Jag heter Ernst Fröbelhenth!
Skumma element och livsfarliga experiment, bränder och uppeldade hjärnceller är ju känt,
även om mitt laboratorium och verkstad ett antal gånger varit övertänt har jag dock klarat mig bra då dörrar för säkerhetsskull stått på glänt. För rättsväsendet verkar mina tilltag allmänt kända då det mest alltid om mig luktar bränt.
Jag laborerar med det mesta, skickat iväg en hemmabyggd missil då den drog med sig arbetsbänken när jag den skulle testa, en 300hk röjsåg med roterande svärd och inbyggd flis-tugg löpte amok och försökte tex mig lemlästa.
Om man inte prövar man ingenting vet, även om det kan bli dryga böter om eldsvådan blivit fet, är lyckan stor när man lyckats hur än jävligt det ser ut efteråt med oreda och besvärlig smet.
En snöskoter blev i tidningar och rättsväsende en affär. Med fyra solida raketmotorer befinner den sig nu i omlopp utanför våran atmosfär. Tanken var att jag skulle åka med, men det sa bara -Pang, ungefär. Jag satt mest kvar med brända kläder och styret i handen bara sådär. .
En eka med en stor extremt portad och överladdad wankelsnurra fick inte heller grannar eller lagen att hurra. Fick för diverse framfarter och ödeläggelse sitta i buren ett tag och kurra.
Lagen slog mig en pling. Någon hade sett mig på en åkgräsklippare flyga omkring!?
-Jag är oskyldig! Ok, Jag fick faktiskt blåljuga allt jag kunde och låtsas om ingenting.
Jag köpte några kilo plutonium och uran ifrån en skum figur i turban.
Byggde en speciell bil och tänkte nu ska det bli liv på stan!
Racing och kärnklyvning får nog folk allt bli van.
Tyvärr blev det kinasyndromet bak i skuffen, av bilen blev det mest ett svampmoln, ni vet sådan där extra knuff puffen!? Åter igen sitter jag med brända kläder, svedda ögonbryn och ser nog ut som en självlysande A lagare på luffen.