Blogg
.:Crazy Asses doing Östersund..igen[Film]:.:080202:. 2 februari 2008, 01:36
Tog bort första versionen. Problem med introt, kvaliten och vissa delar av ljudet
avgjorde saken. Nu är "version" 1.3 ute. Håll till godo :)
http://www.garaget.org/video/fo6g50hkoy1b
.:Villig?:.:080201:. 1 februari 2008, 15:52
Så djävulskt sugen på att åka snowracer efter bilen, och det är inte i nåt avlägset industrimråde jag pratar om just nu. Nej huvva. Jag pratar om steget längre.
Jag pratar om inne i stan.
Raggarundan. Rödljusen.
Det som behövs är en som kör, en som filmar och jag som åker på snowracern. Det och nån med polisradio som kan hålla koll på att inte Polisen råkar stå bakom ett hörn och ser oss glida förbi. Ja visst. Blir man stoppad är det säkert jag som åker på det men samtidigt. Ostraffad, inga prickar. Hitills har jag inte mött en ovänlig eller illvillig polis som man inte har kunnat prata med.
1 st förare
1 st kameraman
1 st polisradiolyssnare
Enklare kan det inte vara. Får man låna en radio av nån - min budget tillåter inte ens den billigaste just nu - så kan föraren och kameramannen lyssna medan de kör. Stannar dom så slänger man in snowracern i skuffen och åker.
Sugen. Åh jag är så sugen..på både det ena och det andra :P
.:Det säger bara BRAK:.:080128:.:UPDATE: Bilder:. 28 januari 2008, 22:49
Jahapp. Klev urvaket upp ur sängen medan förmiddagsljuset försökte tränga igenom persiennerna.
Här har man lovat och lovat, tänkte jag. Klev upp lite tidigare än vad jag behövde bara för att jag skulle hinna redigera lite grand på filmen. Käkar Havrefras till frukost medan Third Watch rullar på datorskärmen. Älskar verkligen den serien. Synd att den la ner. Men det gör ju alla bra serier verkar det som.
Hos mitt lokala postombud hade mitt paket inte ramlat in, avin till trots. Det stod faktiskt att jag kunde hämta det redan i fredags - efter klockan 16:00 - men icke. Får ta det i morgon i stället. Inte värre än så. Eftersom det tog en stund att leta efter paketet på datorn så blev jag lite sen iväg. Därför skippade jag att tanka som planerat och hoppades på att det skulle räcka i alla fall.
Satt i grumliga tankar på vägen mot rondellen på väg mot Lugnvik. Fattade inte varför jag inte tog vägen förbi Jamtli i stället för att svänga rakt upp och därför fick stå och vänta. Och vänta. Och vänta. Nehejdå.
Sakta in innan rondellen därför att det ser ut att kunna vara halt. Känner bakänden drar åt vänster när jag svänger in. En aningens aningen för hög fart. Så där knappt märkbar men ändå så man kände det. Kompenserade därför med att hålla lite innerspår samt ge lite extra gas så bakänden släppte åt höger i stället.
Blankis, jojävlarimigsatanigatan.
Glider sidledes, med höger flygel bak, rakt in i staketet. Brak säger det och jag svär som en försupen apa då bilen får kast tillbaka in i rätt riktning.
Åker vidare.
Plockade upp Tomas utanför där han praktiserar. Funderade hela vägen dit på hur flygeln ser ut egentligen. Vägde för och nackdelar med att köra Volvo. Svensk stridsvagn. Tänkte att det kan ju inte ha blivit så mycket egentligen. Lätt smäll. Fast visst brakade det en hel del iochförsig.
Tomas min i ansiktet sa därför det mesta, när han frågade vad jag hade gjort..
FAN! Varför händer detta mig?
Resten av dagen har man slitit med att byta däck på en bil jag inte ens äger, och som ägaren inte vill att jag har med att göra. Men har man lovat så har man lovat. Här sviker man ingen. Inte nog med att man skulle ha lös hjulen förresten. Skivorna var ju också lösa, så att finna på hålen genom skivan och sen få på...ja satan. Aldrig har jag varit så mycket BMW-hatare som nu tror jag.
