Denna dag är för mig lagomt overklig. De känns inte som om de gått ett år.. De känns som det var igår de smällde, som om det var igår livet vändes upp och ner under några få sekunder..
Det har inte gått en dag utan att tankarna vandrat iväg till den kvällen. Mardrömmarna besöker mig nästan varje natt och smärtan är lika stor, om inte större. Detta år har vart jobbigt, sjukt jobbigt.
Att vakna varje dag och känna hur rygg och nacke värker, träffa läkare som inte har något vettigt att komma med och som knappt lyssnar vad man säger, jag vart förvarnad men jag trodde inte dom skulle va så blinda som dom visat sig vara.. Just nu hoppas jag bara att jag en "vacker" dag ska slippa smärtan och mardrömmarna.. Om den dagen kommer eller inte visar sig, hoppet är dock inte direkt stort.