Var arg när jag vaknade. Oftast brukar det släppa, argheten, under nattens gång. Men inte denna gång. Ville inte kliva upp. Sängen var alldeles för varm för att jag skulle masa mig upp. Men. Upp klev man. Väl uppe upptäckte man att man inte hade en brödskiva ens. Bara att traska till affären.
På väg till affären gick jag med tunga steg. Fjortisar stod och trodde dom var tuffa på vägen dit. Utan att jag tänkte på det så sträckte jag på ryggen och blev bredare om axlarna. Spände halvt om halvt musklerna som att jag intog försvarsställning.
Som en lämning från kriget. Kriget mot mobbarna.
Tomas - "Saab_bojan" - ringde på vägen dit. Ville inte prata med honom. Ville inte prata med någon. Det smärtade i bröstet fortfarande.
Men jag svarade.
Framspolning..
Under kvällen blev det mycket sms:ande fram och tillbaka. Nämner inga namn, men en viss person gör mig väldigt glad just nu. Nej jag är inte kär - som vanligt annars - men hon är trevlig. Plus att det verkar reta omgivningen av nån underlig anledning.
Men det som var vändpunkten på hela kvällen, var tjejen i rosa klänning.
Vi kom rullandes på kullerstenarna längst "raggarsvängen", och jag tyckte jag såg någon i ljuset från lamporna som stod mitt i vägen lite längre fram. Detta var där borta där det är mindre folk. Nästan folktomt. Nästa ända längst där borta där man svänger upp.
Tomas sa något jag inte hörde. Tyckte han sa "fortsätt" men minns inte riktigt. Jag stannade bredvid denna tjej.
Mörhårig. Ung. Vackra ögon. Kunde inte stå rakt, och bara iklädd en tunn klänning. Hon svamlade nåt om att hon bodde lite längre bort längst vägen och undrade om hon kunde få skjuts dit.
"Inga problem", sa vi och hon hoppade in i baksätet. Eller. Hoppade och hoppade. Ramlade in snarare. Och sen började hon prata.
Hon hade körkort, hon var nykter och kunde köra. Hon var så full så hon visste inte vad. Hon tyckte vi var söta. Hon frös så hon skakade. Hon....ja det var mycket som kom utspringandes ur hennes mun.
Jag sa att om hon nu frös så mycket så fick hon gärna åka med en bit så kunde hon bli varm innan vi släppte av henne. Oj vad hon tackade för det och sjönk ner i baksätet och höll nästan på att somna på direkten. Oj hon var snurrig. Oj hon var full. Nej hon var nykter, nej hon var helt borta...
Plötsligt känner jag hur hon reser sig över mitt huvud och först kramar om det med armarna - så hennes båda bröst lägger sig mot mitt bakhuvud - och att hon sen lägger en våt, alldeles underskön kyss på min nacke.
Mina reaktioner låg inte på latsidan. Hjärnan kokade så jag visste knappt att jag faktiskt körde bil. Händerna satte igång och darrade. Innanför byxorna såg det ut som att någon började resa ett 7-mannatält..
Det blev en mindre tur runt kvarteret innan vi blev lotsade in mellan husen och in på parkeringen. Ställde oss alldeles utanför dörren. Jag frågade - med en smärre hes röst - om det gick bra för henne och hon bara log. Frisyren och klänningen var lite på sned. Hennes svarta bh med spets likaså. Ena bandet över axeln var lite på sniskan.
Sedan klev hon ur bilen medan hon pratade om nåt osammanhängande. Fnittrade så där sött. Stängde dörren och öppnade min förardörr. Jag fattade noll. Hon tittade mig djupt i ögonen och berömde mig för min fina bil.
"Är det en Volvo du har?"
"Jo."
"En Volvo 240.."
"Du kan dina bilar?"
Hon fnissade och höll med. Den var tydligen helt underbar - minns ej exakta fraserna för dom var som sagt lite osammanhängande - och så sträcker hon sig in och ger mig en stor kram.
Hon var varm.
Sen stängde hon dörren med en bra smäll och gav mig slängkyssar som jag besvarade med ett pinsamt flin på mina läppar. Det snurrade i hjärnan, hallå?
Sen sa jag nåt till Tomas som avbryter med att säga "hon kommer igen.."
Min kropp skrek.
Hinner precis se när hon tar ett stadigt tag om dörröppnaren och slänger upp dörren. Hon nästan vrålar; "måste ha en kram till" och formligen glider in över mig.
Jag är skräckslagen.
Hon är varm. Hennes hud är mjuk. Brösten ännu mjukare. 7-mannatältet ersätts på plats av ett 10-mannatält och min hjärna skriker. Glömmer bort allt. Tomas fanns inte längre bredvid mig. Mina händer håller om hennes sidor.
Hon luktar underbart.
Känner en kyss på kinden - nån gång under själva händelsen - men om det är före eller efter eller när då har jag idag ingen aning om. Den kändes. Som eld.
Hon var eld.
Och mina händer var kalla. Så jag sa "oj mina händer är kalla", när dom egentligen inte var det. Det var hon som var varm. Och hon ser nästan lite sorgsen ut när hon stapplar ut och drar igen dörren.
Slängkyss. Jag ger en tillbaka. Omtöcknad.
En till slängkyss. Jag ger en snabbt tillbaka.
Och med ens försvann hon in i trapphuset..
På väg till Raggarstatoil så satt Tomas och skrattade så han höll på att pinka på sig. Jag satt och skakade och försökte få tältet att rivas, men det stod i all sin prakt. Jag var i shock. Kände henne fortfarande, som att hon fortfarande kramade mig. Kände fortfarande doften.
Jag förlät min bil för att den krånglade ständigt. Jag förlät Tomas och Magnus för att dom betedde sig som dom gjorde häromdagen. Jag förlät alla rondeller. Förlät alla gula stadsbussar för att dom existerade. Förlåt mig själv. Förlät min bror för att han kör Saab..
Jag hade varit i himlariket. Det tvättäkta himlariket. Varför har jag tjatat om att tjejer inte är nåt att ha? Dom är ju så..så..så..
Underbara.
Varma.
Mjuka.
Lena.
Älskar er tjejer! :)
[Taget 080513]*Räcern..spana in extraljusskydden..bilen ser arg ut :P*
[Taget 080518]*..började precis hagla..?*