Trolltider! KOM TILLBAKA!!
Jag var faktiskt villig att ge årets julkalender en god chans.. låta SVT visa att man lärt sig något.
Men årets julkalender, som visst ändå har en halv procents charm någonstans, är så fruktansvärt
löjlig och förutseende och nu finns det garanterat folk som säger "jo men vadå det är ju gjort för barn".
Jo absolut men man måste inte behandla sveriges alla barn som om dom hade IQ 14..
SEN dessutom så ska ju skiten sändas som långfilm om samma hotell på sommaren..
Va fan.. inte fan gör man en film om trolltider som utspelar sig på sommaren..
Vad hände med mystiken, snön, tända ljus och JULSTÄMNINGEN!!?
Till och med en enda julgranskula är bättre än kedjerökande utbrända skollärare..!
Hur fan tänkte man nu!?
SKÄRP ER SVT och sluta snåla och gör en RIKTIG JULKALENDER!!
Nej jag ska köpa Trolltider på DVD idag, och kanske få tillbaka julkänslan.
En person på flashback´s forum skrev en ganska bra textklutt.
"Men vänta ett tag... Är det här en julkalender - eller är det "Ace Ventura buys a hotel"?
De första två avsnitten hade tempo, och presenterade karaktärerna för tittarna utan krusiduller. Mamma Ritvas "prolog" var klockren med ett antal "tongue-in-cheek"-referenser för oss vuxna som har suttit på ålandsbåten och druckit vår geting, lyssnandes till finsk tango. Pappa Peter Engman (vars primära uppgift i den här serien verkar vara att springa runt och ställa till problem/gapa/skrika/skjuta till glasögonen med fingret) påminner närmast om Jim Carreys Ace Ventura men ser ut som Erik Hassle - i vilket fall så spelar Engman över alldeles för mycket. Isadora är en stereotypifierad blondtott som gnäller på täckningen stup i kvarten med en svidande stockholmsröst, och lillpojken, grannen och grisen är väl egentligen dem man stör sig som minst på, kanske för att de hitintills tagit minst utrymme.
"Storstadsfolk goes to landet" är ju as basic as it gets, det kan väl inte SVT sjabbla bort? Tyvärr så verkar det som om man i de senare avsnitten tappat bort innebörden av både begreppen kalender såväl som jul. Enligt mig består det primära dramaturgiska snedsteget i att man strött banala händelser - som alla utspelar sig under samma dag - över flera avsnitt. Inte ens barn kan tycka att det är kul att se en utklädd "journalist" (som också spelar över) sitta och äta sill och potatis två avsnitt i rad. Det finns ingen dygnsrytm i den här julkalendern. Utan varken gryning eller skymning så känns det mer som att kolla på 13-minuterssekvenser av en matinéfilm som sedan länge förpassats till 39:-lådan.
Julen lyser alltså med sin frånvaro. Tidigare i tråden har det nämnts avsaknaden av riktig snö som bidragande, men jag skulle vilja påstå julreferenser över huvud taget. En julkalender ska bygga upp stämningen inför julen, den ska inte sömndrucket vakna till med ett ryck och inse att: "Oj, var det redan den 24:e!" Idag var det exempelvis den andra advent. Det vi fick se idag var en gris som åt finsk rotfruktsgratäng på artificiell snö. Var är adventsljusen, och var är de mörka vinternätterna som är karaktäristiska för vårt avlånga frusna land? Var är glöggen? Var är pyntningen? Var är julen?
Istället för att lägga krutet på slapstick-komedi där skämten utspelar sig över flera avsnitt, så hade jag föredragit att regissören och manusförfattarna hade lagt det på en jämn nivå. Där varje dag är unik. Precis som för tittarna."