Jag fortsätter med min utförsäkringsblogg på http://blogg.expressen.se/me-cfs/ , men givetvis måste jag även uppdatera er här på Garaget lite! :)
Igår var sista dagen jag hade min sjukersättning.
Då ställde jag den förhoppningsfulla frågan "Betyder det att jag är frisk i morgon?" :P
Tänkte alltså att jag skulle vakna idag och upptäcka att ett mirakel skett.
Idag är alltså första dagen på mycket länge som jag inte tillhör sjukförsäkringen. Jag blev sjuk den 20 januari år 2000, och fick sjukersättning våren 2005. Och den sista november 2010 tillhör jag alltså inte längre sjukförsäkringen.
Har det hänt något avgörande under åren? Nej, egentligen inte. Efter några års utredningar inom sjukvården avfärdades jag som inbillningssjuk, för proverna visade ju inga fel.
2002 började jag på eget bevåg med funktionsmedicin, näringsterapi, alltså tillförde vitaminer och mineraler i terapeutiska doser. Det har i alla fall hållit mig vid liv, även om det har kostat ett par hundra tusen kronor för mig privat.
När vi ändå pratar om ekonomi kan jag passa på att reda ut att de första åren var jag sjukskriven, och fick alltså 80% av min inkomst i sjukpenning. 2003 var jag på arbetslivsprövning på försäkringsmedicinskt centrum, och där konstaterade de att jag inte var arbetsför just då, men kanske kunde rehabiliteras till 50% arbetsförmåga inom ett år med rätt stöd.
Tyvärr hade jag ju ingen diagnos, och därmed heller ingen behandling planerad, och givetvis var jag inte arbetsför ett år senare heller.
Efter mycket bråk där FK ville ge mig sjukersättning och jag själv ville bli utredd och behandlad inom sjukvården för att komma tillbaks till arbetslivet gav jag till slut upp. På min 30-årsdag fick jag pappren från FK, att jag fått tillfällig sjukersättning två år framöver.
Rent praktiskt innebar det att min ekonomi försämrades ytterligare, och att jag fortfarande inte fick någon hjälp av vården. Tappade omkring 3000 kronor i månaden och hade nu runt 6000 kronor i sjukersättning.
Anledningen till att det blev så var att jag varit sjuk så länge att min sjukersättning (64% av inkomsten) inte alls beräknades på min arbetsinkomst, utan på vad jag tjänat de senaste åren, alltså på min sjukpenning.
Trots det fortsatte jag kämpa med alternativmedicinen eftersom det var det enda jag upplevde kunde hjälpa mig, och samtidigt har jag givetvis sökt efter en diagnos.
För att fungera hjälpligt fick jag ta bort alla vardagskemikalier och tillsatser som belastar kroppen. Alltså har jag ätit specialkost, ett fåtal rena råvaror, och vanligt schampo, tvål och liknande har fått bytas ut mot ekologiska och skonsamma produkter.
Sjukersättningen förlängdes, jag läste på om kvicksilverskador och tänkte att alla belastningar för kroppen ska bort. Lyckades under 2008 amalgamsanera mina tänder med hjälp av en privatläkare och en privat tandläkare i Göteborg.
På senhösten 2008 fick jag tips från en vän om ME/cfs och Gottfriesmottagningen och därefter skrev jag en egenremiss för att få komma dit.
2009 var jag färdigutredd och fick diagnosen ME/cfs och IBS. Samt beskedet att det är en kronisk neurologisk sjukdom och att ingen behandling finns. Man får helt enkelt lära sig att leva med det.
Jahopp. Det är ju inte så bara, men jag har gjort mitt bästa, och fortsatt stärka kroppen med vitaminer och mineraler, eftersom jag märkt att när jag slutat med tabletterna har jag blivit rejält försämrad.
Trots detta har jag inte blivit frisk. Jag har rationaliserat min vardag så mycket som möjligt, bor i en liten lägenhet nära mitt barns skola, har inga husdjur, har försökt få ihop en tillvaro med så få måsten som möljigt för att skapa utrymme till matlagning, hygien, utevistelse, mental stimulans, vila och återhämtning. Det som behövs för läkning och återhämtning helt enkelt. Ju mindre som faller när jag blir sjuk desto enklare att återfå en balans i vardagen.
Tyvärr har inte heller det räckt för att jag ska uppleva mig som frisk.
Ändå sitter jag nu här, och tillhör inte längre sjukförsäkringen. Idag tillhör jag arbetsförmedlingen i stället.
Jag hade en liten förhoppning om att jag skulle vakna idag och känna att något var annorlunda. Tyvärr vet jag inte om jag kan säga att det varit det.
Jag vände mig om i sömnen och vaknade av smärtorna och utbrast spontant "AJ" varpå jag kände att mina spruckna läppar klibbat ihop under natten och därmed började blöda när jag öppnade munnen. Som om inte det vore nog gungade hela sängen betänkligt och jag fick koncentrera mig hårt för att få grepp om rummet igen. Försökte vända mig än en gång för att hitta en ställning där det inte gjorde ont riktigt överallt, men yrseln blev så besvärlig att jag genast ångrade mig.
Har sedan ägnat några timmar åt att klä mig, jag har frossa idag, och yrsel. Mår rätt illa så jag hade svårt att få till det med frukost. Eller så beror det på att jag försökt få rätsida på försörjningsstödet från soc och arbetsgivarintygen som ska in till a-kassan. Hur som helst har det blivit lite för mycket för att jag ska få till det, och då har jag varken duschat eller försökt diska eller läst någon tidning.
Nu har jag dock lyckats få i mig frukost, även om det tog några timmar att äta.
Men men, bara jag börjar jobba heltid löser sig säkert allting, tror ni inte? ;)
Kramar! <3