasten av nya numret när det kom, det var min styvfars högtidsstund att ta med den in på lilla dass och där avnjuta den nyöppnade olästa. Det var också där vi andra fick gå och låna den, men nåde oss om den inte var på sin plats när han skulle in på sittning! :P
Emellanåt letade det sig även hem en och annan Bilsport, jag spanade ju epatraktorer och hade faktiskt vänner vars byggen blev publicerade! :D
Nå, för att återgå till storyn, i tidningshögen på dass fanns förutom jänkarna och epatraktorerna en riktigt kul följetong om bubblatrimning. Den var ju inspirerande, och jag hade ju redan en bubbla som reservdelsbil/lekbil och planerna blomstrade... :P
Någon mer här måste vara gammal nog att minnas den här härliga bilden?! :P
Själv drömde jag om bubblor på längden, bredden och tvären. En mörkt blå metallic kanske? Den hamnade i en animerad film på skolan i stället för i garaget, gjorde den i blått glanspapper och hittade på en fin story om hur den var på rymmen, och läraren var mycket imponerad av hur den gäspade så bagageluckan dolde hela framrutan och reservhjulet blottades... :P
En annan version förverkligades på praktiken på en reklambyrå, i liten skala då såklart. Kom från leksaksbutiken, lackades knallröd, med utskurna svarta prickar på hela bilen... Till detta givetvis en svart BH! :D
Ritade små bubblor högt och lågt, ofta samtidigt som jag pratade i telefon...
Telefonklotter i förstoring... :)
Och i verkligheten då?
Mjo, förutom den uppgivna orange som lärde mig köra bil (och lärde mig vad man INTE ska göra) fann jag vid sjutton års ålder en till 1302 -72. En ljusblå. Som bara var lite rostig. Trodde jag.
Gick åt fyra nya skärmar och drygt en kvadratmeter plåt som min styvfar tålmodigt hjälpte mig få på plats. Efter hans varningar om att vara försiktig med vinkelslipen och inte sprätta upp mig så tarmarna rann över garagegolvet blev min oro så stor att respekten förbyttes i rädsla och han fick helt enkelt ta över - är man RÄDD för en maskin blir den farlig. Jag kan kapa och punkta hjälpligt, men det här skulle ju bli en användbar bil, helst innan pensionen dessutom.
Trösklarna var helt ihoprostade, i dem går värmekanalerna dessutom så det fick bli 40x80 balk i 4 mm gods, det lär även ha förbättrat krocksäkerheten något... (hittar ni någon gång resterna av en bubbla och ett par typ järnvägsräls där trösklarna borde varit är det sannolikt denna bil, de lär ALDRIG rosta bort! :P )
Nå, att få ur motorn för lamellbyte fixade jag i alla fall utan hans hjälp, i folkracegaraget i Lidköping där jag och en hop med bilglada pojkar flyttat in. :) Men hjälp fick jag. När jag släppt på de fyra bultarna och fått löst allt fick de lyfta bilen så vi kunde dra ut hela paketet rakt bakåt. Mycket smidigt. :D
Bilen skulle vara klar till artonårsdagen hade jag tänkt, men så blev det inte. Fick lov att ställa på min mammas gamla Golf GTi för att ha en manuellt växlad bil att övningsköra med, och bubblan togs hem och lackades i föräldrahemmets garage.
Jag flyttade ju hemifrån när jag var sexton, för att plugga foto-film/video på annan ort. Att mitt i det komma på att renovera bil... fråga inte hur jag var funtad, det verkar idiotiskt att bo i egen lägenhet med studiebidrag på 750 och inackorderingstillägg på runt 1500-2000 och på det både ta körkort och köpa och renovera bil?! Undrar hur jag fick det att funka egentligen?! Sommarjobben jag haft sen jag var tolv bidrog nog en del till att det gick! :P Och reklamutdelningen varje vecka! :P
Bilen lackades i alla fall hemma, jag assisterade och Björn lackade. Vackert ljusblå fick den bli igen, originalfärgen, L54D. :) *ibland minns man konstiga saker, ja* :P
Hade gärna haft den röd med svarta prickar, men med den blå inredningen och det extra arbete det innebär att byta kulör på en bil med så mycket mer lackjobb... nä, ljusblå fick den bli.
En tid efter att körkortet var klart våren 1993 var även bilen färdig, och så här såg den ut:
Första "riktiga" bilen! Med lackade plåtisar och polerade skrytringar! Styling! :P
Min fina ljusblå 1302 -72
Hade kvar bilen i ett par år, men låg och pendlade dagligen runt fyra mil till jobbet på 110-väg, så efter några år köpte jag en annan bil. Som såklart kommer i en senare blogg... ;)
Bubblan såldes så småningom till en gammal skolkamrat som kom och frågade om den var till salu då hon sett att den stod hemma hos min mamma.
Det sista jag såg av den var kring 1995 när jag körde hem från jobbet i Stockholm en fredag och passerade Kjula.... det var nog ENDA tillfället den bilen gick fort nog att fastna i en fartkontroll, för då stod hon där och svor, på 50-sträckan som numera är bortbyggd sedan länge... :)
44 hk... 0-100 på en kvart-fjorton dar... :P
Men... den var en underbar liten isracer med fulldubbade nya vintersulor (kom till efter att jag kanat av vägen två gånger samma dag en glashal vinterdag, bubblor tappar styrningen, kräver nya dubbisar och ett par sandsäckar i skuffen (och ev en polare eller två på stötfångaren i bak också :P ), sen går de som tåget! :P )
Och... det gick att åka sex personer i den till Karlsborg en sen natt... och mycket annat dumt. BTW... det finns saker jag verkligen INTE rekommenderar folk att göra i bubblor. Packa ett flyttlass och sova i framsätet hör till INTE-saker. Och vissa andra övningar finns det bättre utrymmen för också, jag lovar... ;)
Att en vinternatt med femton minusgrader smälla ett membran i förgasaren fem mil hemifrån är heller inte att rekommendera. Bogsering efter ett par timmars väntan var... kallt. Jättekallt! :O Fötterna hade samma färg som bilen när jag kom hem! :P
Men bilen väckte lite uppmärksamhet, fick kontakt med Skövdes golfpojksliga som skuggade mig genom hela stan en kväll, bara för att de blev så nyfikna på bilen! :D Vi hängde sedan ihop resten av året, och det blev allt en del VW-aktiviteter med min lilla bubbla.
Med tiden blev den också en välkänd och välkommen syn bland jänkebilarna på klassiska kotorget i Mariestad. Fyllona som kom från stadt och fick för sig att knuffa på den löjliga bubblan bland raggarbilarna insåg snabbt att de knuffat på fel bil, utan att jag bad om hjälp var de plötsligt omringade av bistra raggare som blängde ilsket på dem och skyddade min lilla bil...
Jag vill inte ha någon idag, men jag är HEMSKT glad att jag förverkligade drömmen och skaffade min bubbla då, annars hade jag fortfarande längtat efter en! :)
Och det är inte utan att det känns i hjärtat när jag träffar på ett intressant exemplar. Det som senast fick mig att hoppa jämfota av lycka är det här:
Följ Molinaris fina bygge i hans blogg med början här: http://www.garaget.org/mypage/blog.php? … post=39669
Jaja... jag är väl lite kär i bubblorna fortfarande... men jag vill inte ha någon... tror jag inte... just nu... ;)
// Ellen :)