Dagen började bra. Borttappade torgvantar som jag brukar ha under
dagen, och likaså handskarna jag brukar ha på morgonen. Kunde inte
finna dem nånstans.
Hursomhelst. Gick ut till garagelängan strax över sju. Mötte upp grannen
som vanligt och pratade om ditt och datt. En kvinnan - vars bil stod mitt emot
min garagedörr - närmade sig och jag låste upp min port.
Hoppade in i bilen och observerar att kvinnan nu står och skrapar framrutan.
Jag vrider på tändningsnyckeln och bilen hoppar igång. Rullar ut och ställer
mig alldeles bakom kvinnan med sin bil som fortfarande står och håller på
med framrutan.
Tänker att "ja men hon ska väl skrapa alla rutorna så det lär ju ta en stund".
Kliver därför ur bilen och drar ner porten och ser till att den är låst.
Sätter mig i min egen bil.
Stör mig som vanligt på den höga tomgången då den är kall.
På med bältet.
Lägger precis ur ettans växel och i igen - som jag alltid gör - och ser i ögonvrån hur bilen kommer backandes och jag blir påkörd.
Det gnisslar. Plåt mot plåt. Ser bakljusen tändas. Bilarna rycker till, som att
dom kramas.
Där sitter jag och ser bilen köra fram till parkeringsplatsen igen och vad gör jag?
Ettans växel ligger fortfarande i. Jag funderar en stund. Eller. Jag tänker inte alls över huvudtaget. Sitter bara. Som i trans, för ett par sekunder.
En normal hade förmodligen klivit ur. Blivit någorlunda förbannad över skadan och sen tagit information från den som backade på en - men inte jag.
Nej jag tänker "nej jag är sen till jobbet".
Och åker därifrån.
Sen på jobbet var det som vanligt livlig diskussion om det hela. Skulle ha gjort det. Skulle ha sagt det. Skulle inte ha gjort så. Men det är så lätt så i efterhand att bara säga. Jag är inte normal. Tänker inte normalt. Gör aldrig nåt "normalt" eller på "normalt" sätt eller vis.
Fan.
Träffade min granne på kvällen. Diskuterade saken i alla fall. Hur ironiskt är det inte då att människan är utbildad plåtslagare och expert på just äldre Volvo..?
Det där fixade han enkelt, eller om jag vill låna alla verktyg som behövs.
Inga problem.
Idag ringde han dessutom. Jag stod med en näve post i famnen och tänkte "det kan ju inte vara sant", när telefonen ringde. Den med den trasiga mikrofonen. Hur ska jag kunna höra nåt?
Hur ironiskt är det inte då att han inte nog har tid när som helst med att rikta skärmen - bara jag plockar av den - och dessutom har en polare som kan lacka om den åt mig i lackbox? För en platta öl var?
Blir grett till helgen.
Och nu ikväll ringde kvinnan och vi redde ut det hela. Fick en liten symbolisk summa för skadorna också. Egentligen är jag nästan lite småglad för nya skadan. Då kanske jag blir kvitt ett par rostfläckar på samma skärm i samma vända..
[Taget 080402]*Där satt dragkroken fint..*
[Taget 080402]*..där satt Audikofångaren..*
[Taget 080402]*Tvungen att spola av när sprutan väl stod framme på jobbet..*
Tänk om folk kunde vara så ordentliga att dom skrapar ALLA rutor. Inte bara framrutan och tror att dom ändå ser allt?
Ja jisses.
Firade igår att jag haft vikariat 2 år på jobbet förresten. Första jobbet för den delen.
Hurra till mig. Eller nåt. Bjöd på kakor och kokosbollar till kollegorna. Mycket uppskattat :)