Blogg
.:Äntligen fått upp klippen!:.:090831:. 31 augusti 2009, 00:40
Har äntligen - efter mycket om och men - fått upp klippen jag har kämpat med nu ett tag. Och så roligt med så positiv respons!
Klippen jag menar är förstås dels det som varit inspelat på VHS-band som jag äntligen fått över till datorn innan det var för sent, ett av banden är köpt när jag var liten..dvs inte omöjligt att det är runt 15 år gammalt.
Skall snart klä på mig och dra på jobbet för övrigt. Hm. Finns det nåt mer att skriva?
Ehm.
Nej. Det får duga :)
.:Operation: Rädda filmen med den gula Porschen:.:090828:. 28 augusti 2009, 23:50
Har länge - men av och till - funderat och planerat att försöka få över filmen "Gros Coeurs" - osäker på stavningen, men när den sändes på Svt sensommaren -88 så hette den "Den gula Porschen" - men inte fått det gjort av diverse anledningar.
Har försökt lite då och då. Laborerat med kablar och diverse inställningar som tog timmar att sedan reda ut för att man över huvudtaget skulle kunna använda datorn åter igen, men inget fungerade.
Blev således glad när jag idag kanske - och förhoppningsvis - hittade lösningen, som består av en konverter som för signalerna från VHS-bandspelaren, via kablar och i stället för ett specifikt Tv-kort eller liknande, så går det till USB:n.
Detta band - och denna film - som man sett som barn och för evigt trodde det var förlorat, ty ingen tycktes ha en kopia någonstans. Jag pratade med Svt, jag pratade med Svenska filminstitutet som visserligen hade filmen, men då var jag tvungen att komma dit och se den för de hade den för det första på rulle - för det andra var den nedfryst - och för det tredje skulle det kosta 10 000 för att se den.
För att rulla bandet en aningen, så var det dock en vänlig själ som kontaktade mig efter mycket om och men, och han ordnade en kopia åt mig. Allt väl hitills.
Men ve och fasa när man upptäcker att bandet redan håller på och ger upp om livet!
Så nu sitter man här, och försöker rädda ett band, vars handling kretsar kring en bil som ingen tycks ha hört talas om. Jag har pratat med Porsche-fanatikers men inte en enda tycks ha känningar i bakhuvudet om den där läckra, gula Porschen med 650 hästar, som Matti Alamäki körde i verklighetens rallycross.
Ni vet.
På den tiden när det var riktiga bilar som tävlade. Olle Arnessons Audi Urquattro är ett exempel. Ford Escort. Bubblor. Volvo 240. John Welch med flera, med flera.
Känns som att man sitter och försöker rädda en del av barndomen. Säg alla timmar man satt bänkad vid teven och såg - och hörde - det gula monstret tyglas på banorna, där plåten blev bucklig och skiten sprätte.
Håll tummarna :)
[Taget från Internet]*På den tiden det var riktig fight..Escorter..BMW..Audis..Porsche..rallycross från 1988*
[Taget från Internet]*..rallycross från 80-talet..*
[Taget från Internet]*Matti Alamäkis Porsche 911 Biturbo 4x4...rallycross från 80-talet..*
[Taget från Internet]*...rallycross från 80-talet..Volvo 240 Turbo var populära..mums*
.:Kanske kan berätta ett par saker förresten..:.:090827:. 27 augusti 2009, 17:05
Det är lite komiskt. Här har man fått fast jobb och så skriker man inte ut det. Underligt. Hade det varit mitt normala "jag" hade jag ropat ut det, likt Expressen med sina breda, svarta bokstäver på framsidan i trycksvärta.
Men jag antar att det senaste halvåret har mättat mig en aning på positiva händelser. En del saker har fått en att känna "nej sånt händer bara inte mig" - men det har det. Det har verkligen hänt.
Häromdagen ringde Patrik från SMD och frågade om jag ville jobba heltid framöver. Klart jag ville det. Behövdes inte mycket fundering. Och det är lite lustigt, ty på min gamla jobb - Posten - fick jag inte ens ledigt för att gå till tandläkaren. Nu får man höra att han citerat; "vill inte köra slut på mig", så jag ska helt enkelt få lära upp någon så jag kan få ha lite ledigt när jag vill.
Är det inte underbart så säg?
Och tidningsbilen får jag ha hemma hos mig. Bad om ledighet det första jag gjorde, för en vecka nästa månad då jag och Marika skall till Stockholm och åka på kryssning.
- Inga problem.
Och från och med nu står inte bara mitt namn på ytterdörren. Marikas står med. Vi är numera sambos. Vi skämtar om det där, ungefär som att vi båda tar reda på hur det känns att säga ordet. "Sambo".
