Sedärja, inte ens färdigutbildad och redan en van olycksfågel. Jag som aldrig har krockat eller blivit påkörd under mitt fordonsaktiva liv på snart 10 år trots att jag som många andra trodde att man var odödlig med nytaget körkort i handen och 204 hästars motor på min bakhjulsdrivna andra hälft.
Nu när man knappt blivit färdigutbildad trafiklärare har det blivit annat ljud i skällan. Redan i början av min praktik blev jag påbackad av en medelålders kvinna i chefens fina Cabriolet, vi stod stilla någon meter rakt bakom hennes parkerade bil och jag ska bara ge direktiv till eleven då jag i ögonvrån ser backlamporna tändas på bilen bredvid, direkt hänger jag mig på tutan men sekunden senare smäller det och bilen gungar till.
- "Ojdå, ni var i min döda vinkel" [ Döda vinkeln är för övrigt snett bakom bilen, i området som sidospegeln inte ser ]
- "Du, vi var fan i alla dina speglar" blev mitt svar. Det enda hållet hon tittade åt var åt vänster sida då hon tyckte att det var störst risk för trafik därifrån.
Efteråt tyckte hon att vi inte borde ha stått där men det är lite skrattretande i sig, tänk om det varit ett barn som stått vid trottoaren, vad hade hon då sagt? "Du borde inte stått där". Titta bakåt för helvete!
Nästa situation dröjde lyckligtvis ett par månader till för ett tag sedan, eller ja.. Det händer många farliga situationer varje dag men som tur är håller man sig hela tiden förberedd på allt som kan råka gå snett, oftast är det tillräckligt men ibland händer saker man inte råder över.
Jag skulle rakt fram i en ganska stor cirkulationsplats med en tjej som tagit strax över 25 lektioner, hon hade lite problem med avsökningen åt sidorna och missade att det var bilar i cirkulationen så jag bromsade henne, inte tvärt alls då jag tidigt var med på att hon inte sett bilarna. Några sekunder efter att vi ställt oss precis innan väjningsmarkeringarna känner jag en öronbedövande smäll, bilen stegrade och kastades några meter framåt, jag ser hur elevens ögon spärras upp i ren chock och jag tvärnitar samtidigt som jag skriker något jag inte kommer ihåg.
Bilen bakom (VW Transporter, byggarbetsfordon) hade helt enkelt enbart tittat till vänster, sett en lucka han tyckte passade honom bra och tryckt på gasen... Men vafan, titta framåt istället, där stod ju vi....
En viss smärta i nacken uppstod och höll i sig ett par dagar, det känns inte längre men jag hoppas att det inte kommer tillbaks. Eleven klarade sig bättre då hon tittade rakt fram under smällen, jag lutade mig lite till vänster för att titta.
Nåja, en jävla otur tänkte jag, vad ska man göra liksom. Det hade inte gått att agera på ett annat sätt utan det är bara att köra på och inse att det var killen bakom som gjorde fel.
Varför händer det mig?
Redan veckan efter hände nästa incident, nästan exakt samma scenario som första påbackningen. Vi stod stilla och jag såg i slowmotion hur bilen bredvid lade i backen och satte fart mot oss, jag hann precis räcka mig på tutan och muttra några onda ord för mig själv innan smällen... Det hände tamejfan igen! Denna gången en tjej med en splitterny BMW Cab. Tumregeln verkar vara som mina fördomar alltid handlat om, parkeringsolyckor = kvinnor, värre olyckor = män. Nåja, nog om det ;)
Vid det här laget var tre av körskolans fyra bilar tillbucklade under mitt ansvar. Fint tänkte jag, här ska jag försöka behålla jobbet. Suck...
När då den mest trashade bilen blev inlämnad på verkstad fick vi ta in extrabilen som chefen använder privat. Lite ironiskt att den också blivit påbackad ungefär samtidigt som min olycka. Jag visste inte om jag skulle skratta eller gråta när jag sedan fick höra att även LÅNEBILEN som dom fick att använda privat också blev påkörd stillastående på en parkeringsplats.
Nu började vi ana oråd på körskolan, har jag dragit med mig en förbannelse? Nåja, tur att jag har lite självdistans ;)
Jag har blivit jävligt bra på att fylla i skadeanmälan i alla fall om man nu ska se en ljusning i det hela.
