Kan man älska en bil?...efter att man sett programmet om Sten Berglind och hans förkärlek för en Victoria myser man.....
http://larsson-larssons.blogspot.se/201 … toria.html
Oavsett vilket fabrikat man äger..årsmodell..modell eller färg så finns det en ägare, besökare, vän, familj som har minnen, förkärlek för just en sån bil.
Skråmor..repor..bucklor kanske finns..ja till och med rost? men i slutändan så är det ju upp till var och en att vårda, uppskatta just sin bil.
Eventuella fel och brister på just den bilen gör ju att det bidrar till bilens personlighet, för annars blir den ju som alla andra eller?
Vissa kör fort..andra kör långsamt..lite beroende på bilmodell..ja förare också och sen ska man ju inte klaga på totalrenoverade bilar, dom är makalöst fina, men man ska och andra sidan inte klaga på bilar som har brister och fel, för dessa olikheter gör ju att bilträffar, cruisingträffar blir intressanta.
I vårt fall så gillar vi det orörda...det som rullar..men även det renoverade...låter det knepigt..ja visst är det men det behöver det inte vara..lite som när man går på en bilutställning, där står rader av bilar..vissa blanka felfria och man njuter till fullo.
Sen står det och andra sidan mängder av bilar som har lite fel..brister och kanske också rost..och man får samma känsla av förnöjsamhet..och något att prata om, kanske till och med en pratstund med ägaren.
Det är långt till våren och i garagen står klenoderna uppställda, men snart vrids startnycklarna om och första premiärturen avnjuts.