En natt man sent kommer glömma. Jajjamensan, det höll vi med om båda två att detta var. Avgasknallarna som dundrade mellan väggarna slår fortfarande i min skalle när jag skriver detta. Ropen. Skratten. Minerna. Vinkningarna. Allt folk.
Tanken var som följande; träffa Beemern hemma hos sig under dagen. Sen hem till föräldrarna och fira nyår där. Meka lite med bilen på kvällen. Skulle ju lös med luftfiltret och montera i orginalfiltret. Sen dit med instrumentpanelen...och sen. Ja. I mitt liv finns där alltid en tanke.
Men så blev det inte.
Nåt filter blev aldrig urmonterat. Nån instrumentpanel - eller snarare mittenkonsoll -blev aldrig monterad. Däremot var vi till Häggenås - världens avkrok? - där vi tänkte se om det fanns nåt liv i en reserv-Bmw. Kruxet var bara att startkablarna var för korta och tålamodet för kort så vi övergav den tanken, i alla fall för en stund.
Senare under kvällen - mätta och glada efter både middag och efterrätt - bestämde vi att vi skulle tillbaka till Beemern och se om det fanns nåt intressantare att göra där. Fanns ju i alla fall en dator.
Men dit kom vi aldrig..
Till en början kändes det trögt då vi styrde kosan in mot stan. Blev som bara så. "Skulle bara kolla läget, liksom". Klockan var väl en halv tio. Det var lugnt på stan. Föret tillät breda ställ, med aktsamma efterslängar. Mörkret hade lagt sig för länge sedan.
Men det var när klockan började glida iväg lite som folk kom ut på gatorna. Tjejer i korta kjolar i diverse skapelser, vissa mer runda under dom höga klackarna än andra. Sällskap som vandrade i klungor, alla på väg in mot centrum.
Och kvällen satte igång på allvar när en tjej sprang fram till bilen och frågade om vi kunde skjutsa dem till Frösön.
Det liksom släppte då. Dom var trevliga. Skrattade glatt medan vi gled fram mestadels sidledes, med stereon spelandes på lagom volym. De tackade minst tusen gånger för att de fick åka och vi var hjältarna för kvällen.
Sedan fortsatte det. Åkte tre vändor efteråt från centrum och nästa upp till Valla. Bra betalt. Trevliga människor. Någon kände min bror och helt plötsligt mig.
Komiskt.
Jag har delat ut post åt henne..
Raggarrundan, med ett avgassystem brölandes mellan väggarna. Vi måste ha skjutsat minst 15 tjejer i baksätet under kvällen. Minst. När klockan närmade sig tolvslaget parkerade vi nere i badhusparken på parkeringen och tittade på fyrverkerierna.
Medan jag satt där - vi skålade i Trocadero och CocaCola - så tänkte jag på en viss person. Jag satt och räknade i mitt huvud hur många dagar det var kvar, och en tanke slog mig; snart är det så man kan räkna timmarna! Jag är inte förälskad - även fast många spekulerar i om så är fallet - men det känns verkligen som en nystart i livet. En sorts nytändning av nåt bra. Nåt som faktiskt är verkligen bra.
Lär ju sluta som vanligt?
Men även om det skulle skita sig totalt så har man ändå provat. Man har sadlat om och klivit upp på hästen. Visst. Man ramlar av och det gör ont, men då har man i alla fall provat. Herregud, det är ju inte värre än att man slickar sina sår och provar igen en annan dag?
Snart är det bara timmar kvar..
Träffade "Mattsvart", med flera. Det var trevligt. Det är det alltid. Fick låna verktyg så vi fick igång stereon bland annat. Klockan var över tre när jag trött svängde in på parkeringen. Kunde ju glömma att försöka klämma in mig i garaget för det hade bara resulterat i diverse bucklor. Hjärnan orkade inte. Kändes som att den gick på högvarv, men detta i tanke så fick jag till en perfekt drift i långkurvan förbi lägenheten - men in på parkeringen blev en katastrof.
Hjärnan tänkte på nåt helt annat. Låsta bromsar. Alldeles för hög fart. Kryckan uppdragen. För sent rattutslag.
Jag gled förbi hela infarten..
En oförglömlig afton. Helt klart. Tack alla.
Som en person skrev till mig, skriver jag till er övriga motornördar:
Good wheel and a Good Year!
(Bilder kommer inom kort..)
[Taget 071231]*Hatar detta svänghjul...orkar ju inte mer..ska BORT*
[Taget 071231]*...strax innan tolvslaget..partaj i bilen :P*
[Taget 080101]*...partajet fortsatte...*