Blogg
17/6 -11 Fredag: Miljöskadad av jobbet? 17 juni 2011, 21:31
Vad har du för miljöskada från ditt jobb?
Ser du dåligt dragna elledningar eller märker du snabbt skarvarna på dåligt uppsatta tapeter?
Klura lite över det ett tag.
Man brukar ju surra om miljöskadad, då ens dagliga syssla sätter sina spår i ens beteende och sinne.
Själv måste jag alltid, om jag hör en lastbil, kika vad det är som kommer körandes.
Ser jag ett flak eller en container måste jag såklart kika om det är vårat eller en konkurrents. Om flaket skulle vara lätt eller svårt att hämta igen osv.
Du kanske nu fattar vad jag jobbar med, kör lastbil och kör flak från byggen, privatpersoner osv. Sopor, grus, jord, askor, virke, och ja allt vad som räknas som skräp.
I torsdags fick jag dessutom bekräftat för mig att jag har ytterligare en miljöskada, denna säger väl sitt rätt tydligt.
Fick order om att tömma en container med metall på ett bygge.
Kommer dit och finner att den knappt är fylld, bara lite bråte i botten.
Går upp och frågar byggherren ifall det blivit felbeställt eller om det står någon container undangömd.
Nej, containern luktar vedervärdigt, förklarar han och säger att den måste bytas ut.
"Det luktar som om någon slaktat en gris i den! Vi kan inte ha den här på bygget, luktar skit varje gång man ska gå förbi!"
Vi går ut ställer oss vid containern, han vrider på sig och ser rätt besvärad ut.
"Du känner ju hur det luktar, helt sjukt, något dött måste ju ha legat i denna!"
Jag står där som ett frågetecken.
Luktar och luktar, inte tusan kände jag någon dåligt doft.
Efter lite om och men så kan jag tillslut känna att, jo, något luktade ju inte direkt blommor. Men så farligt var det ju inte.
Han kikar på mig med en förbryllad blick...
Kan man kalla det miljöskada, då man inte berörs av vad andra anser vara kräk-framkallande?
En bra egenskap om inte annat! ;)
"Hej, jag heter Erik och jag kan lukta på jästa sopor utan att spy!"
Ja det kanske är svårt att förklara, visst känner man att det inte luktar gott, men det är ju inte direkt något som kommer som en chock. Har haft kompisar med på körningar då man fått gå in på soptippen med diverse godsaker. Det klagas och suckas. Folk blir bleka och vill icket sätta foten utanför hytten. Jag frågar om jag ska lämna dörrn öppen, bara för att. ;) Som jag brukar nynna för mig själv: "Det luktar godis på Dåva, mmmm, godis på Dåva!"
Sopvatten, eller vad man nu kallar det. Något som vissa av er kanske kan relatera till på något vis från er lilla sopbalja under diskbänken. Ta detta, badkarsvis, och lämna det i solen. Doften går väl att särskilja från tex taco. Men luktar det verkligen så illa? Miljöskada, kanske de...
28/2 -11 Måndag: Du upptinade vbg... 28 februari 2011, 22:14
Du värmande vårsol, du solvärmda snömodd, du upptinade hydraulikkoppling, du torra asfalt, du upptinade vbg koppling... vad jag saknat dig! Ser fram emot imorgon, en ny dag där solen får skina ytterligare några minuter. Orken kommer sakteliga tillbaka...
3/10 -10 Söndag: Grabben får välja utseende på bilen... 3 oktober 2010, 21:50
Är i bilbytar tankar och har väl inte tänkt lägga några enorma summor på något över vintern.
Något lite billigare att slita och slänga med tills nästa säsong då det finns lite cab drömmar.
Men, till själva rubriken.
Jag har bestämt sedan långt innan att grabben ska få bestämma hur nästa bil ska se ut.
Han är 4 år och har ett intresse större än det andra.
Nummer ett är utan tvekan Cars och Lightning McQueen.
Har frågat han lite till och från hur han skulle vilja att våran bil såg ut och det lutar väldigt mycket åt något ur Cars. Helst ska det vara med siffrorna "95".
Allt började egentligen bara lite på skoj, men varför inte?
Så jag tänkte, han får bestämma!
Han åker ju i bilen nästan lika ofta som jag, så han har väl egentligen lika mycket att säga till om.
Så när jag väl hittat en passande bil för vintern så ska jag låta göra tre förslag, alla utifrån hans önskningar.
Sen får han helt enkelt välja en av stilarna, och så får det bli.
Jag har fullt förtroende för hans smak.
Hans två favorit bilar säger väl en hel del.
Nr 1: Ford Mustang Fastback
Nr 2: Volvo 142
http://fota.blogg.se/images/2010/emfyr_99108721.jpg
Fortsättning följer!
22/3 -10 Måndag: Suktar efter en V4:a... 22 mars 2010, 13:57
Sitter hemma idag, lite sliten efter gårdagens besök på akuten.