Nåja, inte bara mig, men varför i helvete händer det alls?
Nu så, in i nutiden. I förrgår kom en kollega in och sa dovt, nu var det min tur. Vi förstod direkt att det handlade om en påkörning och antagligen bakifrån. Japp...
Vänstersväng, eleven missade mötande bil och läraren, som också heter Fredrik, fick bromsa. Direkt tittade han i backspegeln och såg att bilen bakom inte var med på noterna utan istället ÖKADE farten, han räknade helt kallt med att övningsbilen skulle svänga helt utan marginaler. För övrigt var detta sjätte gången som Fredrik blivit påkörd bakifrån sedan 2002, givetvis tar kroppen stryk.
Nästa smäll, inte jag denna gången ;) Det ser inte så farligt ut som det egentligen var.
Nu blev jag ärligt talat förbannad, jag frågade skämtsamt chefen att man egentligen skulle skapa en debatt i HD (Helsingborgs Dagblad) om saken, att folk helt enkelt skiter fan i att man övningskör. Han hakade på direkt och ringde HD, dom var stenhårt på och redan på lunchen kom det en skribent och fotograf och intervjuade oss allihop :) Samma kväll dök annonsen upp på HD.se och kommentarerna öste in! Dagen efter var det 70 kommentarer och full debatt, i princip enbart positivt vilket man inte vanligtvis läser bland anonyma på internet.
http://hd.se/helsingborg/2010/05/05/dra … -bilister/
Det blev även förstasidan i pappersbilagan och ett stort uppslag efter ett par sidor :)
På morgonfikat dagen efter ringde telefonen på körskolan och chefen svarade, Sydnytt var väldigt intresserade av storyn så dom kom på lunchen för att göra ett reportage, återigen var jag lite för feg för att tacka ja när de frågade om jag ville bli intervjuad med kameran på. Tyvärr, det hade varit lite fränt ;)
Filmklipp och ytterligare ett litet reportage blev det här:
http://svt.se/2.33782/1.1990701/korskol … pos=lasMer
Berra Hök, Trafikskolechef och utbildningsledare på skolan
Bollen är i rullning :) Redan är det många som mailat och ringt till körskolan och tyckt att det verkar för jävligt, men samtidigt för att anmäla sig till handledarkurs eller för att skriva in elever.. Det kanske ser ganska ljust ut på jobbfronten ändå? Att fortsätta bli påkörd kan vara en strategi som fungerar.
Dåså, till själva grundtanken med inlägget som jag pulat på en stund nu.. Hur var det, just ja! Håll avståndet för helvete! Det kan vara din syster, dotter, son, barnbarn eller vem fan som helst som kör och det är oerhört stressigt även om det är en walk in the park för just dig. Bara efter ett par månader har jag helt kallt vant mig vid att folk pekar finger eller tutar över att man inte gasar upp i 50 på tio meter eller om det tar någon sekund för mycket att hitta dragläger i ett trafikerat rödljus. Eleverna försöker för helvete. I 9 fall av 10 sitter vi som trafiklärare och försöker få upp dem i fart när sikten faktiskt är ganska god men känner de sig osäkra ska de väl inte tvingas eller hur. Alla är vi nybörjare. Vi kan ju inte heller köra bilen till enkla övningsområden hur länge som helst i utbildningen, då lär de sig inget och dessutom tar det minst en kvart av våran entimmeslektion och alla vet att det inte är billigt.
Överlag är det ett underbart jobb så jag skulle inte vilja byta om jag inte råkar vinna på lotto, i så fall skulle jag visserligen jobbat kvar i branschen fast med en egen körskola ;) Synd bara att det är så förbannat farligt. 8 körtimmar om dagen bredvid någon man faktiskt inte kan lita på alls är tyvärr inte lika glassigt som man kunde tro från början ;)
Veckans trafiklärarskämt: Ganska ofta undrar eleven något i stil med "får han verkligen gå där, ska vi inte köra?" när någon går bredvid ett övergångsställe eller liknande, svaret blir ett blixtsnabb "nja, det blir så fula fläckar". *Tihi*
Över och ut.
