Har väl kommit till en punkt i mitt liv där jag nu fått upp tankarna att börja studera igen. Svårt att få jobb ju! Så why not, det är ju faktiskt ganska kul att studera..
Satt nog närmare 2,5 timme och var helt inne på att hitta en bra lastbilsmekanikerutbildning men se på fan sen så kom ju personbilsmekaniker upp i mina tankar så nu kan jag inte släppa det heller.. Samtidigt som jag vill läsa ekonomi. Kan man göra alla 3 samtidigt? Hade underlättat för jag vill ju allt utav det!
Inte konstigt heller att jag söker dom utbildningarna i Stockholms län..
Jag saknar Stockholm, jag hör inte hemma här i Mariestad det händer ju ingenting här! Det enda är väl att man har vännerna man träffar på helgerna här som inte finns i Sthlm. För den delen så har jag mindre vänner i sthlm efter ett par styckens gedigna svek jentemot mig. Men jag har andra, jo de är stureplanare och jag är en biltjej som hellre åker och träffar likasinnade på helgerna men ändå vänner är ju ändå vänner oavsett samhällsklass. Jobbigt bara när dom sitter och klagar över deras I-landsproblem när en annan får låna för att kunna betala räkningarna just nu då aktivitetsstödet inte kommit igång ännu.
När man tänker efter så kan jag jävligt mycket, mer än vad man kan tro och även om jag inte har världens mest vältränade kropp så räds jag verkligen inte för att ta i. För det är ju det jag vill, jag vill ha ett jobb i slutänden där jag får röra på mig mycket, använda hela kroppen, bevisa att jag kan fastän folk har sina fördomar emot tjejer i de mansdominerade yrkena.
Man ska inte ge upp, man kommer till en punkt när allt är som värst då man mår som sämst det är när man nått den punkten som det bara kan bli bättre med hjälp en lite tur och en stor gnutta envishet. Dessutom så har jag ju alla mina underbara älskade vänner som finns där som tror på mig.
Hade ju ett samtal med världens underbaraste Robban häromdagen även om de 21 minutrarna kändes som en evighet så fick han mig till att skratta och må en smula bättre än på en bra tag. Nu mår jag ungefär som han mådde ett tag när jag hade mitt jobb men han fanns där för jag vet egentligen inte varför jag var ute och körde igår men en sak är klar han fick mig på andra tankar och det är jag tacksam för. Ibland behövs det någon som kan prata lite vett och förstånd i en.
Skam den som ger sig!
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet