Blogg
Vårkänslor!!!! 14 april 2007, 19:18
Solen skiner...
Termometern har äntligen kämpat sig upp över noll strecket...
Snö och is har kämpat in i det sista för att förpesta väglaget för oss gasglada förare, men har nu blivit tvingad att förvisa sig själv ner i avloppen där det hör hemma...
Skriken från fulla tjejer, som halkar när dom är på väg hem från krogen i högklackat, när isen ligger blank på trottoaren har ersatts med vrålande avgassystem och skrikande bildäck...
Nu när alla ligister som har blivit tilldömda samhällstjänst går runt på gårdar och sopar upp all grus som kommunen har spridit ut som dyngspridare...
Och när all hundskit som har blivit gömd i snön äntligen har torkat ut i solens sken och slutat lukta som en otvättad kebab resturang...
...då tinar alla bilar fram som har fått stått i skymundan hela vintern.
Subaru, Nissan, Corvette, Camaro, Porsche, Toyota (hade dock inte gjort något om dom fortsatt sova i garaget) alla dessa betydelse fulla pärlor för dess ägare dammas av för att smutsas ner på gatorna istället...
...då står jag här med min pappas gamla passat -86:a som stoltserar med hela 90hk under den knöliga huven. Anledningen till att den stoltserar med bara 90hk är nog för att den pallar inte av mera kraft än så, för då rasar nog allt från koppling till blinkersbak... Den är helt enkelt inte byggd för att gasa med. Jag menar gaspedal är inte standard utrustning, det är extra tillval.
Det är surt att ha en trimmad, stylad och maxad 200:a i garaget som inte är körbar, och så blir man omkörd av skruttiga Volvo 240 utan avgassystem och varningstriangel bak när man är på väg hem från jobbet.. Och man kan inte göra något åt det.
Men jag har memoriserat reg plåtarna på alla broilers där ute som har piskat min stackars tysk hela vintern. Jag tar er i sommar... Muhahahaaha!!!!!
Men så händer det, som jag har väntat så länge på...
...näe, djurgården vinner inte i hockey i år heller...
...mekanikern ringer och säger att jag ska vässa bilnyckel. För nu är det nära...
Jag frågar hur nära...
Han svarar bara med ett lurigt tonfall..
-Nära...
Jag skriker som en tjej innombords... Iiiiiiiiiiiihhh!!!!!!
Men självklart så svarar man lite nonchalant. -Vad trevligt att höra.
Man vill ju inte verka desperat, eller nått.
Nu är det Lördag, jag ska besöka honom på Tisdag... Eller ja, jag ska inte besöka honom, han skiter jag i.
Jag ska besöka min älskling som allt för länge har varit i en annan mans händer.
Nu ska hon snart tillbaka till min famn...
Jag lovar att visa lite pinupp bilder på min älskling efter Tisdag då jag har varit där och hälsat på.
Ni skall DARRA alla Volvo ägare med varningstrianglar!!
Snart kommer era fjortis hangaround tjejer tappa intresset av en smutsig epa och fatta tycke för den glänsande Nissan 200sx som kommer att ta Östersund med storm.... MUHAHAAHHA!!!!!
...fast mest troligen så kommer jag att sladda av vägen det första jag gör på väg hem från garaget. Kanske ska bogsera pärlan hem istället..
Den långa milen... (Del 2) 4 november 2006, 04:22
Ni som har läst del ett vet redan att min pärla har varit med om en olycka involverad ett råddjur, en blondin och en polis som är ett levande bevis på att även män kan tydligen ha mens...
Efter olyckan så fick jag ett råd om att ta bilen till en bilverkstad som ligger en bit utanför staden där jag bor. Jag följde rådet, ovetande om vilken typ av verkstad det var som skulle ta hand om min pärla.
Efter en lite smärre dispyt med försäkringsbolaget, Länsförsäkringar, så kom dom fram till att min bil var värd ca 40'000kr.
Det var väl helt ok, hade förstås hoppats på en lite högre siffra, men det var bara att acceptera läget.
Men det var ett problem bara.
Skadorna uppgick till en kostnad på 80'000kr... *gulp*
Tydligen så kostar orginal delar en förmögenhet, och jag är inte en förmögen man...
Så självklart ville bolaget att jag skulle lösa in bilen till dom, och dom lockade mig med ytterligare 5000kr. Så antingen fick jag 45000kr och ingen bil, eller 40000kr och en kvaddad 200:a...
Jag valde det senare alternativet.
Nu började jakten på billgare alternativ.
Det visade sig att om jag beställde ett shogunkit med glasfiber huv m.m. från usa. Så sparade jag in ca 25000kr istället för att köpa alla delar orginal från Nissan..
Valet vart enkelt.
Med lite hjälp av 200sx.nu så kunde jag hitta lite begagnade delar som fattades, så efter ca 3mån så hade jag nu alla delar som krävdes för att reparera min pärla...
Då befinner vi oss i Oktober.
Jag pratar med min mekaniker som heter Thord. Jag säger till honom att det är ingen brådska med bilen. Bara den är klar till April så är jag nöjd.
