Jag satt här vid middagsbordet och suckade. Ute var det mörkt. På gränsen
till regn. Funderade över datumet. Snart en månad till att jag hade varit utan bil. Han - meken - ville inte tro på det. "Högst ett par veckor", envisades han med.
Så jag satt här vid datorn då jag hörde ett skrapljud utanför.
Ett muller.
Dovt. Först avlägset. Jag slog bort tanken på att det kunde vara han men det kom närmre. Sen detta skrapljud av låsta däck. Sen blev det tyst. En dörr stängdes.
Jag slängde mig upp från stolen och slängde upp ytterdörren.
Där stod den. Min 240.
"du kan..", var det enda jag hörde i ett snabbt mummel då han slängde sig in i en följebil och åkte iväg. Okej tänkte jag. Den är i alla fall tillbaka.
På väg till jobbet igår gick tempmätaren upp i taket. Jag kopplade ur och vred av tändningen direkt. Hjärtat låg i halsgropen då jag ljudlöst rullade framåt.
Vred igång. Tempmätaren direkt upp i taket igen. Fan!
Stannade och öppnade huven. Klev ur bilen och till min förvåning ser jag att en fågel sitter inmejslad mellan ribborna i grillen. Huvudet sitter åt fel håll. Bruten nacke är en teori. Ögonblicklig död. Fallet avslutat.
Ska fylla på vatten. Upptäcker till ny förvåning att det inte behövs.
Klockan går. Jag tar en chansning och kör till jobbet den sista biten. Ingenting händer.
För att göra en historia lite kortare. Pratade med en jobbarkompis som fick titta på den kommande eftermiddag. Han i sin tur låter sin son ta med den hem. Denne har sedan bilen i drygt en och en halv timme. Inte mig emot då jag hade en del post att sortera på övertid i alla fall.
När de sen kommer tillbaka så går bilen klockrent. Även tidigare problem med tändningsfel är bortblåsta. Ja..tempmätaren är fortfarande i taket men det är nog bara en givare eller nåt som är trasigt.
Felet med tändningen då? Problemet som två "kunniga" inte kunde rå på?
- Kamremmen stod fel.
Där ser man..