En ljummen sommar kväll i Juli 2005 skulle jag skjutsa hem en vän till mig efter en sen kväll på krogen (jag hade jobbat).
Vi åker längs dom slingriga vägarna på frösön, Östersund i lugn och fullt laglig fart.
Vi kommer ut på en raksträcka som är ett vanligt val för nattliga streetraceare. Men vi behåller den lagstadgade farten, för vi hade ingen brådska.
Från ingenstans hoppar ett råddjur ut framför bilen i värsta Steven King stil och stirrar mig blint i mina ögon sekunden innan jag pressar in fronten på min bil in i hans taniga kropp... Det var råddjur överallt...
Huven lossnar hastigt på min bil och lägger sig över min vindruta som ett täcke och skymmer all min sikt.
Jag lyckas på något sätt att stanna till vid vägen utan ytterligare fadäser.
Jag kliver ut för att inspektera skadorna, och inser snabbt att den här bilen gör inte många fler meter i dåvarande skick...
Jag kontrollerar statusen på råddjuret och inser fort att den har delats i mitten, och jag drar den slutsatsen att jag inte behöver avlida djuret på plats... Det var nog tur det, för annars finns det stor risk att djuret hade önskat att den hade föds som en fjäril istället...
Min vän som åker med mig är oskadd men skärrad. Men jag förklarar för henne att det inte är någon fara, och att det är sånt som händer. Det viktigaste var att vi mår bra... Men jag ville egentligen begrava henne i skogen tillsammans med råddjuret, men jag visste innerst inne att det var ju inte hennes fel på något sätt.
Jag beslutar mig för att ringa till polisen för att rapportera att en olycka har skett, så jag tar det nummer till polisen som jag har fått via jobbet som krogpersonal. Det nummret är ett direkt nummer till vakthavande befäl, som inte är allt för nöjd över det faktum att jag ringer just honom kl 4 på lördag morgon.
Samtalet gick ungefär så här:
POLIS: -Vakthavande.
JAG: -Hej, Jag heter - - och jag skulle vilja rapportera en viltolycka.
POLIS: -Är det några skadade på platsen?
JAG: -Inga mänskliga, bara ett djur.
POLIS: -Varför ringer du då mig?
JAG: -Eeh, jag visste inte vart jag annars skulle ringa. Kändes lite drastiskt att ringa 112 då det inte är några skador som har skett på någon människa. Sen tänkte jag att det kanske är bra att ringa och anmäla detta.
POLIS: -Men det här har inte jag med att göra, vad har du slagit för nummer?
JAG: -Ditt??? *Tvekande*
POLIS: -Jaha... Ja, jag får väl göra en anmälan på det här då *suck*
JAG: -Tack? *Tvekande*
POLIS: -Vad har du för reg nr?
JAG: -Det är *** ***.
POLIS: -Jaha, så du heter Margareta?
JAG: -Nej, det heter min mamma...
POLIS: -Men var det inte du som hade krockat? *Irriterad röst*
JAG: -Jo, men det är min mammas bil... *tvekande*
POLIS: -Mmm... Vad är det för djur?
JAG: -Jag vet inte säkert, en hjort kanske?
POLIS: -En HJORT?!
(Det finns inga hjortar i den trakten har jag fått reda på i efterhand)
JAG: -Ja, inte vet jag. Jag kan inget om djur...
POLIS: -Ja, så det är inte en älg då?
JAG: -Nej! Det vet jag säkert.
POLIS: -Hur kan du vara så säker på det? Du visste ju inget om djur sa du ju... *mycket irriterad röst*
JAG: -Jag vet inte mycket om djur, men jag vet hur en älg ser ut.
POLIS: -Jaha, men vad är det för djur då? Jag måste skriva något i min rapport.
JAG: -Tja, ett råddjur då kanske...
POLIS: -Råddjur... Mmm.. Lever det?
JAG: -Nej, det gör det inte.
POLIS: -Jaha, och hur kan du veta det?
JAG: -Tjaa.. Det är i två delar, och ingen av delarna verkar särskilt levande...
POLIS: -Mmm. Vart har olyckan inträffat?
JAG: -På flygrakan på frösön. (en ö i samband med staden där jag bor)
POLIS: -Jaha.. Så det gick ganska fort då med andra ord?
JAG: -Absolut inte, det gick i ca 110 km/h. Och det är väl så fort man får köra här, inte sant?
POLIS: -Sist jag kollade så var det bara 90 där...
JAG: -Jaha. Ja då gick det nog bara 90 tror jag... Jag är lite skärrad från olyckan.
POLIS: -Mmm.. Med hjorten ja...
JAG: -Råddjur... *tvekande*
POLIS: - *tyst*
POLIS: -Nåja, det var allt jag behövde veta. Nästa gång så behöver du inte ringa mig. Utan ring viltolycks jouren istället.
JAG: -Ok, men jag hade tyvärr inget nummer dit.
POLIS: -Nähä... Ja, tack då. Hej då!
JAG: -Ja tack, hej d...*klick*
Efter det upplyftande samtalet med polisen bestämde jag mig för att kolla om några av mina arbetskollegor fortfarande var vaken, så någon kunde hjälpa mig med att bogsera hem bilen.
Som tur var, så var det en som fortfarande var vaken, som var snäll nog att komma och hjälpa mig med bilen hem.
Bogseringen gick smärtfritt, och min vän som ville ha skjuts fick gå istället.
Väl hemma vid 6 tiden på morgonen så var det bara att krypa till kojs. Nu var det värsta i alla fall över.
Resten får jag ta itu med imorgon, tänkte jag.
Och det vart en huvudvärk som fortfarande inte har släppt. Men det berättas vidare om i fortkommande delar...
Mvh Pro.