Personligen brukar jag inte förespråka filmer som kommer som efterföljare. Visst. Ibland blir dom faktiskt ganska bra, det finns några bra exempel på sådana. Detta skall inte förnekas.
Men där finns också sådana exempel som helt enkelt inte skulle ha släppts.
Se bara på "Smokey and the Bandit II" och framför allt "III"? Jag förstår såklart varför de kläckte idéerna till dem. Jag förstår också mycket väl varför de lade upp budgeten och faktiskt skapade dem.
Men medan andra filmen, alltså uppföljaren till första, åtmindstone innehöll alla karaktärer från första, och hade en någorlunda - men ack så fånig - handling, så hade tredje filmen bara det sistnämnda.
Andra filmen, vars handling kretsar kring ett politiskt försök till att slicka rumpa genom att imponera genom att frakta en - låt oss säga väldigt speciell? - last, innehåller ju trots allt några sevärda scener, varav vissa till och med hamnade i Guinness Rekordbok.
Men tredje filmen.
Det enda den tredje filmen gjorde var att leva på titelnamnet. Pontiac utnyttjade detta och gav filmskaparna den senaste modellen, även fast den skulle föreställa originalet i första filmen.
Inte ens andra filmen i serien innehöll rätt bil.
Att Burt Reynolds sen inte ens var med i tredje filmen - förutom att han hade några väl valda ord i slutet av filmen i en slags drömscen - var lite som när Charlie Sheen nu på senare tid blev petad från serien "Two and a half men".
Burt må ha varit som han var efter första och andra filmen, närmare alkoholen än till kändisskapet, men utan honom..ja.
Inte ett par stolta titlar jag har i filmhyllan. Dock, ett par måsten i alla fall.
Häromkvällen, när jag satt och tänkte såsom jag brukar göra vare sig det är precis innan man skall till och somna, eller om man är på jobbet, eller när det nu må vara tankarna väller över en såsom de brukar, så slog just en speciell tanke mig.
Som jag tidigare skrivit, så är jag verkligen inte för uppföljare, även om det bevisligen finns exempel på uppföljare som faktiskt har fungerat bra, och nästan varit bättre än originalet.
Johan Falk-serien exempelvis. Eller Taxi-filmerna, är bara några få.
Men hur kom det sig att det än idag inte har kommit en uppföljare på filmen "Convoy", från 1978?
Ibland har tankarna gått i banorna att det kanske bara har varit lika bra. Tänk om någon som Michael Bay - mannen bakom "The Rock", eller "Bad Boys" till exempel - skulle ha gett det ett försök?
Då hade det inte blivit något mer än en massa pangpang med lastbilar som mystiskt nog driftar runt på ställ med Amerikanska flaggan någonstans i bakgrunden..
Men.
Om man tänker en gång till?
Kris Kristofferson må vara gammal idag - han är född 1936 - men han lever fortfarande. Likaså gör Burt Young. Och likaså den bedårande kvinnan Ali MacGraw.
Ernest Borgnine dog tyvärr 2012, men såväl Franklin Ajaye som i filmen spelar rollen "Spider Mike", som Seymour Cassel finns i livet än idag, liksom många andra odödliga karaktärer.
Sam Peckinpah är också, tyvärr borta idag, men världen är full av kreativa filmskapare.
Nu kanske någon här tänker att jag verkligen har förlorat den sista skruven. Skulle man göra en ny film med dom gamla karaktärerna så skulle man ju lätt kunna kalla den för "pensionärsrullen".
Men skulle det vara nåt fel i det..egentligen?
Min fantasi om handlingen skulle vara att Kris Kristofferson, som sin tidigare karaktär "Martin Penwald" ännu skulle vara där ute på vägarna. Kanske har han med sig "Melissa", eller så är hon hemmavid, väntandes. Eller på ett fotouppdrag, vem vet?
Hans gamla Mack RS700L är förstås antingen skrot, ännu liggandes på botten av den där sjön han försöker ta sig över i slutet av första filmen. Eller - för det är ju i filmvärlden vi pratar om nu - så står den, bärgad och kanske nästan körduglig, på Martins gård hemma i Albuquerque.
Kanske börjar handlingen med att Martin stannar till vid ett "rest stop", och vid kassan så sitter hans gamle vän "Pig Pen", ännu spelad av Burt Young.
De båda skakar hand med varandra, och delar erfarenheter. Tidigare mishaps och andra intressanta händelser.
Kanske visar det sig att en protest - likt i första filmen - är på gärsgår'n. Kanske över bränslepriset, eller att någonting ännu en gång inte står rätt till med någon av deras kamrater.
De bestämmer något.
De ska åter träffas igen på de större vägarna. Skakar hand, tämligen bestämt och ytterst förnöjt, och lämnar stället, där det varma landskapet utanför väntade på dem.
Martin återvänder hem. Berättar om sina planer för Melissa medans han drar av skynket och blottar hans en gång i tiden svartlackerade stolta flaggskepp i hans ensamma armada.
Kanske originalet, eller kanske en ersättare till originalet.
Med ett friskt batteri, fräsch diesel i tanken, så vrider han på tändningsnyckeln. Detroit dieseln dundrar igång - trots att det egentligen inte var nån Detroit diesel i verklighetens Mack, i alla fall inte i nån av de som medverkade i första filmen men som sagt, det här är ju film och ljudet måste ju vara med i en andra film också - och ut från gården, med Melissa sittandes bredvid så beger de sig ut igen på vägarna.
Under protestens gång hade kanske Lyle Wallace son, som tagit vid där hans far hade slutat, dykt upp och ställt till det för dem.
Seymour Cassels karaktär, den alltid lika politiske herren Jerry Haskins, hade kanske än en gång fått dyka upp och dels försöka få till någon ordning, men också utnyttja tillfället till sin egen ställning, idag kanske som något högre än den guvernör han är i första filmen?
Hade funkat?
