Blogg
Ja, vem är jag nu då? 28 november 2011, 02:51
Som ni kanske förstått av rubriken så är detta det efterlängtade blogginlägget där jag tänkte
berätta om mig själv. Det kan både bli succé och kaos. Förvirrande och roligt. Ni får se.
Vem är jag då? Detta lär bli väldigt öppet och blottande. Och en jävla massa text.
Jag heter Louise Lilian Maria Jonasson.
Född den 20:e Mars (alltså fiskarnas tecken) 1993, och är alltså närmare 19 än 18.
Jag är 170 cm lång och väger ynka 55 kg, det är genetiskt, jag har ingen ätstörning.
Blond och blåögd är jag också. Får ofta höra att jag har onormalt långa fingrar och tår.
Jag brukar också ta onödigt många webcam egobilder, hela tiden. Vet inte varför.
Jag överkonsumerar också Coca-Cola som, förutom röd mjölk, är det enda rätta att dricka.
Dricker Cola varje dag hela veckorna. Jag är liksom uppvuxen med det. Det är vardag.
Jag är född och uppvuxen i Kalmar. Hemmatrakten är Tegelviken och saker som handlar om
hästkrafter har alltid kretsat runt mitt liv. Både vanliga hästar och bilar.
Mamma har alltid varit en hästgalning, pappa har alltid varit en fordonsfanatiker.
Jag har alltid varit pappas flicka, har alltid varit med på bilutställningar och åkt på cruisingar.
Var på min första bilträff när jag var tre månader gammal. Då åkte jag med mamma och
pappa till Power Big Meet i Västerås. Jag lärde mig göra vågen mot raggare och blev även
kallad för "den minste raggarn' som skådats" av en något förfriskad raggare. Hehe.
Jag har alltid varit ett snällt barn. Inte gjort några större dumheter, inte vad jag fått veta.
Det värsta jag gjorde var väl att åka trehjuling i garagenedfarten och krocka i väggen, trots
att pappa sa att jag inte fick göra det. Då var jag tre-fyra år gammal. Trillade man fick man
inte gråta, för det jag gjorde var ju egentligen inte tillåtet. Busig liten unge var jag.
Amerikanska bilar har format mitt liv. Pappa hade en stor passion för dessa och jag delade den
fullt ut. Jag har inte ens koll på hur många bilar vi haft genom åren.
Ska jag göra en snabbräkning lär det bli.. hm.. okej, det blev över 25 fordon utav bara Chevrolet
och Buick, sen har jag inte koll på alla heller.
Är även uppvuxen med citaten "Jap-crap" och "Tyskar ska brygga öl och fostra nazister, inte bygga bilar." Pappa hade även en dekal med "Finn fem fel" och så var det fem Ford-loggor.
Så är jag uppvuxen, och därför att jag liksom insnöad på Volvo och Chevrolet.
Jag har alltid älskat att vara i garaget, älskar doften av bensin och alla andra dofter som
kommer till när man är i verkstaden om någon mekar.
Dessutom finns inget bättre än att höra mullrandet från gamla härliga V8or.
På fritiden är jag scout i Falkens scoutkårs seniorlag The Seniors, och när jag inte är på möte där
så håller jag på med ridning en gång i veckan i Rockneby, närmare bestämt RidKlubben Udden.
Dock håller det intresset på att falna lite, tycker inte det är lika roligt längre.
När jag inte håller på med fritidsintressen så går jag sista året på Lars Kaggskolan i Kalmar.
Där läser jag Medieprogrammet och är främst inriktad på Fotografisk bild. Jag är även krönikör
på skolans webbtidning k-ramp. Där sitter jag och ratar allting i hela världen i stort sett.
Höll också på att läsa ljudmedier, alltså radio etc, men i trean fick man bara välja en inriktning,
och då vann fotografering, det är det jag brinner för.
När jag inte gör något intresse eller är i skolan så tycker jag det är ruskigt roligt att köra bil.
Första gången pappa satte mig bakom ratten så var det i den gröne duetten. Jag var 13 år gammal.
"Det ska börjas i tid." Sa pappa som köpte sin första bil när han var 11. Fint.
Det gick bra. Och det var alltid på den smala grusvägen till sommarstugan som jag körde.