Thord svarar att det är inga problem det, mest troligen så kommer den att vara klar innnan dess.
November.
Thord har ännu inte börjat på min bil, och jag köper in lite mera delar till den. Men jag känner ännu ingen stress. Jag förtydligar för honom att det inte är någon brådska. Bara den är klar till April...
December.
Thord har ännu inte börjat på min bil. Jag lägger inte ner så mycket energi på det själv heller. Det är mycket jobb under denna månad så den springer som bara förbi...
Januari.
Thord har ännu inte börjat på min bil. Jag åker upp till verkstaden för att ta reda på vad som är fördröjningen.. Det visar sig då att Thord även är en lärare för fordonslinjen, en frivillig brandman, deltids anställd i Östersund, involverad i diverse föreningar och även det att han är en mekaniker.. Hmm. Då ska vi inte glömma att han även har fru och tre barn tror jag...
Jag börjar ångra mitt val av mekaniker.
Men som sagt, det är 4mån kvar, så det är nog ingen fara.
Februari.
Thord har ännu inte börjat på min bil.
Thord ringer mig en dag och säger att han snart skall börja, och tydligen så ska min bil bli ett skol projekt, där eleverna skall få bygga min bil. För dom går en styling inriktning..
Hmm.. Det börjar kännas lite olustigt, men visst. Vi kör på det.
Mars.
Nu börjar det hända saker. Alla skadade delar monteras lös och alla böjda balkar rätas ut.
Det nya kjolpaketet klämms fast för att testa passform.. Det visar sig då att det passar inte. Alls...
Arbetet med min bil saktas ner så pass att det nästan står still
April. (Nu skall bilen vara klar)
Bilen är inte klar...
Arbetet står still, lite små modifieringar sker bara.. Men inget som är något att nämna.
Thord lovar att köra igång nästa månad.
Maj.
Bilen står still.
Arbetet står still.
Thord lovar att köra igång nästa månad.
Juni.
Bilen står still.
Arbetet står still.
Thord lovar att köra igång nästa månad.
Juli. (1år sen olyckan)
Bilen står still.
Arbetet står still.
Thord lovar att köra igång nästa månad. (Har vi hört det förr??)
Augusti.
Bilen står fortfarande still, likaså arbetet med den...
Thord lovar dock inte att börja med den nästa månad. Nu lovar han bara att det kommer bli bra när det är klart..
Fan, den där bilen kommer att vara skattebefriad när den är klar som det verkar..
September.
Nu börjar det i alla fall röra sig lite smått med arbetet. Lite små modifieringar sker, jag köper in lite nya delar som jag undrar om Thord kan montera åt mig. Och det är inga problem. Nu ifrågarsätter jag priset som han hade gett mig i början. Eftersom det visade sig att detta projekt vart betydligt större än vad han trodde i början då han la ut pristaket.
Han svarar mig med att det är inga förändringar på prislappen. Det var som en kompensation för att det hade tagit så lång tid tyckte han..
Det var i alla fall ok. Så jag nöjde mig med det svaret.
För det priset som han gav mig är relativt lågt, och jag vet det att skulle jag ta bilen någon annanstans så kommer det att bli betydligt dyrare än vad han har lovat mig.
Nytt hopp infinner sig hos mig. Speciellt då det är en väldigt fin och sen sommar i Östersund. Så jag det fanns nytt hopp om att hinna få tillbaka bilen innan snön faller...
Oktober.
*suck*
Inte ett dyft har hänt sen jag pratade med honom sist...
Ingenting...
I slutet av Oktober faller snön.. Och den faller med besked.
Hela Östersund är täckt i snödrivor och kaos infinner sig då ingen var beredd på detta snö anfall Kung Bore gav oss..
Allt hopp är numera borta.
Jag orkar inte ens ringa och prata med honom.
November.
Det är nu det. Nu vill jag inte ha tillbaka bilen längre.
Det skulle vara för jobbigt att ha en nystylad och ny lackad bil i garaget som bara vill ut och köras. Men det går inte för att snön ligger tjockt över Jämtländska landskapet så som fettet på en billys pan pizza gör.
Det är onekligen jobbigt att inte ha min pärla tillbaka, men inte i närheten så ont det hade gjort att ha den, men inte kunna bruka den.
Nu kan jag inte göra så mycket mer.. Jag får helt enkelt hoppas på att den är klar till April.. Nästa år.
December.
Dit har vi inte kommit ännu, men jag hoppas på en alldelens speciell gåva från tomten i år... =)
Den långa milen... (Del 1) 2 september 2006, 16:08
En ljummen sommar kväll i Juli 2005 skulle jag skjutsa hem en vän till mig efter en sen kväll på krogen (jag hade jobbat).
Vi åker längs dom slingriga vägarna på frösön, Östersund i lugn och fullt laglig fart.
Vi kommer ut på en raksträcka som är ett vanligt val för nattliga streetraceare. Men vi behåller den lagstadgade farten, för vi hade ingen brådska.
Från ingenstans hoppar ett råddjur ut framför bilen i värsta Steven King stil och stirrar mig blint i mina ögon sekunden innan jag pressar in fronten på min bil in i hans taniga kropp... Det var råddjur överallt...
