Blogg
När nåt litet blir stort - 111209 9 december 2011, 23:14
Idag, fredag, har det varit lite av ett busväder under förmiddagen/eftermiddagen. Nåt vad en traditionell Stockholmare förmodligen skulle kalla för "domedagen", där SMHI skulle vädja alla att hålla sig inomhus och Trafikavdelningens telefoner skulle gå varma - var det för oss ett litet snöfall helt enkelt.
Tal om det. Vintern tog tid på sig att infinna sig. Det hann bli December innan första riktiga snön föll, men nu verkar den ha kommit för att äntligen stanna. Skönt!, tycker säkert många. Jag är en av dem. Några andra verkar till synes dock inte hålla med, om man synar internet lite snabbt.
Idag stod en del på listan över saker som skulle göras. Ärenden skulle uträttas. V70:in skulle få bekänna lite färg. Aldrig förr har vi känt oss lika beredd tror jag, inför vintern. Fyrhjulsdriften har redan "kontrollerats" - och visst funkar den.
Värmen är toppen. Tänkte på det häromdagen förresten. Ute är det minusgrader - hade runt 6-7 minusgrader på sina ställen, vilket i sig inte är så mycket men ändå - och ändå kunde man, om man hade velat, suttit i t-shirt och kört bil.
Bland annat var vi förbi min mors - idag föredetta - arbetsplats och träffade hennes chef. Var några saker kvar i klädskåpet och liknande, och det var mer känslomässigt än vad jag trodde det skulle vara, att komma dit och träffa folk.
Vissa utav dem har man ju träffat ända sedan man var en liten parvel, och mamma jobbade på lagret. Och hennes chef, Elisabeth och min mamma, hade ju alltid haft en god jobbrelation till varandra, och även privat för den delen.
Usch. Var jobbigt att lämna ifrån sig mammas passerkort.
Så många minnen. Bilder. Foton i både pappersform och på datorn. Samtal hit och dit. Alla gånger jag var chaufför till och från fester som mamma hade tillsammans med sina kollegor.
Menmen.
Vidare var vi till Volvo. Allt för länge har jag kört med antingen ingen o-ring alls, eller temporära sådana, till oljestickan i V70:in. Och nu hade jag gett mig den på att jag skulle ha en riktig.
Har ju varit in på Bilbolaget här i stan två gånger tidigare, men båda gångerna var packningarna för stora, så nåt var ju fel. På grund utav detta i bakhuvudet - och en sådan felande o-ring fortfarande löst monterad på oljestickan, tog jag således med mig stickan in i butiken och frågade om det var jag som trodde fel eller om det verkligen var fel.
Och. Till en början skruvade väl personalen lite på sig men det såg ju onekligen lite fel ut.
De hämtade sedan en ny packning och en ny oljesticka som skulle passa min bil, för att jämföra. Och där var felet! Packningen var till den nya stickan, som var grövre än min gamla.
Så. Jag köpte stickan i stället.
Kostade ett par hundra kronor, men det fick det vara värt, tänkte jag.
Nöjd med nya stickan - den gamla fick de behålla - gick jag ut och skulle montera denna.
Men döm av min förvåning, så tog det stopp. Den gick inte hela vägen ner i röret.
Jag gick förvånat in igen, och lika förvånade var personalen när jag åter dök upp..
"Ahaaaaaa", sa en ur personalen efter en stunds grubblande bakom datorn. Sen gav han mig en blick som sa mig att det inte var så bra. Dels fanns inte min oljesticka längre att köpa, likaså o-ringen, och dels var man även tvungen att köpa ett nytt oljerör till stickan, för att stickan skulle passa.
Röret kostade 240 kronor, och det hade de inte hemma..
Det var någonstans här jag började tänka, dels; "runt 450 kronor för en ny o-ring..?" Och så skrattade jag inombords åt tanken att, det är inga problem att hitta grejer till 240:in men här har men en V70 och det finns inte grejer längre att få tag i..
