Kära garaget, jag är en strandad val. Ensam utan varken mat eller snus försmäktar jag på detta berg. Ungefär som gamla farmor på höga berget i Bamse.
Sitter här helt utan grannar (åkte dock förbi två bilar under gårdagen, och idag såg jag en king cab nere i körsningen som drog förbi), med två babyblå bilar på gården varav 0 st kan ta mig härifrån. 244an startar inte, startmotorn går men den tänder inte och givetvis fattas just den nyckeln som behövs för att få loss tändstiften så jag kan varken kolla gnistan eller byta stift (om jag nu mot förmodan hade haft nya stift liggandes.)
Oldsen - han startar faktiskt, fick igång han förra veckan, efter att ha stått ostartad i flera månader. Lyckan var total - behövdes bara några varv på starten innan han rev igång - hur fint som helst och tuggade och gick alldeles jämnt och underbart. :D Dock kom jag inte en decimeter varken framåt eller bakåt, på sommarsulor och snorhalt i backen där han står. Så han fick stå där och tugga en stund, jag bara njöt, innan han fick återgå till sin vintervila.
Så situationen är nu sammanfattningsvis denna: ichi, hundskrälle, två bilar och ett berg. Varken mer eller mindre. Det är frestande att lägga ur handbromsen på båda dom babyblå och se dom försvinna nerför berget men jag antar att det är en så kallad tillfällig lösning av ett bestående problem.
Jag har i alla fall nudlar i skafferiet och vedboden full, så jag borde klara mig här i ensamheten åtminstone ett par veckor.
(Det finns dom som tycker jag är galen som flyttar ut i skogen helt ensam med endast 30-50 år gamla bilar med tveksam funktion att förlita mig på - och jo det är jag säkert också. Men i så fall så trivs jag som galen.) :)