Jag heter Inge Breed af Krokh!
Nu kommer ni inte tro att jag är riktigt klok.
Men det blir lite sådär nämligen när jag kör lok.
Det kan gå lite på tok!
Ni behöver inte på mig bli sur, men jag har nog kört på och igenom det mesta som tex lokstallets vägg och mur, till att få det mesta hemma och på rälsen att spåra ur, mest för att jag på fel ställe tagit mig en lur.
När jag hade samkväm med min granne Doris Röpeluhr fick jag efteråt besöka läkare för att få mig en penicillinkur.
Tanten var över 70 år och hade väl både här och där några gråa hår, jag tänkte det är liksom med loket raka spår!?
Tankvagnar i en enda röra, nu måste jag allt nypa mig själv i mitt öra, tänka mig för innan allt spårar ur när jag börjar köra.
Jag har kört in i både en och annan stopp bock. Mest för att det för ögonen slagit lock. Det blir urspårning och en massa oreda och plock. Det kan bli riktigt dåligt om jag lyssnar på hårdrock! Av morsan har jag fått en tyghjälm som jag har när jag head bangar då slipper jag på mig själv slå nock!
På en lång tur i sträck, stoppade jag in i skallen för många knäck. Sköljde ner dem med alldeles för mycket alkohol så jag blev i skallen och i magen lite väck.
Det kändes som en hel tyfon var på väg ner i tarmen mot min häck. Ska detta sluta i kaos, det var min stora skräck!
Vid en övergång, slaktade jag en massa bilar medans jag nervöst nynnade på en sång. Det var nämligen risk för kris i min kalsong! Jag drömde mig bort till solnedgång hemma på min balkong! -Sen kom allt på en gång!
Ja nu var varken jag eller denna situationen så fin, jag luktade tämligen ganska mycket gris och svin, och här har man lekt med min modelljärnväg av märket Märklin!?