Humor, på min ära!
Hursomhelst. Han i personalen - som tydligen har ett tålamod utan dess like - ursäktade sig och gick och pratade med någon "bakom glasväggen". Samtalet varade i, vad som kändes som en halvtimme, men det var nog bara runt 5 minuter.
Och hans slutliga lösningar var att jag antingen köpte alltihopa, för ett rör som passade hade han faktiskt hemma tydligen, eller så gav han förslaget - det vettigaste - så vände jag mig tyvärr nån annanstans och helt enkelt bytte o-ringen på stickan jag redan hade.
Avgjort.
Senare på kvällen hörde Adde av sig. Trevligt var det för övrigt. Han undrade om jag var intresserad av en C-tek-laddare. Klart jag var det. Samtidigt frågade jag om han hade sådan bulk-tejp - eller vad det nu heter - tejp som liksom utvidgar sig. Han undrade varför såklart, och jag förklarade läget.
Slutade med att vi i stället åkte förbi hans jobb där det fanns o-ringar i alla möjliga storlekar..
Och se där. Där fanns en som passade ganska hyffsat på stickan.
Tack Adde!
Och just ja; tidigare idag passerade V70:in 33 000 mil. Grattis till den får man väl säga..
Vill man veta? - 111204 4 december 2011, 02:14
Det kommer liksom i vågor. Ena dagen går alldeles utmärkt, medans andra dagen kan gå helt i diket, och man undrar varför. På nåt vis så rår man ju inte för det. Det är som att tankarna är som ett lugnt hav i huvudet, men ibland blåser tankarna upp till storm och plötsligt så sitter man där och hoppas på att man bara ska komma undan med livet i behåll.
Dom minsta sakerna kan få båten att kantra, saker som i normala fall är bara saker man egentligen viftar bort eller rent utav skrattar åt.
Natten som var så höll jag på att kliva snett i en av alla trappor jag har på rundan, när en av vågorna kom farande från ingenstans i huvudet. Det sa bara "swooosh" - liksom budgetmärket som tillverkar mätare till bilar för övrigt - och tanken slog mig hårt i bröstet; tänk om mamma hade vetat långt innan att hennes stund var kommen?
Tänk om hon hade vetat; hur hade hon använt den sista tiden då? Hur hade jag använt tiden - eller - hur hade vem som helst använt tiden, om man hade vetat i förväg?
Vill man verkligen veta ärligt talat, när ens tid är kommen? Visst. Det är väl en sak om man får reda på att man skall somna in lugnt och stilla, i sin säng, då man passerat nittiofem år. Att man har levt sitt liv såsom man velat och att det gick lugnt till - men frågan är om man verkligen vill veta att man på sin trettioettårsdag skall sluta sina dagar, med sitt ansikte inmejslat mellan ribborna på grillen till en långtradare.
Alla reagerar olika.
En del kanske hade velat veta, men frågan är hur de hade reagerat? Det hör väl till människans natur att reagera på olika sätt, eller alla på samma gång; med tveksamhet, ovilja, lättnad, rädsla och framför allt; viljan att det helt enkelt inte ska hända?
Men tänk om man på nåt vis hade fått veta hur man slutar ens liv, och hur man än hade gjort så hade det ändå inträffat. Tänk om det enda man hade att välja på var att helt enkelt göra det bästa av sitt liv och göra det man drömmer/känner för - tills den dagen då livet helt enkelt tar slut?
Nog för att alla vet att livet ändå kommer ta slut en dag. Det sker oavsett om man vill eller inte, men i alla fall jag är tveksam till om man verkligen vill veta om man dör på ett lyckligt sätt, eller om man slutar som en kylarprydnad.
Ofta tänker jag på min kusin Daniel, som valde att avsluta sitt liv innan det var tänkt - eller var det ursprungsplanen. Förresten, finns där en ursprungsplan?