Det var också där han fick mig att backa med släp första gången. Snäll farsa man hade.
Volvo 945, släp, smal grusväg, ingen möjlighet att vända. Pappa stod utanför.
Det var en jävla tur att bilen var automat, annars hade det inte gått. Men efter det blev jag
några erfarenheter rikare när det gällde att backa med släp.
Att umgås med vänner är också något jag verkligen tycker om. Jag är en väldigt omtänksam
människa och sätter alltid vännerna framför mig själv. Lyssnar alltid om de vill prata, och jag
tröstar alltid om de är ledsna. Är det däremot jag som är nere så viftar jag bort det, jag mår
bra, det är inget fel med mig, jag överlever. Sedan sitter jag och skriver sinnesförvirrade,
kluvna, poetiska texter som bara finns på vissa ställen. Inte alla som får läsa dem.
På tal om kluvenhet så är väl det min signatur. Jag är kluvenheten själv.
Jag är nästan lite schitzofren. Tankar skenar i 280 knyck dygnet runt.
Det är som att vända på handen. Var femte minut ungefär. Eller varannan timme. Det varierar.
Jag bygger luftslott som jag tycker är mycket bättre än verkligheten.
Dessutom är jag väldigt intresserad av horoskop och det ockulta.
Kollar ofta på "Det Okända" och liknande program.
Kollar gärna på skräckfilm, men inte ensam, det är jag alldeles för paranoid för.
Jag tror på spöken och andar, att det finns ett liv efter detta och att folk kan fastna här.
Älskar komedier, framförallt Yrrol, bästa svenska humorn någonsin!
Jag är en väldigt älskande människa som alltid har nära till skratt.
Många människor förstår inte varför jag skrattar när allt är elände.
Men jag har inställningen att ingenting blir bättre för att man gräver ner sig.
Som när Pappa gick bort i Januari. Man sörjde, och man gör det fortfarande, men inte lika mycket.
Det blir aldrig lättare, men man kan inte heller gräva ner sig i depression.
Jag vägrar att bli deprimerad. Jag är inte sån.
Jag gråter väldigt sällan offentligt. Knappt någon av ens mina närmaste vänner har sett mig
gråta. Jag grät knappt ens på pappas begravning, för jag tyckte att begravningen var så fin.
Folk säger att jag är stark, och det kanske jag är, men det är nog en sak jag ärvt av mamma.
Jag är helt galen, inte riktigt klok, mongo och komplett rubbad, men det är sådan jag är.
Jag är lika ombytlig som en kameleont. Ena stunden är jag jätte seriös och tvär.
Andra stunden kan jag ligga på marken med tårar i ögonen och vrida mig av skratt.
Jag är bra på att få folk att skratta. Tydligen är jag en skön människa.
Jag älskar kärlek, och folk tror inte på mig när jag säger att senast jag hade ett "förhållande" så
var jag typ.. 10 år gammal. Och det räknas inte direkt som förhållande tycker jag.
Kärleken övervinner allt, det tycker jag verkligen. Alla har rätt till kärlek.
Jag har en tendens att falla för fel pojkar. Rätt ofta, hela tiden. Både lite och mycket. Dumt.
Min största dröm vore att träffa den rätte, bo i ett mysigt hus nära till stan, men ändå lantligt
utan så många grannar. Två barn och Amerikanska bilar. Helst ska Bettan finnas kvar.
Spendera somrarna på Aspö som jag gjort hela mitt liv och bara njuta av livet.
Jag är en sådan allätare så det är inte klokt om man ska tala om saker i allmänhet.
Jag trivs lika bra hemma i soffan med tända ljus och mys framför en film som jag gör
på discon med vännerna där man dansar tills fötterna brinner.
Eller nej nu ljög jag, myskvällarna vinner faktiskt, men festligheter är också roligt.
En killkompis tyckte att jag skulle byta mellannamn till "Ölhävaren" på Facebook. Nog sagt.
Jag lyssnar på all sorts musik, allt från Ebba Grön till Cascada.
Jag lyssnar lika gärna på hårdrock som visor, dunk som akustiskt.
Dessutom har jag en förmåga att kunna låttexter, rätt många dessutom.