Tack så mycket, vem jag nu än pratar med.
Färden hit med hela ekipaget gick dock smärtfritt. Funderade på om jag skulle drifta eller ej i nån kurva men att lägga allt i diket hade känts en aning negativt, så tanken slogs bort rätt kvickt. Trodde sista backen skulle bli lite svår dock, men med lite fart löser man det mesta.
Nu står lilltysken här på gården. Är det nån som vill ha nån liten del så är det bara att ringa så plockar jag av och säljer billigt..*flinar stort*
[Taget 080129]*Närkontakt med staket...ajdå*
[Taget 080129]*Närkontakt...en annan vinkel*
.:På jakt efter en TIC:.:080127:. 27 januari 2008, 00:57
Har bra länge varit på jakt efter en 240 turbo/tic. Har förstås inte finanserna just nu men ingenting är omöjligt. Sitter ju på en del investeringar.
Vet inte riktigt varför jag vill ha turbo. Det är inte kraften tror jag. Handlar mer om att det är som kärnkraftsteknik. Krångligt. Ju krångligare ju intressantare.
Sen hör man ju till den skaran som älskar återcirkulerande dumpventiler också såklart. Men ändå. Det är nog inte därför.
Jag har tex en GLT just för att det är en GLT. Näbbhuvsgrillen. Näbbhuven. Svarta listerna. Hårdare fjädrar. Grönt ljus i instrumentpanelen.
Det där lilla extra.
Är det nån som har en till salu - eller känner till - hör av er :)
.:Vad fan är det som händer?:.:080125:. 25 januari 2008, 22:59
Punkt 1. Alla drar härifrån.
Beemern drar härifrån. Sticker. Lämnar oss. Själviskt? Ett tag funderade jag på det. Fick samtalet när jag stod utanför Offerdalsvägen 16 och just skulle greppa posten till 18, då jag fick reda på hur det låg till. Och sen var inte dagen som den skulle ha varit.
Javisst gick det bra. Förutom att jag höll på att paja ett antal lådor för jag var så okoncenterad, men kan man vara nåt annat när en vän man precis lärt känna - och det faktiskt riktigt bra - bara helt plötsligt ska dra härifrån?
Till Göteborg dessutom.
Man kan ju undra vad för tankar som snurrar i hans skalle, men samtidigt har man lite förståelse ändå. Jag menar. Vissa personer som förmodligen är ett helvete att vara nära dag ut och dag in. Och situationen. Men. Ändå är det så man står där på perrongen och funderar på vad fan som ändå hände? Vad är det som händer?
Beemern drar härifrån till Göteborg.
Ida börjar lumpen på söndag i Karlskrona.
Min gode vän Anders kanske ska dra mot Borlänge eller vart det nu var.
Jenny ska flytta till Skellefteå.
Och så fortsätter det.
Pål har redan bosatt sig i Stockholm.
Jens hör man aldrig av, men jag vet vart han jobbar.
Finns dock en positiv punkt. Johan. Han flyttade till Uppsala - och kom tillbaka.
Vet inte vad jag vill angående nånting. Känner mig tom inombords när alla lämnar skeppet. Det vore fel att säga att Jämtland är som ett sjunkande skepp, men hade planerna på att jämföra det med det vackra, såsom Titanic. Det finns potential i Jämtland. Det är vackert här. Trevliga människor - förutom i Krokom - och hjälp till allt bara man söker det.
Men vad gör man när man är beroende av sina vänner? Bilen stödjer mig förstås. Skulle dö utan den, men mina vänner är allt jag har.
Eller hade?
Punkt 2. Pengar.
Det är underligt hur folk reagerar när man hotar dem direkt eller indirekt till livet. Dom senaste veckorna har jag haft diverse dispyter över telefon mellan Alfa-kassan samt sekos Akassa och det blir grövre och grövre ju fler samtal som rinner förbi. Och varje handläggare blir räddare för varje gång.
