The first time.
Att gå ut i kylan med solen på gång att orka sig över trädtopparna. Öppna porten med ett segt knirrande från gångjärnen som sedan länge skrikit efter en dust med oljekannan.
There she is. My beauty....
Tvättad och fin. Blänker och skiner upp när hon vet vad som vankas.
Vilken svansföring. Sådan spänst trots 18 år i tjänst.
Smeker lätt lätt utmed hennes former. Stannar upp och hittar en öm punkt. Ryser.
Ahhh försiktigt nu. Länge sen jag var i detta territoriet. Sååå nu är jag inne i henne.
Nu skall hon befrias ifrån den långa tysta sömnen.
Ett försiktigt vrid och så tickar det snabbt snabbt ifrån tanken men det avtar fort. Vrider lite till och ja JA hon vaknar och morrar. Shes alive.. SHES ALIVE...