Sitter här i Boda och är skapligt förbannad. Min text kommer förmodligen inte innehålla så mycket av värde, eller ens så mycket till vettiga meningsuppbyggnader för den delen - men jag är för arg just nu för att tänka på sånt.
En taxifirma hade åkt tillbaka till stan och skickat en räkning för utebliven körning, men inte jag. Jag är för snäll. Alldeles för jävla snäll. Nej i stället åker man hit och väntar på att min fader skall ringa för att få skjuts.
Egentligen skulle jag ju inte ens vara här. Han skulle ju så kallat hitta en skjuts där i Ringsta där han är nu på ett sorts kalas av det större slaget. Men i stället så ringer en kusin och berättar att min far sitter och sover och helt enkelt behöver skjuts hem.
Hade min bror ställt upp?
Nehejdu.
I stället är det jag. Det är ALLTID jag som ställer upp, för jag vill ju samtidigt att han ska komma ut och hitta på nåt. Och vad kunde vara bättre än denna fest där gamla fotbollspolare från 30 år tillbaka i tiden skulle samlas?
Han behöver det..och så är det jag som hamnar i kläm. Som vanligt. Man kommer dit, precis som avtalat. Man hoppas på att det ska gå smidigt men nehejdå. Då är han uppe och vandrar omkring och hävdar att jag måste "vänta lite". Han ville ju prata med folk.
Jaha.
Så nu sitter jag här och är förbannad. Förbannad för att jag är så otroligt dum. Det är som att jag ser en grop och med glädje vandrar rakt ner i den. Krasch, bom, bang säger det och man ligger där.
Men jag är ingen taxifirma. Jag ställer upp därför att jag vill att han ska komma ut, så varför sitter jag då här i ensamheten och väntar på att han - eller nån i hans omgivning - ska ringa så jag åter IGEN kan åka dit och se om jag måste "vänta" igen eller om jag helt enkelt får slita honom därifrån?
Och det komiska i det hela är; han kommer inte minnas detta i morgon..
Fan vad jag älskar alkoholens krafter..