Han hade allt i mina ögon. Han var min hjälte när han tog körkort och gick vidare med alla möjliga bokstavskombinationer så att han till slut fick köra dom allra största och finaste lastbilarna - men ändå valde han att avsluta sitt liv med spriten i kroppen, i hög hastighet mot ett brospann med sin vita Golf Cabriolet.
Kan inte ens föreställa mig hur de där sista minutrarna måste ha varit.
När jag skriver detta, är det mörkt ute. Det är dessutom den fjärde december, och jag - liksom många - undrar vart den egentliga snön håller hus. Självklart var de självskrivna ute så fort den första snön kom - spåren syntes överallt - men med tanke på hur lite snö det är i trakten så undrar man ju; kommer snön komma över huvudtaget den här säsongen?
Men jag tror den kommer. Och när den kommer, så lär nog jag bli lite tyngre på gasfoten också, men samtidigt känns det som att man på nåt vis har vuxit lite. Blivit lite äldre, lite visare.
Men bara det blir före så skall det självklart bli mer inspelat med Crazy Asses doing Östersund-gänget.
Vi börjar dessutom bli ganska många nu - trevligt!
Ta väl hand om er där ute i trafiken.
Ska jag? - 111123 23 november 2011, 21:58
Har ju som bekant en 83:as 244 GLT, med B23E-motorn under huven. Gått runt 40 000 mil, men går lika bra som om den hade gått 10 000 mil.
Har nu fått erbjudande om en komplett 84:as B21ET - inklusive intercooler, slangar, oljekylare mm - för ett förmodligen vettigt pris, dock ej diskuterat.
Ska jag, eller ska jag låta bli?
Alla åsikter är bra, även dom dåliga..
Och förresten.
Grattis mamma, vart du än är där uppe i himlen.
Grattis på födelsedagen.
Snart är det dags - 111121 21 november 2011, 21:35
Idag klev vi ett steg närmare en - förhoppningsvis - lösning på mysteriet med den förlorade sonen..eller jag menar 240 Turbon, då ett brev ramlade in genom dörrinkastet här hemma.
Brevet innehöll en kallelse från tingsrätten.
15:e December, lagomt precis innan jul alltså, kanske denna boll skall nystas upp och äntligen få någon rätsida på sig. Helt otroligt att det ska behöva gå så här långt, men jag är inte den som ger mig.
Visst. Vissa får kalla mig för idiot. Och jag kan säga vad jag har sagt i mina papper, att jag har mycket väl fått massor av hjälp från personen jag kräver pengar ifrån - något jag var väldigt tacksam om - men historien är större än vad många känner till, och jag kräver upprättelse.
Min mor kämpade väldigt hårt vid min sida, och även om jag inte ser henne så vet jag att hon står vid min sida i alla fall, och stöttar mig i detta. Jag ger inte upp!
Jag är ingen jävla personlig taxifirma - 111119 19 november 2011, 23:55
Sitter här i Boda och är skapligt förbannad. Min text kommer förmodligen inte innehålla så mycket av värde, eller ens så mycket till vettiga meningsuppbyggnader för den delen - men jag är för arg just nu för att tänka på sånt.
En taxifirma hade åkt tillbaka till stan och skickat en räkning för utebliven körning, men inte jag. Jag är för snäll. Alldeles för jävla snäll. Nej i stället åker man hit och väntar på att min fader skall ringa för att få skjuts.
Egentligen skulle jag ju inte ens vara här. Han skulle ju så kallat hitta en skjuts där i Ringsta där han är nu på ett sorts kalas av det större slaget. Men i stället så ringer en kusin och berättar att min far sitter och sover och helt enkelt behöver skjuts hem.
Hade min bror ställt upp?
Nehejdu.
I stället är det jag. Det är ALLTID jag som ställer upp, för jag vill ju samtidigt att han ska komma ut och hitta på nåt. Och vad kunde vara bättre än denna fest där gamla fotbollspolare från 30 år tillbaka i tiden skulle samlas?
