Är det bara jag som är stressad, eller är det inte så att man har rätt till att bli smått irriterad när folk tar halva j-vla dan på sig att utföra en handling i trafiken. Inlärd att stanna vid övergångsställen bromsar jag snällt in i tid för att vara tydlig med att "jag tänker släppa förbi dig över vägen". Likt förbaskat så står folk och tittar till höger och vänster, höger och vänster.... även fast det inte finns en bil så långt ögat kan nå åt höger! Men det hinner såklart komma en innan personen ifråga har börjat masa sig över vägen. Och vad är det med alla dextrosolstinna, pigga och vilda tonåringar. När de kommer till ett övergångställe så stirrar de konstant ner i backen och lixom kasar sig fram, rädd att ränderna ska försvinna? should be, man får smått lust att putta på dem med snoken. Andra ska dressera hunden när man kommer ur högsersväng i korsningen.... då har man redan stått och väntat på grönt i något som känns som en oändlighet. Att sedan åter behöva ställa sig på bromsen för att titta på när någon tränar "fot" med en jycke som laddat för att attackera busken på andra sidan vägen med sin stråle... känns mindre uppmuntrande - just då!
Att följa högerregeln ger en sällan känslan av att man gjort något rätt i trafiken. Slutar bara många gånger med att man svär för sig själv. Helt fritt och ändå står folk och velar... köra... inte köra... köra... inte köra.... MEN KÖÖÖÖÖR! För vid det här laget står dom troligen redan med halva bilen mitt ute i vägen medan de sitter och bara stirrar på en. Men öööh jaaaa? jag har inte rört mig en millimeter och lär troligen inte börja köra med en bil tvärs över min vägbana. nej ibland blir det bara så himla fel och man blir så himla ... himla "lack".
Känner ni igen er? eller är det bara jag som är stressad som sagt?