Är man fortfarande nyfiken kan man kolla min Spotify: http://open.spotify.com/user/lolloowh
Sedan att jag är uppvuxen med Eddie Meduza och Kenneth & The Knutters och kan de flesta
låtarna, det är väl inte varje tjej som kan. Hehe. Brukade sitta och sjunga runke ball med pappa i soffan eller ändra texterna i låtarna på radion till bara ordet balle överallt, det var vardag. Jag saknar pappa väldigt mycket hela tiden. Han var min stabila punkt. Vi hade så mycket gemensamt och vi gjorde alltid dumheter tillsammans. Det var få som förstod våran dåliga humor. Och när han gick bort tappade jag fotfästet. Tack vare mina vänner så föll jag inte så långt, och jag lyckades ta mig tillbaka. På begravningen spelades Silver Wheels och The Man In The Sky av Eddie Meduza.
Och det är så jag ser pappa nu. Åkandes i en riktigt vacker Chevrolet med silverhjul.
Vad kan jag mer fylla i? Hm. Kanske det att jag första åren i skolan hade fler killkompisar än tjejkompisar. På dagis var jag enda tjejen i min årskurs. Sedan var det ju ett rätt litet dagis.
Mamma och pappa skilde sig när jag sju år gammal. Så jag är uppvuxen med delade föräldrar.
Jag har bara varit utomlands när jag var ett. Då var jag i USA. Sedan är det längsta jag varit
typ.. Idre och Gotland. Har aldrig varit i Danmark eller Tyskland. Norge har jag satt min fot i,
när vi körde till gränsen när vi var i Idre, men det var rätt öde, så jag gick tillbaka igen. ;)
Har varit i Stockholm en gång i hela mitt liv. Fick panik och ville hem direkt när jag såg att vägen
övergick till fyra filer. Betong, trafik och stress överallt, hua! Tacka vet jag kära Småland.
Familjen och vännerna kommer först. Lär inte lämna Småland och Sverige i första taget.
Jag hatar att vara ensam hemma och liknande. Skrämmer alltid upp mig själv i onödan.
Jag har fruktansvärt dåligt trafik-temperament. Eller roadrage kan man också kalla det.
Tycker det är tråkigt och bromsa och det där med att sladda är askul, det var pappas favoritsyssla på vintern, och både jag och min syster hängde alltid med. Jisses vad roligt!
Nu ska jag bara lära mig själv, för pappa hann aldrig lära mig. Tur att man har vänner som är
lika rubbade och fordonsgalna som en själv! Jag hade tänkt börja köra folkrace för att ta ut mina aggressioner där istället för i vanliga trafiken, men mamma trodde att det snarare skulle resultera i att jag körde folkrace i trafiken också. Hehe, hon känner mig för väl känns det som.
Sedan tycker killarna att det är jättetråkigt att jag inte blir rädd när de kör fort, slänger upp bilen på bredställ eller tar och siktar på saker för att sedan svänga tvärt för det.
Ledsen killar, men jag är uppvuxen med en galning som pappa, det krävs mycket för att jag
ska bli rädd. Jag brukar mest sitta och skratta eller helt enkelt bara sitta normalt.
Oftast är den enda tanken "undrar om han själv vet vad han håller på med nu?"
Skadad av pappa. Man hade fullt förtroende för honom. Han kunde göra allt, man var aldrig
rädd. Man visste att han hade koll.
Nu kommer jag faktiskt inte på något mer som kan vara bra att veta. Vet inte om det är
bra eller dåligt, förmodligen bra. Är det något som ni undrar kan ni ju kommentera nedan så svarar jag så utförligt, ärligt och icke-rörigt som jag bara kan.
Vill man se mina dokumenterade dumheter kan man kolla: http://www.youtube.com/user/Lollooowh
Citat som jag lever efter är:
"Ha roligt medan du lever, för sedan är du död jävligt länge."
"Jag har hellre älskat och förlorat än aldrig älskat alls."
"Livet är som en chokladask, du vet aldrig vad du får."
"What you are is what you get, there is nothing that you can reset."
och pappas och mitt favoritcitat
"Äh, det ordnar sig."
Varför kräva så mycket? 28 november 2011, 00:07
Jag hade en rätt vettig konversation med min vän Markus (tuzz här på g.org) tidigare ikväll.
Först satt vi och pratade om bilar, sedan övergick det till att diskutera relationer, och vi halkade
in på den där biten som kallas lägga-pengar-och-tid-på-varandra.
