Det är min första helt nya bil och sannolikt också den sista. Troligen enda gången jag köper nytt.
Året var 1980!
Efter mycket funderande bestämde vi oss för att sälja vår stora Ford Granada V6 Ghia Combi -75 – dåtidens lyxigaste Europeiska combi. Vi ville ha den snyggaste och modernaste bil som fanns då - en Honda Accord 3-d. Den var dessutom en av de billigaste bilar i sin klass då och sågs som dåtidens Japanska BMW.
Vi valde mellan silver metallic med vinröd plysch-inredning och en Inverness blueblack metallic med turkos flakes och turkos plysch-inredning som vi bara sett i broschyren. Det blev den senare. Den visade sig senare vara rätt val och den var oerhört snygg!! Jag beställde den i Januari och skulle få den två månader senare. Det löftet hölls inte på långa vägar! Vi blev tvungen att låna en liten skitbrun Civik av 1975 års modell av bilfirman att åka på semester till Danmark i med ungar och packning! I Danmark fick vi se en likadan Accord som vi beställt och det kändes jäkligt bra – kunde knappt bärga mig till jag skulle få hem den vi beställt!
När bilen väl var hemma fick den italienska fyrekrade lättmetallfälgar i guldfärg som verkligen gjorde bilen till en av de snyggaste bilar här omkring. Jämför gärna med en Volvo av samma årsmodell…. Oooops! Nu ber jag alla Volvoägare 1000 gånger om ursäkt men jag blev Hondanörd det året! Många var de som kom fram och frågade vad det var för bil. En gång blev jag stoppad av en som körde om mig och som nästan skrämde slag på mig då han rusade ur sin bil och sprang fram till mig och såg ut som om han skulle råna mig!
Det visade sig att det var en läkare som just kommit hem från Dubai och tagit med sig hem, som han trodde, den snyggaste Accorden som fanns – tills han såg min!! Han var riktigt förbannad över att se min som gjorde hans till den fula ankungen! Förlåt mig, men det kändes sååå bra :)… att ha en så snygg bil, vill säga!
Förr, liksom nu, är det snyggt med kvinnlig fägring kring våra bilar.... frugan, naturligtvis!
.....litet yngre modell på "fägring" - dotter Anna, 6år då.
Japanarnas stora nackdel, redan då, var rosten. Redan efter något år uppstod små spindelmönster över hela bilen. Det fanns ingen garanti mot det och fick i goodwill betala ”endast” hälften av en helomlackning av bilen. Lackverkstaden fick slipa hela bilen totalt plåtren men den lacken höll hyfsat bra. Bilen ägs av sonen som totalrenoverade den och hade den som sin första bil. Den är idag avställd och står i en lada i närheten.
Trots rosten är det är en bil man minns med verklig glädje.
Björn
PS
Det var denna tråd som inspirerade mig idag:
http://www.garaget.org/forum/viewtopic. … 9#p1333479
Där ser ni också varför! :)
DS