Drygt med oförklariga symptom som efter ekg, blodprover och allmänna tester förblir ett mysterium.
Hursomhaver.
Hittade igen en Saab 95 V4 på blocket, blev så sjukt sugen.
Sitter nu och suktar, väntar på fler bilder och försöker komma på vart man kan hålla till att greja med den ifall ett köp blir av.
Vilken bil, säger bara det. Vilken bil!
6/3 -10 Lördag: Världsrekortförsök... 6 mars 2010, 09:35
Ja då bär det strax iväg för att se ifall Ross Mercer lyckas återta sitt världsrekord i "hoppa bort" med skotern.
Men de är väl först och främst det fina vädret och allmän luftakrobatik som lockar mig ut idag!
Huj huj!
4/3 -10 Torsdag: Scania V8, skönheten och... 4 mars 2010, 14:12
Ska strax bege mig ut och jobba, och vilket jobb man har.
Kan bara inte fatta att man får betalt för att göra något så roligt som att köra lastbil.
Drömyrket, finns verkligen få saker som kommer i närheten.
Skönheten och odjuret, välj själv. Jag röstar på skönheten. ;) Härligt välanvänd pärla.
Så nu blir det ut å köra lite Scania V8:a, skönheten och...
2/3 -10 Tisdag: Hur man trivs bra framför datorn, låter pärlan pryda väggen... 2 mars 2010, 22:53
Trots att man bor i en hyreslägenhet med tapeter som man själv aldrig skulle välja, så känner jag faktiskt att jag trivs bättre och bättre.
Varje rum har fått sin egen tutch, känns personliga.
Har egengjorda tavlor, kuddar och annat som pryder bostaden.
Och den plats där man tillbringar mest tid, där går det att skåda ögonstenen.
Gör det aningens lättare att må gott medans man surfar runt på garaget.org.
Finns fler bilder från boendet under mitt galleri, om någon nu skulle bli nyfiken.
Huj!
13/2 -10 Lördag: 26 år och moppe? 13 februari 2010, 23:49
För någon helg sedan satt jag och några kompisar ute i en grillstuga, njöt av kvällen.
Det grillades korv och humöret var på topp.
Utanför i kylan stod leksakerna och väntade, sprojtans 4.taktare och hästkraftstinna tvåtaktare.
Leksakerna har verkligen en stor och viktig del i ens liv.
Som någon en gång sa till mig.
"Det är inte barnet inom dig som blir mindre, det är leksakerna som blir större!"
Trots att snön ligger tjock utanför, och kommer göra det fortsättningsvis några månader framöver så kom vi ändå in på snacket kring sommaren.
Om funderingar kring att ta MC kort, köpa cab eller liknande.
Det var i detta som vi mindes tillbaka till en tid då allt var så enkelt.
Den tiden då man var 15 år och körde moppe.
Vi skrattade gott åt alla äventyr vi varit med om bakom styret på diverse DT.s och MT.s, Dakota.s och Zyndapp.s. Vurpor och trim, skogssvängar och lånkörningar.
Där och då kläcktes tanken.
Varför tar vi inte alla och skaffar oss varsin moppe, gärna det märke man hade som ung.
Vi sätter en gräns på trim och sen ordnar vi oss en sommar värd att minnas!
26 år och moppe, låter som en riktigt härlig grej!
12/2 -10 Fredag: Vilken dag... 12 februari 2010, 17:16
Klev upp idag kl 5.00, omänskligt tidigt.
Än värre var ju att jag samma tid föregående dag gick och la mig.
Hur som haver. Slet mig upp, gjorde mig klar och begav mig mot jobbet.
Blir inte klok på denna kyla, när ska det bli mildare väder?
-24 är nästan för kallt för att jobba.
Men sakteligen så började solen titta fram och vilken dag det skulle bli.
Rätt lugnt med gods så jag kunde ta de lite piano på slutet av dagen.
For in till statoil och köpte en stor kaffe, gick ut och satte mig på stötfångaren och bara njöt i solskenet.
Lite vårkänslor ändå!
11/2 -10 Torsdag: Tillåt mig vara ivägen stressade svensson! 11 februari 2010, 23:28
Jag kan fortfarande inte förstå hur folk kan vara så enkelspåriga i sina tankar när de sitter där i sina bilar.
Volvo, Saab, Ford, BMW, Honda ja sak samma vad de kör för alla verkar de vara lika (o)smarta hela bunten.
Här i norr råder för tillfället vinter och kyla. Snön har verkligen bara vräkt ned och vägarna är och förblir vita och halkiga. Runt omkring dessa vägar breder plogvallarna upp sig och utrymmet kan ibland vara begränsat. Korsningarna liknar mer eller mindre knöliga skridskobanor och de uppkörda spåren är som såpa på glas, HALKIGA.
Här kommer min första frågeställning.
Hur kommer det sig att så många trafikanter är så fruktansvärt rädda för plogvallar?