Hitills har jag hotat om att jag ska komma och hälsa på dem, råna en bank eller flera, ta livet av mig och ta dem med mig. Och tamesjutton om det inte verkar funka. Visserligen är jag seriös - det trodde ni inte om mig - men faktiskt har det gått så långt att jag allvarligt funderar på att söka upp dem, vart dom än finns i landet. Att allt ska gå så trögt. Att ingen fattar.
Och säg vad kul det var när jag - sedan tidigare har ett lån på cirka 15 000 kronor - och sen får ett brev där det står att jag är återbetalningsskyldig till Alfa på, ja gissa hur mycket?
22 560 kronor. Jo jag tackar jag.
Jobbet ligger risigt till. Känns som att jag hänger kvar i bara naglarna, i ett jobb jag inte vet om jag ens vill ha. Men. Det är ju pengar. Och så får jag ha en uniform jag tycker om. Och ha roliga arbetskamratar. Jag träffar folk.
Men samtidigt är det tungsamt. Många timmar övertid. Men samtidigt. Vilket jobb har inte övertid? Eller att det är tungsamt?
Ska ordna upp det här med Alfa och Akassan så fort som möjligt. Väntar på papper. Alla dessa papper. Skulle kunna äta upp dem om jag fick chansen.
.:Äntligen Kändis:.:080118:. 19 januari 2008, 20:12
Blir ett kort inlägg detta känns det som. Uruselt före igår. Gled sidledes vägarna fram. Jag kan ju verkligen inte skärpa till mig när det gäller halkan.
Stör mig på alla som kör 30 där det är 50 bara för att det släpper lite grand. Själv åker man 50 där det är 50 - eller kanske någon km/h+ - utan problem, men det som stör mig är att jag aldrig kan köra normalt.
Eller.
Jo visst kan jag. När farsan är med. Eller morsan. Men inte annars. Anstränger mig verkligen för att inte gasa det där lite extra så att bakänden släpper. Jag försöker faktiskt, men det är som att kroppen - eller är det knoppen? - som ständigt glömmer så foten trycker till lite extra.
Hur som helst. Slut på klagomålen.
Träffade nån kompis till Beemern igår på Raggar'n. Han berättade att jag var kändis. Kändis, undrade jag. Vadå kändis?
Jo. "Buken", omnämns ständigt på Polisradion..
Absolut inte smickrande med det smeknamnet, men regnumret är ju BUK, så jag antar att jag får leva med det.
Snälla gorgare, kalla mig det inte när ni pratar med mig?
Tack på förhand :)
.:Update om blodskvällen:.:080115:.(EJ för barn) 15 januari 2008, 21:40
Beslutade mig under kvällen att faktiskt stanna kvar i lägenheten. Visste inte riktigt varför, med tanke på att jag för tillfället inte har råd att ens äta, men ändå hade jag en känsla av att jag skulle stanna.
Så stannade gjorde jag.
Bilen stod på besöksparkeringen. Skulle ju bara förbi här en liten stund och kolla läget, så varför parkera i garaget? Men in dit skulle den. Så ut gick jag.
Dörrhandtaget trasigt. Fick krångla mig in på andra sidan, vilket en märklig man med glasögon och stort metallbälte tyckte såg lustigt ut.
- Akta så du inte ramlar in under bilen, ropade han glatt medan jag snubblade mig fram över isen i hopp om att detta inte skulle ske, då bilen stod en aning i lutning.
Han visade sig tycka om min vinge. Frågor och svar bytte ägare, och jag frågade om det var han som hade en 740 med många antenner på taket.
- Kom med så får du se den, tyckte han och jag skulle ju ändå till garaget så inom loppet av en minut var både bil och förare på plats utanför dennes garage. Garage förresten, som nästan var granne med mitt.
- Du som har en massa antenner, sa jag och fortsatte under rundturen i hans kontor, inte råkar du veta vad som hände i min trappuppgång för ett tag sedan?
- Aha du menar han som vurpade och skallade trappen?
