Om en vecka är det 10 månader sedan du gick bort.
10 månader sedan du tog silverhjulen till himlen.
Det är ofattbart.
Att du kunde ta ett sådant beslut, det gick så fort.
Ingen anade någonting.
Den där tisdagen den 18 Januari när jag fick beskedet.
Då gick min värld itu.
Världens bästa pappa fanns inte längre.
Två dagar hade gått sedan vi åkte hemifrån dig till mamma.
Precis som vanligt.
Och sedan fanns du bara inte längre.
Det gör så ont pappa, du anar inte hur mycket.
Jag har alltid varit pappas flicka.
Och när min trygghet och största förebild försvann.
Då tappade jag fotfästet.
Jag saknar alla pussar, alla kramar.
Alla bilturer, alla bredställ.
Alla dumheter vi gjort tillsammans.
Alla hejdlösa skrattanfall.
Alla mysiga minnen varesig årstid.
Allting du lärt mig.
Jag älskar allt.
Jag drömde om dig inatt.
Det krossade mig.
Jag drömde om att du klev ut genom dörren i sommarstugan,
och Alice och jag kom springandes och kramade dig så hårt vi kunde.
Vi grät, både av sorg och lycka.
Och av lättnad. Att du fanns. Att du inte var död.
Men sedan så vaknade jag.
Med gråten i halsen.
Och insåg att det hela var den dröm.
Du var mer än min pappa.
Du var min bästa vän.
Jag skulle ge allt bara för att få se din långa gestalt i ögonvrån.
I bilen, i soffan, vart som helst.
Men höjden av lycka vore ändå att få känna din närhet.
Att få se dig på riktigt när jag vänder på huvudet.
Att höra din röst. Att höra ditt skratt.
Att få känna dig nära, precis som alltid.
Jag saknar dig så himla mycket.
Nu är det sällan som jag gråter.
Men efter nattens dröm så rinner tårarna.
Jag känner mig trygg när jag sitter i bilen.
Bilen som vi hjälptes åt att göra iordning.
Fina fina 740in. Det är vår bil.
Jag känner mig alltid trygg i henne.
Det är väl därför jag kör så mycket med henne.
Och hoppas på att få se dig i backspegeln.
Där du sitter och säger hur stolt du är över mig.
Pappas flicka har blivit stor.
Jag kommer så väl ihåg dina sista rader till mig.
"Louise
Jag vet att jag har lovat att inte göra detta
men det känns som det enda rätta
Du kommer att komma långt i livet
om du bara kämpar.
Bli aldrig egenföretagare.
Tänk på mig och kom ihåg mig som jag var.
Älskar dig massor
Ledsen att jag inte fick vara med på 18års dagen
men nu har du en bil som minne."
Och jag ska kämpa.
För din skull.
Jag älskar dig massor också.
Världens bästa pappa.
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet