Det var såklart - som för många andra - filmen "The Fast and the Furious", som fick mig att öppna ögonen åt dom japanska bilmärkena. Javisst hade jag sedan barnsben sneglat åt Celica GT4 (Carlos Saintz-edition särskilt), eller Corollan för den delen. Den med runda framlyktorna.
Den, vit med wrc-vinge bakpå, samt ett smått kjolpaket monterat och vita fälgar på det. Mums. Och dom gamla dekalerna. Ojoj vilken drömkärra.
Bränslesnål dessutom.
Hursomhelst.
Det var en kompis till mig som tipsade om The Fast and the Furious. Undertecknad missade den på bio, kompisen gjorde det inte. Och tydligen skulle det vara nåt alldeles extra. Äsch tyckte jag, beskrivningen av den lät inte så intressant.
Budgetfilm. Okända skådespelare. Kass musik som jag absolut inte tycker om. Attityd som jag absolut inte heller tycker om.
Köpte filmen på vhs.
Sen var man ju såld. Scenen där de kliver in i den nyrenoverade bilen och motorn drar igång. Så skönt muller, att man får gåshud bara man tänker på det.
Lamborghini Diablo Candy Pearl Orange, som färgen så vackert heter, får bilen att lysa genom filmen. Även fast den till och med blir dammig mot slutet. Bomex kunde efter filmen göra stora affärer, efter att deras paket hade suttit just på Supran.
Toyota Supra i övrigt var inte en så himla känd bil för övrigt, innan filmen kom.
Nu, så här ett antal år efterhand, så kan man säkert klaga på hur "överstylade" dessa bilar var. 2:a filmen var inte så mycket bättre på den fronten. 3:an en katastrof.
Men just känslan i filmen. Ljudet. Turbon blev rikskänd med sitt vinande ljud. Helt plötsligt började folk skrika efter dumpventiler som "kvittrade" eller "pyste". Supror började importeras på allvar.
Celica och Corolla i all ära, men Supran kommer alltid finnas nära mitt hjärta i alla fall.
Filmklipp från Youtube: http://www.youtube.com/watch?v=4gM_d_hQX9A
Pris: 495:-
www.modellbilsvagnen.se
[Tagen 080427]*1994 Toyota Supra*