Det visade sig att min granne var lite för glad innanför rocken och hade lyckats med konststycket att skalla ett eller flera trappsteg, för att sedan ha fallit helt ned på golvet. In med ambulans till sjukhuset där han hade fått sy ett antal stygn - vet ej hur många men förmodligen många - därav anledningen till varför det var så blodigt på golvet.
- Förmodligen kommer han supa ihjäl sig, sa han sedan. Orden fick mig att fundera. Inte på nåt särskilt, men ändå fundera.
Avslutade kvällen med filmen Smokie and the Bandit 1.
"What the hell is the world coming to?" - Buford T Justice
.:Naken hud:.:080112:. 13 januari 2008, 17:26
Vaknade som vanligt för sent. Flera timmar för sent. Min kropp funkar så. Ska jag på jobbet, då är det bara att kliva upp just därför att man vet att man har ett ansvar. Kliver jag inte upp får inte ett distrikt sin post.
Men när jag ska upp pga egna angelägenheter eller göromål - så tar det timmar innan kroppen fattar att jag ska upp.
Tvättade bilen nere på Statoil. Högtrycken var rätt stark visade det sig. Tillräckligt för att blåsa av lite av svartfärgen på plåtfälgarna..
Underredet skrapade i golvet när jag backade ut ur dimman. Genast kände jag att det var lite av ett misstag att tvätta under en sådan hast. Skulle ha haft med mig oljespray för låsen. Skulle ha haft med mig medel för listerna kring dörrarna. Men inget hanns med.
Väl hemma var det svårt att få upp dörren.
Skyndade att få med mig systemkameran för att sen åka till "Beemern". På vägen dit tog jag några bilder, i hopp om att dom skulle duga. Solen höll på att dala ned för himlen och det var gråmulet.
Hämtade upp Beemern hemma hos sig - läs hans egen Blogg för mer info - och skyndade in till stan. Fick ett par foton utanför Jämtkraftsarenan innan solen gömde sig för dagen.
På kvällen - efter pannkaka hade avnjutits och min mor hade blivit hemskjutsad från stan - så slet vi med oss en Snowracer hemmifrån och begav oss in mot stan, åter igen.
Hemmavid i lägenheten blev jag efter mycket övervägande nästintill tvungen att raka av mig skägget. Vilket helvete det var, rent ut sagt. Tog en timme, tack vare slöa rakblad - dock väldigt billiga sådana - samt kombinationen rakapparat som gjorde det grövsta jobbet. Så nu är man åter naken i ansiktet...
"Saab_bojan" hämtades upp i Lugnvik och sen var vi på väg genom kvällen.
Men snön föll. Och alldeles för mycket. I vanliga fall är det roligt när det kommer snö men det fastnade på rutan och torkarna blev stela och kunde inte arbeta riktigt.
Snöröken efter bilarna försämrade sikten, tillräckligt för att man fick panikbromsa ett par gånger då sikten blev lika med noll och allt man såg var svaga, vita, ljussken.
Men lite bilder blev det i alla fall genom kvällen. Lite nya ideer med kameravinklar för videoinspelning dök upp. Det tackar vi Beemern för. Nya ideerna skall prövas på riktigt nästa gång vi är ute.
[Taget 080112]*Here we goo*
[Taget 080112]*The Eagle has landed*
.:Babes in the backseat:.:080101:. 1 januari 2008, 04:13
En natt man sent kommer glömma. Jajjamensan, det höll vi med om båda två att detta var. Avgasknallarna som dundrade mellan väggarna slår fortfarande i min skalle när jag skriver detta. Ropen. Skratten. Minerna. Vinkningarna. Allt folk.
Tanken var som följande; träffa Beemern hemma hos sig under dagen. Sen hem till föräldrarna och fira nyår där. Meka lite med bilen på kvällen. Skulle ju lös med luftfiltret och montera i orginalfiltret. Sen dit med instrumentpanelen...och sen. Ja. I mitt liv finns där alltid en tanke.
Men så blev det inte.