Vi delade med oss av våra erfarenheter, och jag insåg att tjejer verkar så förbannat krävande.
Fattar inte egentligen att man överhuvudtaget kan kräva att ens respektive ska köpa saker till en?
Det finns liksom inte i min värld. Visst, det kan väl vara gulligt med en spontan sak ibland,
men det är ju inget man ska ta för givet? Jag skulle få ryck om min partner skulle köpa nåt dyrt till mig, visst, det är en gullig gest, men samtidigt så kunde han lagt pengarna på något vettigare.
Nä, jag förstår inte hur folk bara kan ta för givet att deras pojk/flickvän ska ha råd att skämma bort dem med diverse saker. Jag fattar bara inte. Det är stört.
Personligen tycker jag ju att man är tillsammans med personen för att man vill vara med honom/henne, inte för att han/hon har pengar nog att kunna skämma bort en.
Man är väl tillsammans för att man älskar personen och vill vara med den?
Jag menar, det är väl det förhållanden går ut på överhuvudtaget?
Så länge man har varandra har man allt, right?
Jag skulle mer än nog uppskatta att bara vara tillsammans.
Det behövs inte läggas massa pengar på varandra, det finns mycket bättre sätt att visa tillgivenhet på,
jag lovar. Det krävs så lite för att få så mycket.
I alla fall, vi kom fram till att om du bara ger och ger, men inte får något tillbaka,
då är det inte värt att försöka ens. Det går inte att hålla en båt flytande om en borrar hål
i golvet och en öser, tillslut kommer det inte finnas något golv kvar, och då sjunker den.
Så till alla tjejer och killar som känner igen sig: skärpning!
Peace & Love!
Det skulle ju börjas i tid.. 27 november 2011, 18:25
Sådan far, sådan dotter, eller ska man kanske kalla det en skada?
Hehe, nu fick folk kanske en lite större förståelsebild över hur länge bilarna har varit med i mitt liv. Bettan främst. Bilderna är mellan 91/94, jag är född -93, var med i Västerås på Power Big Meet när jag var fyra månader gammal. Det ska börjar i tid, right?
Detta var mest som en liten "öppning", ska skriva mer om mig och mitt liv senare.
Inte just nu, men det kommer så småningom :)
Dansat som aldrig förr! 27 november 2011, 17:13
Haha, okej, nu kommer en lång jäkla resumé från gårkvällen!
Började med att möta upp Cilla vid Södercentrum, gå till Sandra.
Komma in, hänga av oss, gå ut mot dansgolvet och direkt var två
pojkar framme och frågade om vi ville dansa.
Vi tackade nej, vi hade ju precis kommit in, hehe.
Tog varsin öl och kollade omgivningarna på de olika golven.
Har inte varit där sedan 2009, men det var mycket trevligare nu
med lite åldersvariation och mogenhet. Inte bara massa fjortisar.
Satt mest och snackade i en timme, sedan strax innan Drängarna skulle
gå upp på scen så tog vi varsin tequila och gick ut på dansgolvet.
Trodde att det skulle vara kört för min del, eftersom jag inte ätit så mycket
under dagen, men det var alldeles lagom! Studsade runt som aldrig förr!
Sjöng med till allt, kunde varenda låt, Cilla och jag ägde dansgolvet!
I alla fall kändes det som det när vi studsade runt och sjöng.
Drängarna kom upp på scen, det blev alldeles galet. Var genomsvett.
Hade så fruktansvärt roligt! Kul att dela såna kvällar med likasinnade.
Efter Drängarna så gick vi och köpte varsin cider, sedan satt vi och tog
det lugnt en stund, då blev jag uppbjuden typ tre gånger, men jag tackade nej.
Gick sedan över till det lilla retro-inredda dansgolvet där de spelade livemusik
i retro-stil. Shakade loss med Cilla trots att det var noll personer på golvet.
Plötsligt blev man uppbjuden av en trevlig kille och vi dansade bugg till
"Miss you Miss Belinda", har mest dansat med folk som inte kan föra, så jag
kom på mig själv med att försöka föra honom, men han löste det bra.
Efteråt sa han "du kan ju!" och jag skrattade andfått och satte mig hos
Cilla som suttit och flinat åt mig hela tiden.
