Det händer mycket på en månad, en månad med kaos, förtvivlan, oro, glädje, resor, jobb, sorg men även en erfarenhet rikare att man klarar mer än vad man tror. Men jag är bannemig inte bra än eftersom händelsen med mamma har rivit upp sår, saker som jag valt att förtränga så är inne i en depression och inte nog med det så har jag en misstänkt benhinneinflammation i vänstra benet också som om jag inte hade nog med problem.
Jag har lärt mig att köra i Göteborg också, det har verkligen blivit bättre att köra där nu med bättre framförhållning och ombyggnationen. Men Sthlm slår Götet med hästlängder och kommer alltid att vara den bästa staden för mig.
Det retar mig att jag inte kan köra min bil heller, jag saknar den men han står i väl förvar under tak hemma hos mina föräldrar. Avställd och obrukbar :( Men kommer att bli så jäkla glad när jag fått ordning på honom.
För övrigt har min mamma vaknat, hon kan prata och röra på sig. Hon blir starkare för varje dag som går, jag tror att detta var en nytändning för henne för hon känns på något sätt mycket gladare än vad hon var innan hjärnblödningen. Dock är det en sjudjävla lång väg tillbaka för henne och för oss i familjen. Min mamma har humorn kvar dessutom för vi har skrattat som bara den. Hon är så söt min mamma, jag har lärt mig att uppskatta de jag bryr mig om väldigt mycket. Jag har lärt mig att uppskatta personerna i min omgivning för på en millisekund kan ens liv rämna. Man säger Det händer aldrig mig, men det är nog det värsta man kan säga för det kan hända vem som helst när som helst!
Ej fordonsrelaterade blogginlägg saknar kommentarsmöjlighet