Nåt filter blev aldrig urmonterat. Nån instrumentpanel - eller snarare mittenkonsoll -blev aldrig monterad. Däremot var vi till Häggenås - världens avkrok? - där vi tänkte se om det fanns nåt liv i en reserv-Bmw. Kruxet var bara att startkablarna var för korta och tålamodet för kort så vi övergav den tanken, i alla fall för en stund.
Senare under kvällen - mätta och glada efter både middag och efterrätt - bestämde vi att vi skulle tillbaka till Beemern och se om det fanns nåt intressantare att göra där. Fanns ju i alla fall en dator.
Men dit kom vi aldrig..
Till en början kändes det trögt då vi styrde kosan in mot stan. Blev som bara så. "Skulle bara kolla läget, liksom". Klockan var väl en halv tio. Det var lugnt på stan. Föret tillät breda ställ, med aktsamma efterslängar. Mörkret hade lagt sig för länge sedan.
Men det var när klockan började glida iväg lite som folk kom ut på gatorna. Tjejer i korta kjolar i diverse skapelser, vissa mer runda under dom höga klackarna än andra. Sällskap som vandrade i klungor, alla på väg in mot centrum.
Och kvällen satte igång på allvar när en tjej sprang fram till bilen och frågade om vi kunde skjutsa dem till Frösön.
Det liksom släppte då. Dom var trevliga. Skrattade glatt medan vi gled fram mestadels sidledes, med stereon spelandes på lagom volym. De tackade minst tusen gånger för att de fick åka och vi var hjältarna för kvällen.
Sedan fortsatte det. Åkte tre vändor efteråt från centrum och nästa upp till Valla. Bra betalt. Trevliga människor. Någon kände min bror och helt plötsligt mig.
Komiskt.
Jag har delat ut post åt henne..
Raggarrundan, med ett avgassystem brölandes mellan väggarna. Vi måste ha skjutsat minst 15 tjejer i baksätet under kvällen. Minst. När klockan närmade sig tolvslaget parkerade vi nere i badhusparken på parkeringen och tittade på fyrverkerierna.
Medan jag satt där - vi skålade i Trocadero och CocaCola - så tänkte jag på en viss person. Jag satt och räknade i mitt huvud hur många dagar det var kvar, och en tanke slog mig; snart är det så man kan räkna timmarna! Jag är inte förälskad - även fast många spekulerar i om så är fallet - men det känns verkligen som en nystart i livet. En sorts nytändning av nåt bra. Nåt som faktiskt är verkligen bra.
Lär ju sluta som vanligt?
Men även om det skulle skita sig totalt så har man ändå provat. Man har sadlat om och klivit upp på hästen. Visst. Man ramlar av och det gör ont, men då har man i alla fall provat. Herregud, det är ju inte värre än att man slickar sina sår och provar igen en annan dag?
Snart är det bara timmar kvar..
Träffade "Mattsvart", med flera. Det var trevligt. Det är det alltid. Fick låna verktyg så vi fick igång stereon bland annat. Klockan var över tre när jag trött svängde in på parkeringen. Kunde ju glömma att försöka klämma in mig i garaget för det hade bara resulterat i diverse bucklor. Hjärnan orkade inte. Kändes som att den gick på högvarv, men detta i tanke så fick jag till en perfekt drift i långkurvan förbi lägenheten - men in på parkeringen blev en katastrof.
Hjärnan tänkte på nåt helt annat. Låsta bromsar. Alldeles för hög fart. Kryckan uppdragen. För sent rattutslag.
Jag gled förbi hela infarten..
En oförglömlig afton. Helt klart. Tack alla.
Som en person skrev till mig, skriver jag till er övriga motornördar:
Good wheel and a Good Year!
(Bilder kommer inom kort..)
[Taget 071231]*Hatar detta svänghjul...orkar ju inte mer..ska BORT*
[Taget 071231]*...strax innan tolvslaget..partaj i bilen :P*
[Taget 080101]*...partajet fortsatte...*
.:Underbar natt.:071222:. 23 december 2007, 02:53
Tanken bara att vi skulle träffa några på "raggarn" - Statoil - och kanske åka en sväng eller två. Kolla läget. Sen åka hem vid elva eller tolv.
