Gästbok
2 juni 2009
Jag har gått igenom en del riktigt jobbiga saker i mitt liv, och alltid skrivit om dem. För mig var det tex naturligt att skriva blogg om min sjukdom och om min separation, ut med skiten, sortera tankarna, välj vad som ska följa med för att bygga upp livet igen och se till att skapa en tillvaro med det innehåll man själv vill ha. Det tar tid, det måste ta tid, men det blir bra till slut. Men det är viktigt att bearbeta och inte bara försöka gå vidare framåt. Jag och andra finns här! Kram! :)
2 juni 2009
Klart man bryr sig alla kommer någon gång va med om något liknande, att en annhörig dör eller en nära vän som i mitt fall o man behöver stöd o vänner i de fallet för det tar tid o bearbeta, särskilt första året sen blir de lättare men först julen, posken och midsommar e svåra men med goda vänner så går det oxå, och det är i denna situationen man ser vilka ens rediga vänner är, troligen någon du inte alls räknat med som nu bara finns där helt plötsligt.. Mvh
1 juni 2009
okey, jo det är väl inte så lätt att veta. man känner sig lite dum som ställer en sån fråga om hur det gick till. men ibland kan det kännas bra att berätta och prata om det. jag var själv med om en olycka i somras. och ibland när man tänker tillbaka kan det kännas bra att bara skriva av sig lite i tex bloggen. på något sätt känner man att det hjälper lite.