Man vill helst hålla ett gott avstånd till dessa på ca 1 meter och mer gärna lägga sig så nära mötande bilar som möjligt, för ja menar, de finns ju inget farligare än snö.
När de då envisas med att inte flytta bilen närmare plogvallen då ett stycke lastbil kommer farandes, då önskar jag att jag var telepatisk.
Sura miner riktas mot skurken i lastbilen, han som är ivägen och bara tar plats.
Man tutar och hytter med näven, ju äldre man är desto mer hytter man.
LÄR ER VART NI HAR ERAN BIL. Har ni två cm tillgodo mot plogvallen så är de ju hur lugnt som helst, lika lugnt som om de är en meter. Mindre roligt är det väl att sätta fronten under ett stycke lastbilsdäck?
Min andra frågeställning.
Hur kommer det sig att så många trafikanter inte fattar att en lastbil faktiskt är större än en VW Lupo?
Rusningstrafik och alla vill hem till middagen. Stressade svenssons i vackert uppradade led.
En lastbil skymtas i fjärran, han vill ut från ett stycke sidoväg. Ut i det vida vackra sverige för att leverera denna mat eller vad det nu än är våra stressade svenssons vill och har köpt.
En lucka öppnas och lastbilschauffören tar för sig. I och med detta val är denna lastbilschaufför världens sämsta människa. Alla stressade svenssons hatar denna person och vill nu göra allt för att uppvisa hur idiotisk denne person är genom att göra allt för att hindra dennes framfart.
Luckan blockeras snabbt av en svensson med tung högerfot. Luckan är ett minne blott och nu står det ett 25 meters ekipage och blockerar all möjlighet för våra stressade svenssons att komma hem till sina middagar. Självklart är det nu den gasglade svensson som är först med att börja tuta och skrika.
Lastbilschauffören svarar genom att sakta rulla närmare och med sina oändliga extraljus påvisa att han bör flytta på sig.
Men neeej, det går ju inte. För en liten personbil är ju bara helt enkelt för stor för att köra åt sidan.
Och självklart. Bakom denna gasglada svensson har nu nästa korkade svensson klistrat fast sin bil så nääära det bara går. Därmed gjort en förflyttning bakåt omöjlig. Detta scenario pågår ända fram tills att vår gasglade svensson inser att han/hon faktiskt måste flytta på sig, men detta kan ta ett bra tag. För förståelsen om ett föremåls storlek är något som är väldigt svårt att greppa.
LÄR ER ATT FÖRSTÅ SKILLNADEN MELLAN 4 meter och 25 meter.
Min tredje frågeställning.
Hur kommer det sig att så många trafikanter inte fattar att en lastbil faktiskt också väger mer än en VW Lupo?
Som tidigare konstaterat så råder det vinter här i norr.
Det är inte skåne vi bor i så vägarna är inte alltid spikraka och platta raksträckor. Stadskärnor består ofta av smala och branta backar som genom ständig nederbörd i form av snö är väldigt väldigt hala.
När man då färdas uppför en backe som denna med vikter på runt 60 ton och en längd på över 25 meter, då är kanske det sista man vill att stanna.
Men detta är något som en stressad och hungrig svensson har väldigt svårt att förstå.
Begrepp om vikt är liksom sedan länge bortglömt eller aldrig ens infört i den lilla hjärnan som sakteligen ska utvecklas enligt normala regler.
Så när detta store ekipage faktiskt bryter mot högerregeln och vår stressade svensson måste stanna från en sidoväg som är lika plan som en Keira Knightley i liggläge så utbryter någon form av VANSINNE.
Blickar fyllda med hat och svordomar börjar flöda från vår Saab, Volvo, BMW, Ford eller Honda ägares inre. Chauffören av lastbilen måste dö!
Helst av allt så vill dessa person, då de får chansen köra ut framför lastbilen. Stanna mitt på vägen och bara flina. Rent och skärt hat? Ja...
SNÄLLA, LÄR ER BEGREPP OM VIKT! 60 ton är faktiskt ganska svårt att få fart på i en halkig uppförsbacke. En lupo på ett ton går att starta igång från nästan vertikal backe.
Men ibland, ibland får man faktiskt se en gnutta av hopp för mänskligheten.
För där vid sidan av vägen står hon, för det är oftast en hon, en vänlig själ. Med ett vackert leende visar hon dig att. "Varsågod, den här luckan ger jag dig. Detta utrymme av frihet och lycka..."
Till dig sänder jag en stor kram och den vackraste bukett du skådat. Tack för att du nån gång längs livets gång insett att lite medmänsklighet och vettigt trafikbeteende faktiskt är viktigt! Att allt vi lastbilschaufförer gör inte är för att göra livet besvärligt för de stressade svenssons. Även om det kan se så ut. TACK!
Snälla, tillåt oss lastbilschaufförer att få vara lite ivägen ibland!