Jag heter Reinar Bragh, jag driver ett industri montage företag!
När vi kommer ut på jobb får vi ofta frågan om vilken ”cirkus” vi tänker ställa till med idag!?
En del kallar mitt industri montage för ”Cirkus Etage”!?
Men det är sällan någon som får åka ambulans eller bli inslagen i bandage, även om det kan bli bortbrända ögonbryn och någon uppeldad mustasch.
Vi har olika fordon i våran flotta.
På vissa bedrifter verkar det inte finnas någon som helst måtta. En del anställda är lite ovårdade och ser ut som om dem hela livet bott i en grotta.
En dag skulle Erik Grahn lasta av grejer med kran. Kranen tippade och låg på marken böjd över en väl trafikerad väg mitt i stan.
Av trasiga och kraschade grejer är jag rätt van.
Mina mannar skulle lägga nytt tak. Vi är ju rätt hårda och ej så slak! Vi lyckades skrämma upp ett gäng direktörer för en stropp gick av och ett rejält paket landade med ett brak. Det blev mycket grejer att reda ut på detta lastbilsflak.
Det kan bli underliga konstigheter vissa gånger. Om oss kunde man skriva många historier och sånger. Att smörja linhjulet längst ut på fackverkskranen var ett inträdesprov som säkert gjorde att en del fick känna både yrsel och ånger, och vissa fick nog även efteråt byta kalsonger.
Paket med balkar prylar och plåt, att välta ut allt hur som helst verkar vara ett återkommande uppsåt. Det spelar ingen roll hur mycket jag skäller och till dem säger åt.
Skyddsombud har belägrat oss med många förbud!
En gång blev det ett jädra oljud vi åkte i svetskablarna ner ifrån taket i meckar skrud.
På ett pannhus 130 meter upp, höll skyddskommittén på att få krupp.
Under ett montage undrade någon vem fan som hängde i en stropp i benen över kanten upp och ned som en mupp!?
Vi blev därefter synad under lupp.
Vi skulle montera upp en stege mot en vägg! Husägaren kom utrusandes och kallade oss ”amöbor” ”busar” och ”drägg”!? Vi hade tydligen borrat rätt genom väggen och genom en tavla på farfar iförd kostym och skägg!?
Ett hjul lossnade på en transportbil och ställde till med strul. Hjulbultarna var alla av och ganska ful. Det blev till att starta bensinsvetsen på flaket och svetsa tillbaka det, var ju lite kul.
På väg hem med ny bil och påsar fulla med sprit gick jag på en nit. Körde ner i diket, voltade och av bilen och spriten blev det mest bara skit.
Liftade tillbaka till bilfirman i mörbultad stil, bekymrad att den dyrbara spriten inte ens höll två mil, där hämtade jag ut en ny bil.
På väg hem väjde jag för en räv i en kurva som var lite väl snäv, såklart fastnade jag i snövallen och fick med spade ta ganska många gräv.
Jag har nog skrotat varenda bil och fordon jag haft. Jag var ganska känd att vara dålig att köra och i bilen ej ha skallen på skaft, Kanske vi alla hellre skulle hålla oss till att dricka saft.
Några efterord
Man kan ju skratta såhär efteråt, att ingen blev skadad eller gick åt, en av de anställda skrev till och med om sin chef även en låt, som han även sjöng för denne och höll på att i huvudet få en plåt.
Hela historien är faktiskt sann men namn är ändrade med uppsåt.
Det var 70-tal, vissa hade på jobben ringa samvetskval, på vissa håll var man ”laddad” redan till frukost på både tvären och diagonal.