För mej så är kärlek nått speciellt som man är rädd om, när man hittat nån
som pusselbitarna passar bra ihop med, då vårdar man den ömt, tar hand
om den och framför allt så måste den ju ha näring för att överleva!
Tar man sönder den hela tiden så går den till slut inte att laga, det finns inget
kvar att lappa ihop den med och det gör så förtvivlat ont att bli sviken!
Jag är nog bra knäpp som vill ha ett förhållande där kärlek och omtanke syns,
känns och märks även om man varit ihop ett tag.
Jag bara vägrar att låta ett förhållande bli slentrian, det räcker att jobbet blir
det ju. Man får inte glömma bort, inte vara ego och det får inte bli en vana för
då försvinner allt det fina som ger orken att kämpa och viljan att gå vidare.
Visst kan man glömma saker i vardagens slit men genom tankar, ord och
handling så kommer man hur långt som helst...
Men jag kommer nog alltid att tro på kärleken,
för det är det finaste som finns när den väl finns...
www.susannesfoto.se