Idag, fredag, har det varit lite av ett busväder under förmiddagen/eftermiddagen. Nåt vad en traditionell Stockholmare förmodligen skulle kalla för "domedagen", där SMHI skulle vädja alla att hålla sig inomhus och Trafikavdelningens telefoner skulle gå varma - var det för oss ett litet snöfall helt enkelt.
Tal om det. Vintern tog tid på sig att infinna sig. Det hann bli December innan första riktiga snön föll, men nu verkar den ha kommit för att äntligen stanna. Skönt!, tycker säkert många. Jag är en av dem. Några andra verkar till synes dock inte hålla med, om man synar internet lite snabbt.
Idag stod en del på listan över saker som skulle göras. Ärenden skulle uträttas. V70:in skulle få bekänna lite färg. Aldrig förr har vi känt oss lika beredd tror jag, inför vintern. Fyrhjulsdriften har redan "kontrollerats" - och visst funkar den.
Värmen är toppen. Tänkte på det häromdagen förresten. Ute är det minusgrader - hade runt 6-7 minusgrader på sina ställen, vilket i sig inte är så mycket men ändå - och ändå kunde man, om man hade velat, suttit i t-shirt och kört bil.
Bland annat var vi förbi min mors - idag föredetta - arbetsplats och träffade hennes chef. Var några saker kvar i klädskåpet och liknande, och det var mer känslomässigt än vad jag trodde det skulle vara, att komma dit och träffa folk.
Vissa utav dem har man ju träffat ända sedan man var en liten parvel, och mamma jobbade på lagret. Och hennes chef, Elisabeth och min mamma, hade ju alltid haft en god jobbrelation till varandra, och även privat för den delen.
Usch. Var jobbigt att lämna ifrån sig mammas passerkort.
Så många minnen. Bilder. Foton i både pappersform och på datorn. Samtal hit och dit. Alla gånger jag var chaufför till och från fester som mamma hade tillsammans med sina kollegor.
Menmen.
Vidare var vi till Volvo. Allt för länge har jag kört med antingen ingen o-ring alls, eller temporära sådana, till oljestickan i V70:in. Och nu hade jag gett mig den på att jag skulle ha en riktig.
Har ju varit in på Bilbolaget här i stan två gånger tidigare, men båda gångerna var packningarna för stora, så nåt var ju fel. På grund utav detta i bakhuvudet - och en sådan felande o-ring fortfarande löst monterad på oljestickan, tog jag således med mig stickan in i butiken och frågade om det var jag som trodde fel eller om det verkligen var fel.
Och. Till en början skruvade väl personalen lite på sig men det såg ju onekligen lite fel ut.
De hämtade sedan en ny packning och en ny oljesticka som skulle passa min bil, för att jämföra. Och där var felet! Packningen var till den nya stickan, som var grövre än min gamla.
Så. Jag köpte stickan i stället.
Kostade ett par hundra kronor, men det fick det vara värt, tänkte jag.
Nöjd med nya stickan - den gamla fick de behålla - gick jag ut och skulle montera denna.
Men döm av min förvåning, så tog det stopp. Den gick inte hela vägen ner i röret.
Jag gick förvånat in igen, och lika förvånade var personalen när jag åter dök upp..
"Ahaaaaaa", sa en ur personalen efter en stunds grubblande bakom datorn. Sen gav han mig en blick som sa mig att det inte var så bra. Dels fanns inte min oljesticka längre att köpa, likaså o-ringen, och dels var man även tvungen att köpa ett nytt oljerör till stickan, för att stickan skulle passa.
Röret kostade 240 kronor, och det hade de inte hemma..
Det var någonstans här jag började tänka, dels; "runt 450 kronor för en ny o-ring..?" Och så skrattade jag inombords åt tanken att, det är inga problem att hitta grejer till 240:in men här har men en V70 och det finns inte grejer längre att få tag i..
Humor, på min ära!
Hursomhelst. Han i personalen - som tydligen har ett tålamod utan dess like - ursäktade sig och gick och pratade med någon "bakom glasväggen". Samtalet varade i, vad som kändes som en halvtimme, men det var nog bara runt 5 minuter.
Och hans slutliga lösningar var att jag antingen köpte alltihopa, för ett rör som passade hade han faktiskt hemma tydligen, eller så gav han förslaget - det vettigaste - så vände jag mig tyvärr nån annanstans och helt enkelt bytte o-ringen på stickan jag redan hade.
Avgjort.
Senare på kvällen hörde Adde av sig. Trevligt var det för övrigt. Han undrade om jag var intresserad av en C-tek-laddare. Klart jag var det. Samtidigt frågade jag om han hade sådan bulk-tejp - eller vad det nu heter - tejp som liksom utvidgar sig. Han undrade varför såklart, och jag förklarade läget.
Slutade med att vi i stället åkte förbi hans jobb där det fanns o-ringar i alla möjliga storlekar..
Och se där. Där fanns en som passade ganska hyffsat på stickan.
Tack Adde!
Och just ja; tidigare idag passerade V70:in 33 000 mil. Grattis till den får man väl säga..