Som ni säkert märkt har jag inte alls bloggat som vanligt. Det är på gott och ont.
Å ena sidan är det skönt att släppa "måstet" att blogga. Men å andra sidan saknar jag att blogga. Att blogga är för mig ett sätt att sortera det som händer i mitt liv.
Det är också ett sätt att ge mig självbekräftelse. Jag finns, det händer saker i mitt liv, jag prövar tankar och händelser mot andra människor genom min blogg.
OCH jag har något att hänga i när mitt liv svänger. Bra dagar behöver jag berätta om för att ha något att se tillbaks på när jag inte mår bra, så kan jag titta på bloggarna och känna "jag har ju ett liv värt att kämpa vidare för". Och de dåliga dagarna behöver jag också blogga, för att inte inbilla mig att jag är osårbar och ge mig in på saker jag inte reder ut. Det är med helheten jag kan se hur min vardag faktiskt ter sig i verkligheten, och lägga mina mål mer realistiskt.
En anledning till att bloggandet kom av sig var att det hände en del saker som jag inte kände att jag ville blogga. Vill inte hänga ut människor utan att ge dem en chans att rätta till det de ställt till med, och det som hände påverkade min vardag så mycket att det blev svårt att berätta om den utan att relatera till de här händelserna.
De senaste veckorna har dock bloggbehovet börjat trycka på igen. Känner mig... som om jag behöver få ut en massa, som ett behov.
Tänkte jag skulle gå igenom mina bildmappar från tiden som gått och berätta om vad som hänt utifrån de bilder jag har där. Så jag blir uppdaterad. Är jag uppdaterad i bloggen kan jag börja använda den för att reflektera över aktuella vardagshändelser igen. :)
Pussar! / Ellen :)