Bytte till disco-dansgolvet och gick loss totalt till "Sexy and I know it"
Fick inte vara ifred där heller, det är ju dansgolvet när alla ska vara så nära inpå.
Cilla räddade mig och vi gick vidare till det stora golvet igen där vi dansade
lite till innan vi hämtade våra jackor och gick ut. Då var klockan två.
Hon hoppade på sin buss och åkte hemåt. Jag skulle bli hämtad av mamma,
så jag gick ner mot Sandra igen. Då stod sex killar på andra sidan vägen och
skrek "Ni där borta är ni klara?!" till mig. Jag skrattade åt dem och gick sedan
för att ansluta mig till dem. De tyckte inte att jag skulle stå ensam.
Visade sig vara sex trevliga Ölänningar, varav en av dem var han som jag dansat
bugg med tidigare under kvällen. Hade en trevlig pratstund. Sedan när mamma
kom så sa jag "Där kommer min skjuts!" "Vem hämtar dig?" frågade de.
"Mamma" svarade jag. Och givetvis ställde sig alla och gjorde vågen och körde
hejaramsor. "MORSAN! *klappklappklapp* MORSAN! *klappklappklapp*!!"
Skrattade så att jag nästan grät, så himla sköna.
Hoppade in i bilen, de snackade med mamma och försäkrade henne om att jag
var en snäll flicka, haha. Sedan åkte vi hem.
Var hemma vid tre, tvärdäckade.
Vaknade vid 12 första gången, somnade om och vaknade vid 14, gött.
Skulle egentligen velat tvätta bilen, men idag är det storm ute.
12+ och ösregn och stormblåst. Ute på landsbygden har strömmen gått
för att träd har fallit över ledningar och sånt allmänt mysigt.
Alice kom hem från stallet. Hon sa att hon hade fått byta om i stallet för att
hon hade blivit dyngsur. Hennes kläder såg tydligen ut som de vore i lack,
så blöta var de. Hehe. Tur att jag inte behöver gå ut idag då.
Tvätta bilen kanske inte behövs om det regnar så bra?
Hade ändå inte fått köra för mamma eftersom jag var ute igår.
Men det gör inget, jag hade så fruktansvärt roligt.
Gör lätt om det. Utan att tveka.
Ni som orkade läsa allt ska ha en uthållighetsmedalj ;)
Pussåkram på er!
Ni får en liten bildserie från igår. Helt nykter men något mongo, som det ska vara ;)
Vad gör man om man inte kör bil? 26 november 2011, 12:52
Idag får bilen stå. Den lär få göra det imorgon med.
Vaknade i morse, eller ja, jag vaknade vid tio.
Första man gör? Man dricker cola. Bra frukost.
Om tio minuter kommer Erica och Herman och hämtar mig.
Vi ska käka på Thai Silk och ha allmänt trevligt.
Sen åker jag hem igen, gör inget vettigt tills ikväll.
Då åker jag till Sandra, alltså ett av Kalmars dansställen,
främst känt för att ha dansband och liknande.
Ikväll spelar Drängarna, det kan man ju inte missa!
Och jag tror inte att vi kommer vara direkt ensamma.
http://www.youtube.com/watch?v=6dUSAZaqfhg
Den sitter jag och nöter. Hemma. I bilen. Överallt.
Har taggat i tre veckor nu ungefär. Hehe.
Jag brukar inte gilla dansband och sådant, men någon
gång måste man ju prova något nytt, och Drängarna är
ju inte direkt dansband i min mening.
Ska bli kul att träffa lite nytt folk och kanske dansa lite.
Men jag säger som Magnus Uggla; Jag dansar aldrig nykter.
Tror att senast jag dansade var i nian på högstadiedisco.
Gillar liksom inte uteställena där alla bara klänger på varandra.
Då sitter jag hellre på Pipes of Scotland eller KM och bara chillar med en öl.
Ska bli spännande att se hur det är på Sandra.
Vi hörs kanske senare ikväll.
Pussåkram på er!
Rugby, blåsor och en händelselös fredag..? 25 november 2011, 19:33
Skrev inget igår, var i skolan och höll på med Rugby förberedelser.
Sedan blev det dags för Rugbyn, banka på trummor och oljefat i totalt
6 timmar. Fick fina blåsor och brännskador på händerna av allt nötande.
Ni som vill veta mer om Rugbyn kan läsa lite på min egentliga blogg.
http://cerat.blogg.se/2011/november/kag … elius.html
Klicka på länkarna i inlägget, speciellt den med intåget, det var episkt.
Efter Rugbyns slut vid 20 så packade vi ihop. Var hemma vid 21.
Duschade, packade och körde till Söderåkra.
Kom hem igen i förmiddags. Trött som bara den. Det hände ingenting hemma,
så tog bilen och körde till verkstan och hade lite tjejsnack med Erica. Fint.
Tänkte tvättat bilen också, men det började regna så jag sket i det.
Efter det så tog vi en runda på stan i bilen, men det var fortfarande bara
massa stressade människor som precis slutat jobbet, så jag körde hem
henne till Herman, sedan åkte jag hem. Och nu sitter jag här.
Tjejerna tofflar med sina pojkvänner, alla kill-kompisar är på olika orter,
och jag då? Jag vill inte direkt dra till parkeringen ensam.
Nä, jag stannar kanske hemma och lägger mig i god tid.
För omväxlings skull.
Pussåkram på er!
Nybörjarmisstag och pickupen! 23 november 2011, 23:24
Haha, ja, jag som trodde att bränslepumpen var slut.
Vi trodde alla det. Sedan hade Billy kollat på det idag och bara konstaterat att bilen
hade för lite bensin i tanken för att mitt auto-insprut skulle vilja sammarbeta.
Fan också! Typiskt nybörjarfel! Hehe, men jag åkte snällt och tankade ikväll när
jag fått hjälp att ställa mammas bil på hennes jobb och fått skjuts till verkstan.
40 liter fick jag i den jäkeln, så man blev 550 spänn fattigare.
Det är en dyr hobby, men det är ju så himla roligt!
Ska försöka räkna ut hur mycket hon drar och en reservdunk ska skaffas.
Stör mig som fan, fast det var ju ändå tur, då slapp man lägga pengar på en ny pump.
Sen kära garagare så lovade jag ju er att visa en bil på Pappas gamla pickup som
han renoverade och körde med när jag var yngre, och jag hittade en bland bilderna
på skoldatorn idag, delar den här med er:
På bilden är motorhuven inte monterad, men oj vilka minnen man har med den.
Förbannat snygg tycker jag att den är dessutom.
Skulle lätt kunna tänka mig att ha en sådan läckerbit.
Det syns inte ordentligt på bilden, men den var mörkblå metallic.
Namnam, jag vill haaaaa.
Nä, nu får jag lägga ner. Men någon gång ska jag ha en sådan. My Precious
Folket verkade föressten ge positiv respons på att jag skulle skriva lite om mig själv,
så jag får väl se vad jag kan knåpa ihop utan att låta alldeles förvirrad och vriden, hehe.
Snart ska jag sova. Imorgon är det Rugby. En 35 årig tradition mellan Lars Kaggskolan och
Stagnelius/Jenny Nyström. Givetvis siktar vi på dubbelseger.
Jag ska stå med tuperat hår och slå på oljefat med järnpinnar i sex timmar, mys.
Stagg/Jenny kommer stå och skrika "VAR ÄR ALLA DIESELBÖGAR? DÄR ÄR ALLA DIESELBÖGAR!"
Pfff, bara för att de inte har fordon eller teknik eller någon sådan gymnasielinje.
Och vi kommer stolt att skrika "LASSE LASSE LASSE, KAGG KAGG KAGG!"
Over and out!
Bogsering och personligt? 23 november 2011, 02:12
Först och främst tycker jag det är dåligt att icke-fordonsrelaterade inlägg inte går att kommentera, det är jobbigt, och då måste man skriva inlägg som är någorlunda
fordonsrelaterade så att de inte blir tjuriga och tar bort inläggen för att de innehåller
för lite fordonsrelaterade saker. Hehe.
Såå, jag kidnappade mammas bil idag som jag tidigare sagt.
Hade den hela kvällen, och sedan hämtade jag henne vid 23 på jobbet.
Åkte hem, knuffade ut min bil från sin parkeringsruta, fick krypa som en
idiot för att hitta bogser-öglan, satt gömd i stötfångaren bakom en plastbit.
