Häromdagen bröt en diskussion ut om kvinnliga förare. Måhända var diskussionen kortvarig, mer utav en trevare till respons hos de andra neanderthalarna som ligger kvar på samma nivå. Men själv delade jag inte åsikten; att kvinnor skall stå vid spisen och lämna bilkörningen till "oss" män.
När man tittar tillbaka lite i historien om skillnaden mellan man och kvinna, så är det kanske inte så konstigt egentligen, att kvinnan tycks vara sämre på att köra bil, jämfört med mannen.
Många säger att det har med att "de helt enkelt är sämre", eller att de gör en massa annat förutom att just köra bilen, men jag tror inte det är hela sanningen.
Begrunda detta - kvinnlig rösträtt i Sverige infördes så sent som år 1919. Jag ska inte börja tjata som en annan feminist om hur ojämnställt det är för kvinnor, men faktum kvarstår att det än i dag, på tjugohundratalet, fortfarande finns länder vars kvinnor knappt får gå ut. De gifts bort, mer eller mindre fortfarande som barn, och deras huvudsakliga uppgift är att ta hand om familjen och huset, medans fadern kan sitta ute på gatan och öka på späcklagret..
Det är sjukt.
Men det känns ännu sjukare att folk fortfarande tycks vilja - här i Sverige - att kvinnan skall stå vid diskbänken och sköta om hemmet och barnen, medans familjefadern är ute och jobbar.
Och med detta tillkommer bilkörningen.
Många här tänker säkert att det lika gärna hade kunnat bli ett förbud för alla kvinnor att ta körkort. Inte bara några enstaka utan hey - varför inte allihopa, så slipper vi dem ute på vägen!
Eller hur?
Men i så fall hade vi inte haft de få kvinnor som ändå utmärkt sig genom tiderna, och fortfarande gör det, genom sin bilkörning.
Michèle Mouton, den Franska kvinnan som sopade banan med de manliga konkurrenterna i sin Grupp B-Audi och än idag är en legend i rallykretsar.
Ramona Karlsson, det Svenska fartvidundret från Västergötland, som inte bara är vacker att se på, utan också riktigt bra rallyförare, med potens för att bli även ännu bättre.
Exemplen är så många fler än dem jag just har räknat upp, och fler kommer såklart med tiden. Men vart jag vill komma är att trots att vi män är dem som i det stora hela trycker ner de kvinnliga förarna, så ploppar de upp i alla fall, och allt oftare även sopar banan med oss.
Med detta i åtanke så är det nästan så man börjar fundera på om rädsla för att bli omkörd, är anledningen till vårt hycklande?
Personligen försöker jag hålla mig neutral i frågan. Jag säger egentligen varken bu eller bä. Klart det finns många exempel på kvinnliga förare som egentligen inte borde ha körkort. Många av dom exemplen har man sett på till exempel youtube.
Men börjar man att tänka till lite extra, så kommer i alla fall jag fram till att det är minst lika många jag känner till - och har sett - av de manliga förarna som inte heller skulle ha haft körkort.
Marika, min fru, har börjat övningsköra lite smått. Än så länge har jag inte gått någon kurs - är det fortfarande nåt sånt idiotiskt eller har det tagits bort? - men det lider väl till den dagen vi skall ta tag i saken på allvar.
Hon tycker det är intressant att köra bil. Hon tycker det till och med är roligt. Och hon har det väldigt roligt på vintrarna, då jag kör och vi leker omkring i snön och gör till exempel piruetter.
Hon har så roligt att hon rent utav kan nästan pinka på sig, så gott som hon skrattar.
Det är lite därför det känns tryggt för mig, att försöka lära henne att köra bil. Jag å ena sidan, är förmodligen inte den allra bästa i att lära ut heller, men det faktum att hon har intresset att lära sig, ger mig ett hopp om att det jag skall försöka lära ut, går in, bearbetas och tas upp av hennes framtida handlingar.
För har man intresset, så kan man lära sig det mesta - oavsett vilket kön man än har.