Kan ju börja i denna text, med att säga att allt såg lovande ut inför morgonens runda. Lagoma tidningar, något tjocka måhända - men hellre för tjocka än för tunna som med mycket här i världen - och jag och min vita, ärrade Skoda kom iväg, i relativt bra tid faktiskt.
Vädret var klart, några minusgrader i luften. Lagomt med extrabilagor.
Hade till och med full tank, i och med att man för en gångs skull hade tänkt lite längre än näsan räcker.
I början av Rannåsen så höll jag på att glida av vägen inför kurvan som sedan stiger till en brant backe uppför. Ville ju ha lite fart så att jag tog mig upp, men kanske råkade ta i lite för mycket, men har man reflexer som en gud så var ju inte det några problem att reda ut.
Uppe på höjden var det lite spårigt. Som att det hade kommit lite nysnö under kvällen innan, och jag visste mycket väl att just här var det ett populärt stråk för djur att springa över vägen. Så jag tog det lugnt.
Och just som jag hade detta i tankarna, så kom första kamikazeattacken. Som skjuten ur en kanon kom första Bambin - eller rättare sagt råddjuret - från vänster till höger, ett par meter framför bilen. Instinktivt ställde jag mig på bromsen och hoppades att det inte skulle komma någon fler.
Men det gjorde det.
Ännu en kom som skjuten ur en kanon, men denna hann jag mest bara se huvudet av innan det dundrade till i fronten och jag hann se extraljusen slockna, och plastdelar flyga sin kos.
ABS:en knackade under min fot som begravde bromspedalen mot golvet, och när väl åbäket äntligen hade stannat, så trodde jag att djuret låg antingen framför bilen, eller under.
Tack för dem reflexerna..
I med backen, och sakta rullade jag bakåt.
Inget oljud.
Så jag klev ur och begrundade skadorna. Ena extraljusets fäste hade gått av, och själva lyktan släpade i backen, med endast kablarna som livlina. Framlyktan på höger sida sett framifrån bilen, var lite intryckt tillsammans med plasten runt om, men intakt och fungerande. En klöv hade gissningsvis gjort ett hål under lyktan, av döma av spåren.
På motorvärmarkabelkontakten hängde det fortfarande en hårtuss.
Och vid sidan av vägen, en bit längre bort, låg råddjuret och försökte ta sig upp på benen igen.
Genast ringde jag 112. Väl framme där blev jag genast kopplad till Polisen. Hos Polisen fick jag berätta mitt ärende, vilket jag - chockad av händelsen - började med;
"- Hej, Lars heter jag. Jag har just kört på Bambi.."
Mannen i andra änden av telefonen var väldigt saklig och lugn, vilket fick mig att bli någorlunda detsamma. Första gången jag själv ringer 112, och är det nåt man har blivit itutad så är det ju att man bara ringer nödnumret när det verkligen är nödvändigt.
Sedan bytte vi information. Han fick veta vart det hela hade hänt, att jag var okej men skakad - såklart - och att djuret förmodligen var skadat.
Inga problem, de skulle skicka ut någon.
För att kunna fortsätta min runda, fick jag linda det lösa extraljuset runt det andra med dess kablar, för att det skulle hänga fritt från backen. Och det må vara ironiskt, för när jag sedan ringde till nattförman - Niclas - och berättade den tråkiga nyheten med bilen, så var han bara glad att jag var okej, och att faktum var att jag ändå snart skulle få en ny bil då min gamla skulle roteras till ett annat distrikt.
Resten av turen gick sedan någorlunda smärtfritt. Aldrig förr har jag tittat så noga efter djur i vägkanterna, men klar blev jag.
På vägen hem stannade jag utanför en tjejkompis som tidigare sagt att hon ville bjuda mig på en kopp choklad om jag hade vägarna förbi. Sagt och gjort, jag parkerade där jag fann det lämpligt - en bil stod lite längre fram, det var någorlunda skottat och jag stod inte direkt nära korsningen - och sedan gick jag in.
Blev en stund, med diskussioner om skoltiden. Lustigt egentligen. Skolan tycks beröra, oavsett vem man än pratar med. Vissa berör det dock mer, och vissa mindre. För min del är det med betoning på mer, av vissa blandande anledningar.
Hon följde sedan med ut, för hon så kallat skulle ta en nypa luft, ett "kordord" för att hon skulle röka.
Det är när vi står och tittar på min bil, som hon frågar;
"- Vad är det som ligger på din bil?"
Och, vad har vi inte där om en böteslapp på rutan? Jajamensanfattasbara!
600 riksdaler, för att jag stod på fel sida av vägen, pga datumparkering. Det enda jag förmodligen inte tänkte på existerade när jag väl ställde bilen där.
Damnit!
Bara att betala och se glad ut dock, då det var ju trots allt mitt fel.
Däremot blev det en dyr kopp choklad.
Men, man fick ju sällskap till koppen också.