Han behöver det..och så är det jag som hamnar i kläm. Som vanligt. Man kommer dit, precis som avtalat. Man hoppas på att det ska gå smidigt men nehejdå. Då är han uppe och vandrar omkring och hävdar att jag måste "vänta lite". Han ville ju prata med folk.
Jaha.
Så nu sitter jag här och är förbannad. Förbannad för att jag är så otroligt dum. Det är som att jag ser en grop och med glädje vandrar rakt ner i den. Krasch, bom, bang säger det och man ligger där.
Men jag är ingen taxifirma. Jag ställer upp därför att jag vill att han ska komma ut, så varför sitter jag då här i ensamheten och väntar på att han - eller nån i hans omgivning - ska ringa så jag åter IGEN kan åka dit och se om jag måste "vänta" igen eller om jag helt enkelt får slita honom därifrån?
Och det komiska i det hela är; han kommer inte minnas detta i morgon..
Fan vad jag älskar alkoholens krafter..
"What the hell is the world coming to?" - 111113 13 november 2011, 23:07
Den senaste tiden, har jag funderat på en tanke jag aldrig egentligen trodde skulle ha. Inte när det gällde den här sidan, och min tillhörighet till den.
Ty, vad gör jag egentligen här?
Jag minns en gång i tiden, för länge sedan, så var jag som en vilsen själ som surfade runt på internet som en ensam anka i en stor sjö. Jag paddlade omkring med mina paddlar till fötter och letade efter nånstans att höra hemma. Nånstans där jag kände mig säker, och kunde gro mina intressen.
Man kan väl säga att Garaget var som en öppen dörr att kliva in i. Det var lite som att komma in i värmen i en hall hos någon man inte kände. Som att komma in i någons kalas där det var en massa folk man inte kände, men gärna lärde känna för alla hade samma intresse: bilar.
Men idag är man tillbaka till det där stadiet där man helt enkelt undrar vart världen har tagit vägen, och vad man egentligen gör här, när ljuset har blivit till ett mörker. De man hälsade på där i hallen från första början, har antingen gått vidare till en annan sida, rent utav dött eller helt enkelt blivit ett med det gråa i bakgrunden. Folket finns där, men de hörs inte. Syns inte.
En gång i tiden, för länge sen, när man precis hade kommit in här i värmen, så kände jag mig dum när jag skrev i trådar. Ännu mer om jag startade en ny tråd, oavsett om den inte ens fanns sedan tidigare, eller om den gjorde det. Och om den gjorde det, så var det ibland någon som berättade att ämnet redan fanns.
En enkel tillsägning, och ett tillrättavisande, så var allt bra.
Och det där satte sig. Från första gången att man blev tillrättavisad om att där redan fanns trådar i ämnet, så lärde man sig att söka efter det i stället. I timmar kan man sitta och läsa, i oftast riktigt intressanta trådar om det ena och det andra. Vissa spårar såklart ur men många håller sig inom ämnet.
Men inte idag, känns det som. Inte längre.
Ett tag hade jag till och med jobb här. Ett sådant där man kände sig nödvändig. Man jobbade i ett lag och utförde något, förbättrade, slipade och såg till att vissa filmklipp helt enkelt stod ut från de andra.
Tips rullade in. Man tittade. Rekommenderade.
Men inte idag. Idag är videofunktionen - tyvärr - av en helt annan art. En gång i tiden så var det strikta regler. En del avskydde reglerna, och ifrågasatte dem. Men bara man insåg varför dem fanns där, likt många andra regler, så förstod man även varför de var nödvändiga.
Se på hur filmsektionen ser ut idag?
Idag är det inga problem att få se samma filmklipp upplagt 10 gånger på samma vecka. Idag är det heller inga problem att få se - eller snarare höra - musik, tillsammans med att texten rullar i sakta mak, framför sig.
