Nu i flytten hittade jag ett charmigt litet minne som verkligen visar att denna fröken var bil-tokig redan som liten. Hihi..
När vi gick i grundskolan så skulle vi göra en egen skoltidining... Vi skulle leka reportrar å intervjua vem vi ville om vad vi ville...
Min artikel hette: VÅRTECKEN!
jag hade då intervjuat min far om vad ett vårtecken var.. I början så var det ju prat om svanar fågelsång och flyttfåglar..
Sen halkade det in på andra banor..
Ett riktigt vårtecken det var ju egentligen när man fick se en HD riva loss på torrt grus och när de första putsade krom-grillarna stack ut nosen i solens sken.. Sen blev det prat om vad som menades med headers, mussepigg-toppar och riktigt breda sliks.. Min fina berättelse om en man som lyssnade på fåglar slutade alltså i en ren å skär "bilartikel"....
å nu när snön ligger i drivor som fortfarande når upp fönsterbrädet men solen sakta smälter ner den hemska vintern så kan jag inte annat än önska att jag faktiskt får höra en HD mullra förbi eller se en sleten gammal jänk troget puttra fram...
Och jag längtar så otroligt mycket till Hjulhälga å färnsjörepan.. ÅÅÅ bara stå där på isen medans solen gassar, se å höra massa mullrande bilar.. Ja kan de bli så möe bättre efter en riktigt låååååång vinter!?
Jag längtar iaf så ja nästan spricker.. å vem vet.. går allt som ja vill så kanske till å me ja har ett eget slök 2013... ;)
//Miss D.