- Hej sambo, kan jag säga.
- Hej sambo, svarar då Marika och vi ler stort båda två.
Snart blir det byte av front på bilen. Och grejer är beställda så jag kan byta topp och hela den biten. Den lamelldiffade bakaxeln ligger och väntar. Likaså växellådan som ligger bredvid.
Det ser ljust ut.
Helt klart :)
.:Ett otäckt dygn:.:090822:. 22 augusti 2009, 19:48
Började lite lätt dygnet med att ha mardrömmar. Mardrömmar som - ja - egentligen är jag ju van dem med tanke på att man har haft dem ända sedan urminnes tider, då dinosaurierna fortfarande gick känns det som. Och oftast handlar dom om ungefär samma sak.
Jag är tillbaka i skolan.
Det finns anledningar till varför jag verkligen inte vill studera vidare, eller ens plugga upp mina halvdåliga betyg. Skolan. Dess sätt. Allt som har med skolan att göra egentligen. Hur man skriver i böcker. Ordningen. Att man oroade sig mer för vad läraren skulle säga om resultatet, än vad man själv tyckte. Oftast pratade det om att det var för en själv man skulle studera för i skolan, men alltid kändes det som att det var lärarna likt domarna i "Talang" som antingen gav tummen upp - eller tummen ned.
Visst var det skönt med scheman. Man visste vart man skulle. Ett mindre ansvar egentligen. Huvudsaken man kom på lektion så var det okej.
Men i mitt - och likt många andra - var det ju inte bara så. När man kom till skolan var det till att gömma sig så man slapp mobbingen. Gömma sig innanför kläderna under klädhängarna. Gömma sig bakom en skepnad där man inte släppte in någon.
Så det kanske inte är så konstigt att man har mardrömmar om stället fortfarande? Alltid den gula byggnaden där jag gick i högstadiet, jag återkommer till. Denna gång började kåken brinna. Skitkul. Skynda sig ned för trapporna som aldrig tycktes ta slut. Skynda sig ut - bara för att finna sig att man har glömt plånboken ovanpå klädhängarna.
Inte kunde man komma upp tillbaka. Hade jag försökt hade jag blivit slukad av lågorna som stod som kvastar längst väggarna på utsidan. Och det komiska med drömmen var att jag gick till ena hörnet på huset, och fann klasskompisar från gymnasiet sitta på nedersta våningen och ha lektion.
- Kom ut för fasen, kåken brinner ju, skrek jag till dem.
- Kan inte...vi kommer inte ut, får man då till svar.
Och de var på nedersta våningen. Ett stort uppbränt hål i väggen. Bara ett steg så var de ute. Ja jisses vilka drömmar man har.
Drömmen fortsatte - men det är en lång och tråkig historia. Bland annat så stod jag och min far och sopade fram brevlådor i ett bostadsområde..
Vidare med det otäcka dygnet så kommer egentligen huvudhändelsen. Jag och Marika var förbi hos mina föräldrar där vi båda två berättade att vi från och med nu på papperet är sambos, för att sedan plocka upp "Beemern" som skulle lifta in till stan. Dock skulle Marika på jobbet, så det blev en resa ut till Offerdal innan.
På vägen dit så hamnade vi bakom en vit Renault - stavning? - Kangoo och ja, vi hade svängt av från Tulleråsen så varför köra om? Vi hade någorlunda gott om tid, så det var ingen brådska.
Plötsligt ser vi en vitcreme-orangefärgad katt springa hukandes upp mitt framför Kangoon. Föraren av den vita Renaulten hinner inte reagera innan det smäller till och katten flyger iväg längst vägkanten som en vante och landar precis vid gräskanten.
Förhoppningsvis död.
Det var hemskt att se. Marika blev berörd, och såklart blev både jag och Beemern det också. Såklart man blir, jag menar. Katter är ju katter. Men i alla fall jag hoppas att den dog av smällen, för annars är det ju ännu mer synd om den om den ligger döende och inte kan göra något.
Hursomhelst.
Kangoon stannade och enligt vad jag såg i backspegeln så vände de om.
Usch. Vet inte hur jag skulle reagera om någon berättade att de hade kört på vår katt som är hemma hos föräldrarna. Vill inte ens tänka tanken.
.:En av dom roligaste historierna jag känner till:.:090817:. 17 augusti 2009, 18:14
Ja, i brist på annat så gör jag väl som en hel del på garaget tycks göra, dvs lägga ut en rolig historia i bloggen. Vet inte varför jag inte kommer ned nåt nytt direkt, men..kanske det är därför att jag känner att ingen utav det som händer just nu är...bloggmaterial.
