tja!
vet inte riktigt vad jag ska skriva, känner bara ett behov av att skriva av mig lite och dela min tankar med någon. har för 3dje gången på 1.5år sabbat ett förhållande innan de ens börjat riktigt. eller om det är jag som har sabbat det eller om ja bara hittar komplicerade tjejer vågar ja inte svara på.
första gången tog de nära ett år att komma över, kände sig allmänt värdelös och var riktigt nere. andra gången blev nästan en kopia av första gången och självförtroendet som sakta men säkert börjat stiga trycktes ner lägre än det någonsin varit tidigare. var som en bekräftelse på att man kanske var så jävla kass som man alltid trott den senaste tiden.
för en tid sen träffade man en helt annan tjej, började träffas som vänner bara och hade jävligt roligt ihop. började träffas mer och mer och de ena ledde till det andra och till slut var det vi. var så grymt lycklig över att äntligen träffat någon som verkligen var seriös och ville något på allvar.
allting var underbart och såg verkligen fram emot att lära känna henne mer och mer. tog ett par veckor och sen fick man bara beskedet att "det känns inte rätt". och man kan inte styra över vad folk känner, men nu sitter man här och känner sig lägre än någonsin. undrar över hur jag alltid lyckas. något måste man ju göra väldigt fel, visst ja har ett jävla temperament ibland det får jag erkänna.....
måste rycka upp mig och ta tag i mitt liv ordentligt, ingenting blir bättre av att sitta och deppa de vet jag sen innan....
MVH