Var hem till min far en sväng under lördagen. Slängde på batteriet till 240in på laddning, och kollade äntligen upp varför lamporna inte lös till min laddtrycksmätare i V70in.
Visade sig vara dåligt klämda kabelskor som var boven i dramat.
Eftersom jag hade lite tid över så letade jag fram min mors gamla eumoped, vilken självklart skulle vara tjurig att få igång. Vissa maskiner är nog gjorda för att vara igång ofta.
Det skulle egentligen inte bli så lång provtur men väl ute på vägen så var jag bland annat ner till kyrkogården där jag hälsade på min farmor och farfar, Sandra och slutligen min mor som ligger utspridd i en öppen lund.
Väl tillbaka hos pappa så skulle jag fint och prydligt svänga in på gården, när allt går fel. Jag bromsar in och svänger, och lite rullgrus på vägen ser till att ekipaget tippar omkull.
Satan så ont det gjorde i axeln, och jag kippade efter luft länge medan en pollack stannade och lyfte bort mopeden från mig.
Långt in på kvällen låg jag sedan med frossa av och till och laddade för att köra hem, vilket jag sedan med en viss möda gjorde, om än att min fru sen fick hjälpa mig ur bilen väl hemma.
Fick skjuts av min underbara vän Louise till akuten, där min fru var ett oerhört bra stöd under såväl undersökningen där jag höll på att svimma pga smärtan, samt under röntgen och den slutliga väntan på resultatet.
Resultatet = ett nyckelben brutet på tre ställen.
6 veckors sjukskrivning till att börja med. Bara att hoppas på att man slipper operation.
Dessutom är det idag exakt tre år sedan min mor lämnade jordelivet.
Jippie..
Taget nästan en vecka efteråt nu. Fiiiint..