Hursomhelst.
Hittade den för länge sedan. En klassiker.
En arg Viagra-hemmafrus dagbok
Kära Dagbok...
Dag 1: Vi firade precis vår 25:e bröllopsdag utan att ha något att fira. När vi kom till att återuppleva vår bröllopsnatt började han gråta och låste in sig på toa.
Dag 2: I dag berättade han en stor hemlighet. Han "avslöjade" att han är impotent och ville att jag skulle vara den första som fick reda på detta. Varför "avslöjar" han inte något som jag inte känner till? Han har varit slak så länge att han till och med haltar när han går.
Dag 3: Vårt äktenskap är i kris. En kvinna har vissa behov. Igår såg jag ett foto av Kaknästornet och började gråta.
Dag 4: Ett under har inträffat! Det finns en ny medicin som kan ordna till hans "problem". Det kallas Viagra. Jag förklarade för honom att om han börjar äta Viagra kommer allt att bli som på vår bröllopsnatt. Då tyckte han att vi denna gång kunde lämna min mor hemma. (Jag tror detta kommer att funka, Jag har i hemlighet bytt ut hans Prozac mot Viagra i hopp om att höja mer än hans humör.)
Dag 7: Den här Viagra-kuren har stigit honom åt huvudet. Igår på McDonalds frågade killen i kassan mig om jag ville ha en BigMac och då trodde han att vi pratade om honom. Allt handlar inte om dig!
Dag 8: Jag misstänker att han överdoserar. I går när han skulle klippa gräset använde han inte gräsklipparen utan svingade sin lille "kompis" som en lie!
Dag 10: OK, Jag erkänner. Jag gömmer mig. Jag menar, lagom är bäst. För att göra det hela ännu värre sköljer han numera ner sina Viagra-tabletter med starksprit. Han blir inte ens avtänd av ett foto på den brittiska drottningmodern. Vad ska jag göra?
Dag 11: Biverkningarna börjar komma nu. Allting börjar bli blått (Anm: Viagra-tabletter är blåa). Igår när vi tittade på "Allsång på Skansen" med Lasse Berghagen trodde han det var "Smurfarna på sängkanten".
Dag 12: Jag håller på att bli knullad till döds. Det är som att gå ut med Black and Decker.
Dag 13: Jag önskar han var homosexuell. Jag satt och lyssnade på alla Barry Manilows skivor och sjöng med, men ändå fortsatte han!
Dag 14: Nu vet jag hur Saddam Husseins fru har det. Så fort jag stänger ögonen kommer det ett överraskningsanfall. Det är som att hoppa i säng med en SCUD-robot. Jag hoppas att han precis som President Bush drar sig ur efter 100 timmar.
Dag 15: Jag har försökt allt för att han inte ska tända på mig. Inget funkar. Jag har till och med börjat klä mig som en nunna, men nu säger han att han alltid blivit kåt av Heliga Birgitta.
Dag 16: Jag kommer att bli tvungen att döda honom. Då kommer han att dö som han levt, det vill säga stel. Fast det är ju klart, med min tur kommer jag väl inte att kunna stänga kistlocket.
.:Fenomenet att känna sig sexig:.:090811:. 11 augusti 2009, 04:52
Detta som jag i det närmsta kan kalla för fenomen har börjat förekomma - ja - om inte de senaste veckorna om inte den senaste månaden. Jag känner mig, tro det eller ej - sexig.
Jag?
Isbjörnen från Norrland - med referering av den mjuka ullen på ryggen och den vita färgen i huden - fläskberget som gömde sig under grundskolan för att han skämdes över sig själv? Jag?
Det måste vara nåt fel som är trasigt..
Fenomenet uppkommer till exempel när jag på nätterna kliver ur hissen och skall arbeta mig igenom korridorerna, på till exempel Sollidenvägen. Där ser jag mig själv via spegelbilden i första glasrutan som möter mig precis innan jag kliver in i korridoren. Och fasen, det är nästan så man ryser av vällust.
Men jag förstår inte varför.
Nåt har det med dom byxor jag har på mig. Ju mer jag jobbar, ju mer går jag ner i vikt (cirka 5 kilo den senaste månaden om jag har räknat rätt), och ju mer jag går ner i vikt ju mer får jag dra åt svångremmen och ju bättre tycks byxorna sitta. Byxorna i säg är från min gamla postenuniform, dvs mörkblåa med reflexrand nedtill och sidofickor.
Men varför får jag dessa känslor?
Samma gäller när jag - ursäkta om jag berättar det här..för er som är känsliga ska nog sluta läsa - när jag går runt naken hemma i lägenheten. Till exempel från duschen eller vad som helst. Och jag gör det framför Marika.
Marika kan då ibland komma med en kommentar om hur fin rumpa jag har - eller vad som helst egentligen - och då får jag den där känslan igen.
Och...ja den är fasen underbar.
Men jag förstår inte vad hon egentligen ser hos mig. Om och om säger hon en massa saker. Fina saker. Underbara saker. Saker jag aldrig någonsin trodde jag skulle få höra sägas till just mig - men de känns..inte riktiga. Jag vill att de ska kännas riktiga. Och jag v e t att hon menar det. Men det känns bara inte...på riktigt.
Fula jag?
Känns sjukt egentligen. Kan sitta här och tänka på det om och om igen. Runt och kors och tvärs. Ibland tänker jag på saken under nätterna. Sover knappt. Marika slår mig med kudden och ryter mer eller mindre åt mig att jag ska "tänka mindre".
Men det är som att ibland går det inte. Ibland tänker jag så mycket att det går ut över vårt sexliv..*hostharkel*..det där skrev inte jag..eller?
Äsch.
Nej. Nu ska jag sova. Ska svetsa i morgon tänkte jag. I alla fall prova det..
[Taget 080910]*Sexbomben..oh yeah..*
.:Jag gör som MrEricsson och skriver en lista:.:090805:. 5 augusti 2009, 06:55
Klockan är lite över sex på morgonen, och jag sitter här i mörkret och plitar på tangenterna. Både jag och Marika är förkylda fortfarande, och Marika ligger på soffan och slumrar gott. Soffan, därför att det annars blir tvärtätt i näsan och det slutar i katastrof..och det vill ju ingen av oss :P
Hursomhelst.
Så. Jag gör härmed en lista..ja jag skrev den nyss men smartskaft som jag är så råkade jag trycka bort sidan och hela skiten föll bort. Provade med ALT Z och allt vad man nu kan prova men icke!
Så. Här kommer listan...igen. Ingen i direkt ordning. Se det som en mer eller mindre "Brainstorm"..
1. Nissan Skyline GT-R R34 (Fyrhjulsdrift, dubbelturbo, japansk kvalitet..)
2. Porsche 911 Turbo II 3.6 - 93 (..finns med en sådan i filmen "Bad Boys 1"...)
3. Toyota Supra MK4 (..ja jag har sett The fast and the Furious en gång för mycket..)
4. Subaru Impreza GT (eller senare WRX STi, dock inte senaste karossen..)
5. Mitsubishi Evolution TME 5 (eller 6..)
6. Dodge Charger R/T -69
7. Volvo S60R AWD (Flashgrön såklart..)
8. Pontiac Trans Am SE (77-78. Förekommer i filmen "Smokey and the Bandit 1"..)
9. Aston Martin DB9
10. Lamborghini Countach LP500
11. BMW M5, E34. (..där shockade jag ett antal eller hur? Men ja..det stämmer.)
12. Hummer H1 (..visserligen får väl inte jag köra en sådan då men..vill ändå ha)
13. Mini aka: "Hundkojan" (Gärna Cooper. Och gamla karossen.)
14. SAAB 9-3 TurboX "Black Turbo"
15. Shelby "Eleanor" GT500
Finns många, många andra bilar också jag vill ha, men dessa ligger mig varmt om hjärtat. Just nu i denna stund..så mer realistiska - de jag inom en snar framtid förhoppningsvis har råd med - är tex Volvo 940 Turbo eller S90. Gillar fronten på S90. Och lyxigheten.
Men vi får se, helt enkelt. Nej. Fasen. Klockan är närmare sju på morgonen.
Kanske man ska sova..?
.:Ironi:.:090803:. 3 augusti 2009, 22:59
Igår var en mycket positiv dag. Jag kunde äntligen - äntligen! - hämta ut min alldeles egen svets, splitt ny från Clas Ohlsson.
Idag sitter man här, dunderförkyld och oförmögen att ta sig nånstans. Är det inte ironi så säg?
Igår kväll kom symptomen. Ont i halsen. Inget allvarligt egentligen med det, tycker man. Men det blev värre och värre, och inga piller verkade fungera som kunde lindra tillräckligt. Mot natten när man skulle jobba var det någorlunda, ty det liksom kom som i vågor. Ömsom bättre, ömsom sämre.
Strax innan man var klar för dagen - eller ska man säga natten? - så var det riktigt jobbigt. Att man samtidigt brottades med funderingarna kring hur man ska göra egentligen nästa natt, om man ska jobba eller inte jobba. Ja det var jobbigt.
Efter att äntligen ha lyckats somna, efter mycket snörvel och hostande, så vaknade man vid tolvtiden och beslutet blev fattat. Jag skulle inte jobba. Men det kändes förbannat irritersamt. Jag hade ju åtagit mig den här extraveckan. Jag hade ju lovat. Och jag a v s k y r att bryta ett löfte!
Men vad gör man?
Så nu är tidningsbilen tillbaka på plats nere på jobbet, och jag hoppas det löser sig för linjens skull. Känns fortfarande irritersamt att jag skulle bli sjuk. Är ju som det nästan aldrig egentligen, så varför hade jag inte kunnat bli det nästa vecka när jag är ledig?
Nehejdå.
Ironiskt.
Ja det är det.
.:Tal om annat..det här med lustiga registreringsplåtar..:.:090730:. 31 juli 2009, 06:04
Parkerade - som vanligt kanske man ska säga - på besöksparkeringen här utanför, och - som vanligt även där - vände jag mig om och tittade på skapelsen jag kör natt efter natt..efter natt..efter natt.
Lade då märke till detta lilla lustiga påfund.. :P
[Taget 090730]*Puu och Kuu*
.:What the hell is the world coming to?:.:090730:. 30 juli 2009, 23:39
Citatet - som kommer från Sheriff Buford T. Justice ur filmen "Smokey and the Bandit" - är både såväl klassiskt, som passande till vad som just nu bara kan klassas som galet, i min värld.
Ett litet urval av händelser:
Första klottret har anlänt till vårt nya "fina" torg i Östersund. Och torget har inte ens byggts färdigt. Ett torg där stenarna redan har börjat krackulera och gå i bitar, och där priset för hela kalaset dragit över budgeten med alldeles för många miljoner för att det i min mening, ska ha varit värt det.
Det är liksom lite lustigt med tanke på alla skolor som måste läggas ner runt om oss, brandstationer som läggs ihop och minimeras, och man verkligen ser den redan tajta svångremmen om länets budget dras åt ännu mer än vad den redan är åtdragen..
Häromnatten hade jag kunnat vara mördare. Fulla odrägliga människor som slänger sig ut i vägen med ursäkten "jag är full" - som att det är ursäkten som ursäktar vadfansomhelst? - och cyklister som kommer i femtio blås minst och drar rakt över gatorna, i hopp om att gena ett par meter.
Ungdomar med starkvarukassarna i ena näven och liftartummen högt viftande i luften. Är de så berusade att de inte ser att det är en tidningstjänstbil jag kör? Ser de inte lamporna på taket? Den klassiska vita lacken? Tidningarna på instrumentbrädan?
Är det inte människor man får väja för - som dessutom ger en långfingret när man är bussig nog att väja - så är det alla dessa glasflaskor som ligger krossade eller redan överkörda längst vägarna.
Känns som att halva staden är avstängd, så man måste runda hela kalaset. För vad exakt? Ja det är såklart kul att Takida kommer hit, men Lady Gaga? En blond halvt-om-halvt datoranimerad tjej som både är retuscherad och med bland det sämsta USA har att komma med i musikväg. Många håller säkert inte med mig med detta, men kom igen?
Och säg vilka krav människan har för att masa sitt retuscherade arsle hit?
Saxat från ltz.se:
"...med en kravlista, så kallad raider, på drygt 60 sidor. Där kan man bland annat läsa att stjärnan vill ha flera egna chaufförer, eget kontor, dansmatta över hela scenen och citronte med honung (just honungen är väldigt viktig står det) under sin vistelse i Östersund. Dessutom vill dansarna ha tillgång till syrgas på scenen så att de kan få upp flåset emellanåt. Utöver sin egen personal önskar Lady Gaga också en lokal påkläderska.."
Är det i dagens läge helt okej att en "kändis" kräver vad som helst för att vara med på en spelning som bara varar högst ett par timmar? Och är det logiskt okej för en liten stad som Östersund att slänga fram allt som en kändis vill ha, när pengarna inte ens räcker till skolor åt barnen, eller riktig beläggning åt trafikfarliga vägar?
Visst. Det är bra att Östersund sätts på kartan med ett sådant fint spektakel. Och visst, de har nog råd. Det är ju som sagt inträde.
Men det är ett löjligt högt inträde som många inte har råd med. Och med tanke på hur många procent av folket som är arbetslöst så förstår inte jag hur så många kan ha råd med att ta sig in innanför grindarna i alla fall?
Folk undrar varför jag inte begärt ledig för att vara med på folkfesten som alla tjatar om.
Ja se där.
Där har ni mitt svar.