Gästbok
19 oktober 2008
Ojdå men då får vi hoppas att den går bort av sig själv då! Pappas cancer spred sig också till hjärnan en sväng men den svullnaden kunde dom stråla bort som tur var. Behövs det så kan dom säkert göra det med dig också :) Upptäcker man det i tid så är dom grymt duktiga på sjukhusen! Pappas upptäckte dom tyvärr först när man hade haft cancer i över fem år så för honom hade det gått för långt tyvärr.
4 oktober 2008
Vill bara kasta in en kommentar till dig angående din blogg. Är otroligt imponerad av din kämparglöd óch att du orkar skriva om detta på internet, vilket iof kan vara en kanonbra självterapi. Du kommer klara detta. Människan är stark, och du är nog tamejfan en uppgraderad version av den mänskliga rasen. KÄMPA PÅ!
2 oktober 2008
Vet inte hur många gånger jag läst igenom alla dina dagboksinlägg nu (med och utan tårar). Jag tycker du är strong som orkar dela med dig av allt. Så starkt gjort och även om jag inte riktigt är i samma situation som du, så vet jag ändå hur det är (har själv varit nära döden) att känna så som du känner och att vilja skriva av sig. Och jag tror det är den bästa terapin man kan ha, att själv få skriva exakt som man tycker och känner, utan att någon kan dömma en! Jag kommer följa din story!