Och jävlar om man råkar kommentera att klippet har varit uppe tidigare..
I början, när man var en riktig "rookie" på detta med bilar - eller hur man nu ska säga - så var rivalitet inget man egentligen lade märke till. Visst. Lite pikar har väl kommit. Nån liten knuff här och där, i all välmening. Det har väl alltid varit lite bråkigt mellan till exempel Saab och Volvo, men det har det väl alltid varit, eller hur?
Men att idag uppleva att de med BMW och Audi, kastar mer skit på alla stackars Volvoanhängare, än en gödselspridare på fulla varv gör på ett år - det är nästan pinsamt.
Och..jag förstår bara inte varför?
Kul?
Nej.
Pinsamt. Pinsamt är ordet.
Så. Vad gör jag egentligen här? Jag har mina projekttrådar, och jag följer andra givetvis. Men det känns som att det har svalnat. Projekten kommer jag såklart fortsätta med, men om inte Garaget återgår till sitt forna jag, det jag en gång lärde känna, så vet jag inte om jag stannar.
Sen att jag inte tror det ultimatumet spelar ett dugg roll..det är ju en annan historia.
Men det är så jag känner.
Bilintresset kommer alltid att finnas där, men just nu gynnar inte Garaget.org mitt intresse för bilar. Absolut inget illa mot överhövdingen Chrizz. Jag har all förståelse för honom och hans sida, men allt som snurrar runt i mitt huvud just nu är frågan; vad hände?
Crazy - 111109 9 november 2011, 00:35
För det första så är det något jag tänkte ta upp här i bloggen, nåt som har egentligen gäckat mig länge. Fråga mig inte varför, men ibland får man dom allra konstigaste funderingarna, och ett tag var det så att jag funderade på om man skulle starta en tråd om det, men insåg att den förmodligen skulle bli ganska kortfattad - så det fick bli en blogg i stället.
Till och med bloggen i sig, blir nog kort..
Hursomhelst. Min fundering jag har gått och grubblat över är som följande; vilket däck vid vilket väglag slits minst/rullar bäst..?
Min grundidé med detta var att det måste ju vara ett däck som rullar i snömodd, det vill säga ett vinterdäck. Men då grusas mina funderingar på att då är det ju kallt - då det oftast är minusgrader då det är snö på vägen - och kallt vill väl kanske inte däck ha som optimalast, så då är frågan om det hellre är sommarföre ett däck vill ha?
Men då kan det ju vara ruskigt varmt..men..så bor vi i Sverige och då är det inte så ruskigt varmt..så då är frågan, vad är optimalaste värmeförhållandena för däck egentligen..?
Aja..vilka funderingar man får ibland..
För övrigt har en dörr öppnats, och "Crazy Asses doing Östersund" kan med glädje, ta ett nervöst, men intressant steg framåt förhoppningsvis.
Ska bli ytterst intressant i vinter, vad för galenskaper vi kan hitta på.
De oskrivna "reglerna" här på Garaget - 111029 29 oktober 2011, 17:54
Jag gillar att observera. Har alltid gillat det. Kunde sitta i timmar på till exempel busstorget här i stan och titta på hur folk gick, sprang, klev på bussen eller vad som helst.
Inte helt olikt som att hänga här, och titta vad folk skriver, och några saker reagerar man på. Detta som läggs märke till, tycks vissa använda mer som regel än undantag.
--------------------------------------------------
OBSERVERA: Viss ironi kan förekomma.
--------------------------------------------------
De oskrivna reglerna, tycks vara som följande;
1. Min bil är bättre än din. Är det en Audi eller BMW, är den per automatik mycket bättre än vilka bilar som helst.
2. Äger jag en Volvo av 700-serien - regeln gäller även vissa som äger vagnar av 200-serien- så är den väldigt bra. Dock får jag acceptera att bli ständigt hånad från just Audi/Bmw-folket. Vissa säger att dom är avundsjuka. Vissa säger att de bara inte har vuxit ur sandlådan.