Huven lossnar hastigt på min bil och lägger sig över min vindruta som ett täcke och skymmer all min sikt.
Jag lyckas på något sätt att stanna till vid vägen utan ytterligare fadäser.
Jag kliver ut för att inspektera skadorna, och inser snabbt att den här bilen gör inte många fler meter i dåvarande skick...
Jag kontrollerar statusen på råddjuret och inser fort att den har delats i mitten, och jag drar den slutsatsen att jag inte behöver avlida djuret på plats... Det var nog tur det, för annars finns det stor risk att djuret hade önskat att den hade föds som en fjäril istället...
Min vän som åker med mig är oskadd men skärrad. Men jag förklarar för henne att det inte är någon fara, och att det är sånt som händer. Det viktigaste var att vi mår bra... Men jag ville egentligen begrava henne i skogen tillsammans med råddjuret, men jag visste innerst inne att det var ju inte hennes fel på något sätt.
Jag beslutar mig för att ringa till polisen för att rapportera att en olycka har skett, så jag tar det nummer till polisen som jag har fått via jobbet som krogpersonal. Det nummret är ett direkt nummer till vakthavande befäl, som inte är allt för nöjd över det faktum att jag ringer just honom kl 4 på lördag morgon.
Samtalet gick ungefär så här:
POLIS: -Vakthavande.
JAG: -Hej, Jag heter - - och jag skulle vilja rapportera en viltolycka.
POLIS: -Är det några skadade på platsen?
JAG: -Inga mänskliga, bara ett djur.
POLIS: -Varför ringer du då mig?
JAG: -Eeh, jag visste inte vart jag annars skulle ringa. Kändes lite drastiskt att ringa 112 då det inte är några skador som har skett på någon människa. Sen tänkte jag att det kanske är bra att ringa och anmäla detta.
POLIS: -Men det här har inte jag med att göra, vad har du slagit för nummer?
JAG: -Ditt??? *Tvekande*
POLIS: -Jaha... Ja, jag får väl göra en anmälan på det här då *suck*
JAG: -Tack? *Tvekande*
POLIS: -Vad har du för reg nr?
JAG: -Det är *** ***.
POLIS: -Jaha, så du heter Margareta?
JAG: -Nej, det heter min mamma...
POLIS: -Men var det inte du som hade krockat? *Irriterad röst*
JAG: -Jo, men det är min mammas bil... *tvekande*
POLIS: -Mmm... Vad är det för djur?
JAG: -Jag vet inte säkert, en hjort kanske?
POLIS: -En HJORT?!
(Det finns inga hjortar i den trakten har jag fått reda på i efterhand)
JAG: -Ja, inte vet jag. Jag kan inget om djur...
POLIS: -Ja, så det är inte en älg då?
JAG: -Nej! Det vet jag säkert.
POLIS: -Hur kan du vara så säker på det? Du visste ju inget om djur sa du ju... *mycket irriterad röst*
JAG: -Jag vet inte mycket om djur, men jag vet hur en älg ser ut.
POLIS: -Jaha, men vad är det för djur då? Jag måste skriva något i min rapport.
JAG: -Tja, ett råddjur då kanske...
POLIS: -Råddjur... Mmm.. Lever det?
JAG: -Nej, det gör det inte.
POLIS: -Jaha, och hur kan du veta det?
JAG: -Tjaa.. Det är i två delar, och ingen av delarna verkar särskilt levande...
POLIS: -Mmm. Vart har olyckan inträffat?
JAG: -På flygrakan på frösön. (en ö i samband med staden där jag bor)
POLIS: -Jaha.. Så det gick ganska fort då med andra ord?
JAG: -Absolut inte, det gick i ca 110 km/h. Och det är väl så fort man får köra här, inte sant?
POLIS: -Sist jag kollade så var det bara 90 där...
JAG: -Jaha. Ja då gick det nog bara 90 tror jag... Jag är lite skärrad från olyckan.
POLIS: -Mmm.. Med hjorten ja...
JAG: -Råddjur... *tvekande*
POLIS: - *tyst*
POLIS: -Nåja, det var allt jag behövde veta. Nästa gång så behöver du inte ringa mig. Utan ring viltolycks jouren istället.
JAG: -Ok, men jag hade tyvärr inget nummer dit.
POLIS: -Nähä... Ja, tack då. Hej då!
JAG: -Ja tack, hej d...*klick*
Efter det upplyftande samtalet med polisen bestämde jag mig för att kolla om några av mina arbetskollegor fortfarande var vaken, så någon kunde hjälpa mig med att bogsera hem bilen.
Som tur var, så var det en som fortfarande var vaken, som var snäll nog att komma och hjälpa mig med bilen hem.
Bogseringen gick smärtfritt, och min vän som ville ha skjuts fick gå istället.
Väl hemma vid 6 tiden på morgonen så var det bara att krypa till kojs. Nu var det värsta i alla fall över.
Resten får jag ta itu med imorgon, tänkte jag.
Och det vart en huvudvärk som fortfarande inte har släppt. Men det berättas vidare om i fortkommande delar...
Mvh Pro.