Inledning.
Jag har aldrig kört en lastbil, och på grund av mitt synproblem så kommer jag aldrig att få - enligt lagboken - att göra det heller. Men däremot har jag åkt en del större fordon genom åren. Mjölkbilen är ett exempel. Ett annat är den då jag i grundskoleåldern fick åka med i. Mor fixade in mig hos en jobbarkompis man som hade till yrket att köra en gammal Scania om jag minns rätt, så ett par dagar fick man tillbringa i en hytt jag knappt tog mig upp i på egen hand.
Nu, med detta, säger jag inte att Fiaten är så hög att man knappt tar sig in i den - för faktum är att en klar fördel med den är att man slinker in i den väldigt enkelt - men jag har samtidigt aldrig tidigare träffat på en bil som uppenbarligen velat efterlikna en lastbil så mycket som denna.
Hur är förarkabinen?
När man öppnar dörren och mer eller mindre, egentligen inte sätter sig ner utan snarare glider in på sätet utan att knappt behöva böja på knäna, så är det en luftig kabin som man äntrar.
Instrumenten lyser måttligt behagligt, i ett ålderdomligt gul-orange sken, som känns lite nittiotal om man ska vara ärlig, och vissa som har provat liknande bilar kan vittna om att larmet är väldigt känsligt, till den grad att den tjuter så fort dörren öppnas även om den är olåst, därför att den tror att det är ett inbrottsförsök på gång.
Stolen har kraftiga stöd under låren, nästan för kraftiga för att det ska vara bekvämt, och oavsett för en man i min storlek så är det ganska svårt att finna en inställning som känns bekväm.
Väl startad, och genast märker man även hur lite bilen är påkostad när det kommer till ljudisolering. Det destinkta knattret från den lilla turbodieseln hörs allt för väl, och det blir värre på alla grader när man väl kommer på rull.
Hur är drivlinan?
Motorn är, om man ska vara brutalt ärlig, kanske inte det stora problemet i den stora bilden. Den må bara vara på 1.3 liter, men turbon hjälper faktiskt till en hel del och gissningsvis är den inte så törstig som man kan tro, om man hade kört den längre sträckor.
Måhända den kanske är lite högljudd, och tack vare att det är en trecylindrig så får den dessutom ett litet eget knack som mer påminner om en motor som är på vippen att skära ihop i vilken sekund som helst, men när han väl får jobba så leverar den bra.
Växellådan är dock en annan historia. Till att börja med så är det inte en traditionell växellåda där man normalt sett har Park, Reverse, Neutral, Drive och eventuellt någon lågväxel. Nehejdå. Här har vi Neutral framåt - redan där känns det ologiskt eller hur? - Driven ligger i mitten och in till vänster (där man även kan växla för hand upp och ned), och slutligen Reverse, rakt ned.
Det finns ingen Park, så en fungerande handbroms är ett måste för att bilen skall stå still.
Nåväl. Detta kan man väl leva med antar jag, om det inte vore för växellådans bristande karaktär.
För det första är den evinnerligt trög. Prova att exempelvis backa ut från en parkering och lägga i Driven en aningen hastigt - inga problem normalt sett att göra så med normala växellådor, varken manuella som automatlådor - men med denna så börjar det genast att tjuta att man måste göra om manövern för den hängde inte med..
För det andra, så har den bara fem växlar. Och alla fem växlar vill han helst avverka - i tron om att han har tio eller tolv växlar som en lastbil? - innan man ens nått sextio, sjuttio kilometer i timmen.
Visst, det kanske är bränslesnålt att komma upp i så hög växel som möjligt, men varför är där en sådan betänketid under tiden som han växlar?
Man gasar - mycket eller lite spelar ingen roll för det är som att trycket på gaspedalen regleras genom en gammal 386:a eller 486:a, där någon har uppgraderat från passande Windows 3.11 till Windows XP i tron om att det skulle fungera lika bra.
Och när väl nästa växel ska i, så funderar växellådan på om han verkligen ska växla eller om han ska strunta i det. Kanske han hellre ska lägga sig ner på vägen och ta en paus. I sista stund inser växellådan att han kanske skall göra sitt jobb i alla fall, och med armbågen petar han till nästa kugg, lite så där förstrött med en långsam suck.
Resultatet blir att man sitter och nickar långsamt, som att man håller med i en konversation. Upp med hakan, sedan snabbt ned där den sen stannar ett antal långa sekunder, och sedan upp, nästan plågsamt långsamt igen.
Hur är komforten?
Vissa lastbilar har funktioner som spar chaufförens kropp genom att inte bara ha väldigt bra fjädring ute vid hjulen, utan även att hela hytten är gjord för att absorbera de värsta guppen och följer med, slätar ut rörelserna. Stolarna är pneumatiska och ger en behaglig färd för föraren.
En Fiat har inget av detta.
En Fiat Fiorino är skumpig, även på vägar man knappt känt ett gupp på - exempelvis E14 mellan Lillänge och Torvalla - där man lätt kan förväxla vägen med en ko-stig i valfri skog. Stötdämparna känns stumma bak, vilket tillsammans med en parkbänk till stol gör att ett mindre fartgupp känns som ett hugg i ryggen.
Ljudnivån inne i kupén är som sagt dessutom hög. I en gammal Volvo 244 från åttiotalet jag en gång i tiden ägde så fick man skrika till varandra för att höras, men i denna är det nog snäppet värre till och med.
Sammanfattning.
Fiat Fiorino har sina fördelar. Som kombinerad postbil på dagarna och numer även tidningsbil på nätterna så fyller den sitt syfte. Den har bra belysning i skåpet, bra - men ack så irriterande - belysning i kupén, som tänds varenda gång man öppnar fönstret, vilket medför att man inte ser något framåt.
Lägg därefter också till att den dessutom har ett högljutt backljud som ljuder varenda gång man ska backa, vilket kanske funkar bra på dagarna, men absolut inte nattetid.
Och nej. Det går inte att stänga av, hur gärna man än hade velat.
Den har en ologisk och retsam automatlåda som tror den sitter i en lastbil, ptja, hela bilen tror ju den är en lastbil som bantats ner till en skåpbil. Den påminner lite om en sådan stackars åsna som tror att den är en häst och därför försöker göra allt som hästar normalt sett gör, vilket inte brukar resultera i några direkta lyckade resultat.
Den är dessutom väldigt trögstyrd, vilket många har reagerat på. Som brevbärare/tidningsbud vill man ha det lättstyrt i och med att händerna - tyvärr - delvis är upptagna med annat ibland än att just vrida på ratten.
Det faktum att den i tidigt stadie - vilket Posten hävdar är åtgärdat idag - inte kunde få till plusgrader i kupén vintertid, eller att den för inte allt för länge sen hade problem med växellådan som inte ville växla upp när det gick under minus femton celcius - vilket det ganska ofta är vintertid - är också att beakta.
Samma gällande att dagens bilar inte har något som helst skydd för oljetråget, som på dessa olyckligtvis är några av de lägsta punkterna på bilen. En helt oskyddad kylarslang likaså, vilket känns väldigt opassande för en bil som kör fram och tillbaka över exempelvis trottoarkanter..
Betyg
Fiat Fiorino får två rattar, av fem möjliga.
