Idag är det 1 år sedan den där dagen som kunde blivit min sista.
För 1 år sedan satt jag hemma i lägenheten och tittade på den snart tomma spritflaskan med kniven i handen och tänkte:
Vem ska sakna mig?
Vem bryr sig?
Den kvällen kunde blivit min sista...
Som tur va fanns det en person som fick mig på andra tankar och de kommer jag aldrig glömma.
Jag är så tacksam idag för att jag "fick" en chans till...
Nu 1 år senare börjar de ljusna.
För tillfället händer massor och de är många positiva saker just nu.
Oavsett hur många problem som uppkommer så vet jag att jag kommer klara dom tack vare mina närmaste.
Jag tänker mycket på dom som inte fick den andra chansen.
Varför fick jag den och inte andra?
Tänkvärt!
Mvh
En överlevande Fidde
R.I.P
Gabriel Brorsson
1987 - 2010
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet