Igår när man for hem från jobbet hände ju självklart de man inte vill ska hända. Fick inte in en växel. Precis när jag skulle köra in i en rondell också. Stängde av bilen och startade den sedan igen. DÅ gick det. Körde iväg, skulle svänga av och då gick de inte igen. Lät bilen glida till en mer säkrare plats än mitt i svängen, hede på varningsblinkers och stängde av bilen.
Ringde min far som är en av de mest kunniga på området som jag känner. Han kom dit, for och hämtade en verktygslåda och kom sedan tillbaka. Öppnade huven och pappa skruvade på medan jag stod och assisterade med lampan så att han kunde så något i mörkret. Han skruvade och skruvade. Jag satte mig i bilen och provade koppling och växellåda. Då fungerade allt, och lättare än innan. Sade till min fader att jag har hört att det har låtit mycket då jag satt i backen på bilen. Han sa att han förstod det men att det förhoppningsvis skulle vara bättre nu.
"Nu fungerar det ju men jag är ju inte en bilmekaniker precis." Nej pappa, det är du inte, men du kan det man behöver kunna och att du glatt lär din fordonsintresserade dotter gör dig till den bästa pappan. Att du alltid hjälper mig när de behövs är guld värt. Varje gång du hjälper mig lär jag mig mer och mer. Vet precis var jag ska skruva och hur jag ska skruva om det händer igen. Visst ska det fara och kollas upp för säkerhets skulle så att inget måste bytas, men oj vad detta har hjälpt mig. Nu måste jag köpa en liten verktygslåda till bilen så att jag kan ha där ifall något skulle hända igen.
Att ha någon man kan räkna med är det bästa. Samt mina vänner som har erbjudit sig att hjälpa mig om det behövs. Fyfan vad ni är guld värda.
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet