Vi träffades en oktoberkväll 2011, det var mörkt och hennes lack blänkte under gatubelysningen av det regn som strax innan hade fallit. Hon stod inklämd mellan två suvar på en villagata i Bromma, hennes lyktor var alldeles nya, hennes sulor var tjocka och hon viskade till mig - jag vill bli din! Det blev hon, hon fick hjälp att ta sig till mellersta Norrland av Björn på Björnpilen. Vi har haft en del stunder tillsammans och för varje gång så har den vita älskarinnan blivit allt vackrare och jag allt nöjdare. Nu har hon blivit någon annans och hoppas att hon får det lika bra som hos mig.