3. Det står i de egentliga reglerna att vinterbilar inte är välkomna, men de reglerna är mer som riktmärken. Min vinterbil är ju mycket bättre och mycket snyggare än alla andras, så den läggs upp ändå. Gärna utan information. Gärna med bara en bild, som visar en del av fälgen eller kanske rent utav en framskärm.
4. När det som inte KAN hända, och min ultraformidabla vinterbil tas bort av en moderator, är det min plikt att genast slänga upp en "min-bil-togs-bort-av-en-moderator-och-jag-fattar-inte-varför-tråd", på forumet. Gärna i fel avdelning.
5. Angående videosektionen; hittar du ett "häftigt" klipp på till exempel youtube, så släng upp det omedelbart. Bry dig inte om att se efter om det finns 10 exemplar av det sedan tidigare. Det är ju ändå så coolt att det är värt att se igen. Och igen. Och igen.
6. Angående stereobyggen; har du inte en bas av den typen att taket vibrerar - eller ännu hellre att saker I bilen vibrerar löst - så har du helt enkelt ingen bas.
7. Grundförutsättningen med ett stereobygge är att man bygger kring en kondensator. Den blinkar ju så fint, har läckert lysande text och påminner om en bomb. Skit i ett extrabatteri. Skit i grövre kablar. Kör hellre med flera kondensatorer..
8. Xenon är till för alla. Vissa hävdar visst att det är olagligt att montera, men det spelar egentligen ingen roll. Xenonet passar sig bäst på äldre bilar. Gärna Volvo av tidigare nämnda modeller, eller varför inte äldre Mercedesar, så att de bländar så bra gentemot de övriga i trafiken?
9. Det är mer en regel, än ett undantag, att de flesta som skriver här, har dyslexi. Nej, det är inte slapphet att skriva och sen läsa det man har skrivit. Det är per automatik dyslexi. Bara att acceptera. Och gu' nåde om man hånade en som har dyslexi! Ajabaja!
10. Sist men inte minst. Det är alltid - alltid - Polisens fel när man blir tagen för till exempel tonade framrutor, för slitna däck, oskattat fordon, fortkörning eller när man just har "driftat" i en rondell fullpackad med andra bilister. Det är aldrig ens eget fel. Bara Polisens.
Jag AB - 111019 19 oktober 2011, 23:23
Jag anser inte att jag är en bra talare. En bra talare skall ur min synpunkt, vara - förutom att ha en bra röst - även kunna gestikulera, för att nå fram till publiken.
En bra talare kan göra flera saker samtidigt. Han ska kunna berätta, men samtidigt lyssna, ty blir där en tystnad där man förväntade sig att det till exempel skall vara ett skratt - då är något fel.
En, för mig, väldigt bra talare är Anders Enhager. Anders gillar att rita på sådana stora block som en chef normalt sett har när han har möte med sina undersåtar, för att extra noga visa med skrift vad som gäller och inte.
Anders har en behaglig röst. En sådan man kan lyssna på i timmar, utan att egentligen bli less. En sådan röst som man tar till sig, i och med att han även pratar lite högre med dem ord som i text skulle understrykas, eller göras med fet text - och med lägre röst, när texten helt enkelt skulle sluta med punkter..
Anders Enhager är en av dom få positiva sakerna jag fick uppleva, när jag gick i så kallad "sökajobb-kurs", via Arbetsförmedlingen.
Av alla gånger man pendlade med Hondan som fick ta mig fram och tillbaka, fram och tillbaka till den där kursen som jag inte bara gick en gång - för att få min ersättning - utan tre gånger.
Tre gånger fick jag skriva ett CV - som för övrigt var det första som jag lämnade in alla gånger - och tre gånger fick jag se filmen "Jag AB", en film om hur man tar hand om sig själv.