Vi visste ju inte statusen på bilen. Stereon hade glappa kablar som fick ljudet att komma, för att sedan försvinna. Och komma igen. En aning störande. Och läkte bilen olja fortfarande över huvudtaget?
Tidigare under dagen hade vi upplevt olika känslor av pinsamhetens olika kval. Till exempel när vi lämnade tillbaka bilen åt Beemerns mor så vägrade bilen att starta igen - tvärdött batteri? - och vi stod förstås mitt i julruschen. Efter att ha skjutit bilen bakåt ett tjugotal meter - i trängseln - provade vi att rullstarta. Genast slöt folk upp och hjälpte till men hjulen låste sig i det glatta föret. Dessutom upptäckte vi att bilen fortfarande läkte olja, och det rätt kraftigt.
Jippie.
Tack vare från en äldre herre i en röd Ford Escort av kombimodell kunde vi däremot ta oss därifrån. Men inte utan att ha först provat vanliga sortens rullstart - alltså framåt - men också modellen bakåt som jag inte visste om ens fungerade. Detta funkade dock, men inte en dag som denna.
Mannen med shoppingkassarna och en tydligen otålig fru, var dock vänlig nog att parkera bredvid oss och ge oss ett par ändar av några startkablar så inom kort - efter ett antal olidliga minutrar av väntan - så var vi äntligen på väg.
Förhoppningsvis till en lösning på oljeproblemet.
Så nu satt vi i bilen på väg in till stan och vi bestämmer att hälla i det sista av oljan i dunken då vi når Kläppe. Bilen susar fram i mörkret och sveper in i det dunkla ljuset från de gula väglamporna. Kuggar ner i växlarna och bromsar in på busshållplatsen. Oljan hälls i.
I fjärran hörs ett doft muller.
"Fan det är Tonys gamla Golf", skriker Beemern när den skramlar förbi med det blåa neonet pulserande inne i kupen. Vi slänger in den tomma dunken och gasar efter. 100km/h passeras med råge. 150km/h passeras en liten stund senare.
Golfen passeras...
Och sen börjar kvällen. Raggarrundan med påhälsning på "Raggaren" var standard. Nåt som var tråkigt var all sandning. Alla i bilen - med senare upplockade passagerare som senare också satt och skrek - höll med om att det hade varit bättre för alla om folk kunde lära sig köra bil i stället för att föret skulle bli som det var denna kväll. Kändes som att köra på en sandstrand bitvis. Däcken sjönk bokstavligt talat ner i sanden.
Dock hittade vi några guldklimpar mörkret. En isbelagd plan utanför Pc där vi gjorde ett dussinet piruetter och svängar i maklig takt. Beemern höll i bakluckan på Tonys 245:a och gled på skosulorna efter bilen då denne sladdade omkring.
Alldeles intill tvättade vi bilarna i en decimeterdjup vattenpöl. Båda bilarna fick ledigt plats då vi båda sladdade sidledes och sprutade ner varandra så mycket som vi förmådde och kunde.
På planen utanför Jämtkrafts arena gled vi också omkring. Tony var först att fastna i snövallen så vi fick hoppa ut och - skrattandes för full hals - skjuta på. Aldrig trodde jag det kunde vara så roligt att skjuta på.
Tydligen var det så roligt tyckte Beemern för några minuter senare stod han för samma bedrift, i samma snödriva. Dock med resultatet av att vi kunde medelst gungande, efter en stund, ta oss därifrån för egen maskin.
Vilken kväll. Klockan var tio över tre och jag satt och tjatade om en viss tjej. Beemern suckade för varje gång. Alltid lika roligt att se hans reaktioner.
"Ja men åk dit då och sluta tjata", slut på citat. Så letade han fram telefonen och det slog mig att, ja just ja, han har ju också Halebop. Så jag ringde. Utan att tänka på klockan. Glad att hon inte sov..
Klockan hann bli halv fyra innan jag tittade på klockan för andra gången..
Vilken kväll.
Vilken kväll.