I alla fall, fick inviga min söta, rosa bogserlina, hehe, sött.
Två badass mörka volvos med tonade rutor, och sen en rosa bogserlina.
Mamma körde sin bil och jag satt bakom i min.
Gick i sakta mak till verkstaden och eftersom ingen var ute kunde man köra lite
hur som helst, riktigt bra! Gena i rondellerna och inte stanna vid väjningsplikter osv.
Blev omkörda av en lastbil, men han såg att vi bogserade, så han började köra om
redan när han kom in på samma väg som oss, gött, då slapp man ha honom i arslet.
Knuffade in pärlan i verkstan och sedan körde vi hem igen.
Billy ska kolla på felet imorgon, hoppas han kan fixa det, annars vet jag vem som
blir utan sin bil till på lördag, hon heter Katarina, och är alltså min käre mor.
Tänker iofs kidnappa hennes bil ändå, för jag ska städa ur den och tvätta den,
sedan ska jag knäppa massa bilder på den och tillslut dyker den upp här :)
Sedan undrade jag lite också hur många som är intresserade att veta mer om mig?
Det är ju trots allt inte så vanligt med tjejer som har så stort bilintresse.
Och det är en del som är nyfikna och frågar allt möjligt hela tiden.
Så ska jag skriva något blogginlägg och förklara vem jag är?
Vad tycker ni?
Pussåkram!
Jävla bränslepumpar.. 22 november 2011, 16:29
Okej, Billy kom ut idag och kollade på bilen efter att jag tappert försökt ha igång henne.
Så länge man hade tändningen vriden så hostade hon, när motorn väl hoppade igång
och man släppte tändningen, då dog hon. Jävla fan.
Billy ringde en vän, precis som i postkodlotteriet eller vad fan det nu heter, och kom fram
till att bränslepumpen i tanken är kaputt. Happ. Kul liv osv.
Fick i alla fall order att bogsera ner bilen till verkstan ikväll.
Dvs efter 23, när mamma slutat jobbet.
Inget folk ute då, så det är chill.
Däremot nu så fick jag skjuts av Billy till mammas jobb så att jag kunde kidnappa hennes
bil för kvällen. Skrattade jättemycket när jag började köra, är så van vid min pärla att
det kändes som att köra rymdskepp. Tjockare ratt, mycket mjukare växlingar, tyst,
kopplingen är mjuk, den gungar inte lika mycket och man sitter långt ner tack vare att den
är sänkt. Däremot är bromsarna sämre än mina märkte jag, hehe.
Det är rätt roligt hur snabbt man ställer in sig till olika saker.
Nu ska jag ge mig ut i rusningstrafiken och köra till skolan.
Ja gott folk, jag ska ge mig ut i myrornas krig. Inte roligt vill jag lova.
Käka och sedan ska jag måla oljefat med Kaggbandet.
Trevligt, trevligt.
Pussåkram på er!
Bilen sviker mig... 22 november 2011, 00:12
Ja, nu är jag rätt upprörd faktiskt.
Förra veckan tjurade bilen lite ibland när jag skulle starta den.
Och idag gick den hela vägen till skolan, verkstaden, smårundor och hem igen.
Sedan när jag skulle åka och hämta systra mi så vägrade hon att starta.
Hon har gjort såhär en gång tidigare, men det var pga för lite bensin i tanken,
och det ska det fanimej inte vara nu, den har minst halv tank.
Tror att en bränslepump är kass. Och det är nog så med tanke på att när
Christoffer bytte bränslefilter upptäckte vi att det som satt där var original.
Så det skulle ju inte direkt förvåna mig om pumparna suttit där så länge med.
Tycker bara att det är lite dålig timing.
Ledsen på lilla bilen. Imorgon får jag skjuts till skolan.
Hoppas att Billy kanske kan lokalisera felet, om bilen nu startar.
Annars kidnappar jag mammas bil.
Kommer få kärringstopp hela tiden eftersom jag är så van vid min egen.
Men jag klarar fan inte av att åka bussen, den har jag sagt upp mig från.
Kommer få psykbryt och hoppa av i farten så fort något inte är okej.
Håller tummarna för att pärlan klarar sig ner till verkstan i alla fall.
Nu ska jag sova.
Natti alla ni där ute!