Nåt jag känner att jag skulle behöva.
Häromnatten fick jag reda på av en kollega när jag skulle börja jobba, att hans mamma hade dött - såsom min mamma- i cancer, bara precis på morgonen. Helt tvärt, bara somnat in.
Han visste inte riktigt vad han gjorde där på jobbet men han skulle försöka jobba i alla fall. Och jag kände min lite olustig.
När min mamma dog och jag dök upp på jobbet i alla fall, så var det han som pratade med mig till större delen, och berättade att vi satt i ungefär samma båt. Skillnaden var att hans mamma hade kämpat med detta sedan 70-80-talet, och min bara sedan 2005 ungefär.
Det som kändes olustigt var att..jag visste vad han gick igenom. Jag visste det verkligen, så väl att jag nästan gick igenom det själv.
Stackars Skoda. Jag glömde bort trottoarkanter så det dundrade om hjulen. Jag glömde bort lådor så man fick backa tillbaka. Startade den kall för det var nåt fel med strömmen till stolpen..och så vidare.
Men livet går vidare.
På nåt konstigt sätt så går dagarna. Det ljusnar. Vattnet fortsätter rinna under broarna. Löven fortsätter falla från träden, och de redan liggandes blåser sakta men säkert iväg med vinden.
Häromkring har det börjat snöa på sina håll.
Natten som var hördes det på radion om en allvarlig trafikolycka i Krokom. Flera inblandade, och dum som jag är så är det första jag tänker "Stockholmare"..
Det är saker jag vill ändra på om mig själv. Jag vill sluta tycka illa om sörlänningar. I mitt inre bor det alldeles för mycket förutfattade meningar om människor jag inte ens känner eller har pratat med.
Det är bara det att det inte är så lätt. Och ännu svårare är det när det är så ingrott i själen.
Samma gäller mina förutfattade meningar om en del bilmärken. Nog för att det inte är så illa som en del tror, men samtidigt är det som att man - innerst inne - ibland gottar sig lite när det går dåligt för vissa..och varför gör man det egentligen?
Ingen vinner ju på det.
Och nu ikväll fick jag en sorts varning för att jag skulle sluta prata så mycket trams. Nu vet jag inte exakt vad som menas med trams, men jag förstår poängen med det.
Det är bara det att - detta är ingen bortförklaring men nåt åt det hållet - efter att man har varit brevbärare och bokstavligt talat nästan drunknat i direktreklamen, så var det en självklarhet att man satte upp en "Ej reklam-skylt" på dörren.
Detta hindrar dock inte vissa från att trycka ner reklam av olika slag i dörren i alla fall. För är det nåt världen idag består av, så är det reklam.
Och jag avskyr den!
När jag jobbar ligger den i vägen i brevlådorna, eller hänger på en trekvart utanför dörrinkastet. När jag för ovanlighetens skull vill se nåt på tv, så är det med största sannolikhet ett reklamavbrott man direkt ser då man slår på teven.
När jag vill se ett filmklipp här på kära Garaget.org, så får man vänta, för det ska ju såklart vara reklam innan. Ett antal gånger då jag anmäler bilar så hamnar reklamen ovanför rutan där man fyller i informationen..
Vart man än vänder sig så är det denna reklam..och droppen kom väl antar jag när - inga namn nämnda - skrev nåt helt ovidkommande till tråden jag följde/följer.
Men. Jag förtjänar säkert tillsägelsen.
Jag är ett svin.
Mamma, kom tillbaka!
Hur lyckas vissa? - 111017 17 oktober 2011, 05:47
http://op.se/lanet/krokom/1.4007086-tra … a-i-krokom
Trafikolycka i Krokom
Krokom
En bil körde av vägen vid OK-Q8 i Krokom på söndagseftermiddagen.
Nog för att man kan hamna i diket..men hur lyckades människan hamna på taket..?