Jag är Magnus ”Bulten” Kryfth.
Snyft… Fan jag skulle ju bara göra en bra 60 fot och så blev det hjullyft. Nu ligger bilen på taket och jag fattar inte ett dyft.
Spelar ingen roll om jag är på banan eller på stan, vid grönt trycker jag fullgas som en banan. Av att det sen ligger motor och transmissions delar överallt är jag rätt van.
”Lagen” och jag har varit många gånger i luven, ”Trafikfarlig anordning uppstickandes genom motorhuven”!? Remdriven förgasare verkar göra både transmissioner och trafikpolisen kluven.
Laddar du på med en tolv sjuttio ett, då gäller det att du har fäste annars kommer det gå mycket gummi och med färden ganska brett! Ja varken lagen eller mina slicks har det så lätt.
Lagen tycker att jag uppträder på ett bedrägligt sätt.
Det var fan vad dem är på! Inte fasen har jag tid att vänta på dem då. Men visst har man åkt på häktet med handbojor efter någon tur också.
Jag har ju mitt eget tänk! Jag tog och byggde min egen bromsbänk.
Den drar 10 industri tvättmaskiner, tre vedklyvar, två stora kompressorer, en gammal gasturbin och en vibrerande säng via axlar kedjor och någon länk.
Visst blir det i grannskapet ett jävla skrammel och liv, men vill man komma någon vart måste man liksom både i livet och på startplattan ha driv. Sängen är frugans favorit, ja hon heter Siv!
Visst har man ifrån körning någon gång fått tagit rast då man åkt fast. Med indragen styrlapp då har man ju passat på att renovera drivlinan som kanske mått lite kasst.
I över 100km/h med trimmad moped lagens tålamod än en gång brast.
Om jag inte slutade upp med mina vansinnesfärder skulle lagen kedja fast mig vid en gammal radiomast!?
Jag och en polare skickade iväg surkrukan i en wellpappslåda till Örebro i en lastbil med återvinnings plast.
Där låg väl konstapeln ingen till last.
Bära eller braka, på söndagen kom han liftandes tillbaka, barfota, iförd flytväst och långkalsonger full så det knaka.
Vi höll oss undan det var väl det enda raka.
Helrören vi skickade med i lådan hans verkade ju trots allt smaka.