Jag är den där lättlurade typen, det må jag säga. Erkänna, är väl inte riktigt det rätta ordet, men inte alla vet om det. Att jag har ett samvete vet kanske alla - ? - men inte hur stort det verkligen är.
Natten mot Lördag. Det skulle inte bli så sent. Jag och "Saab_bojan" skulle glida runt på stan och kika på fulla studenter, och sen kika på film i lägenheten - för att sen avsluta med lite mer glidande på stan och sen hem. Inte mer med det.
Men det var när först en kompis - som jag inte hört av på länge för han har respekterat mig - och bad mig om en tjänst, då det spårade ur.
Inte så att det gjorde nån direkt skada. Men det var första nålsticket, av många den kvällen.
Tjänsten var inte så allvarlig. Hämta upp honom, och sen vidare till Brunflo för skjuts in till stan. Full tank fick jag på raggaren. Över 500 spänn, för det lilla. Började bra. Min vän - särskilt när han är onykter - är givmild av sig. Och vet att han får det han betalar för.
Men min vän lyckades somna mitt i hånglandet i baksätet. Jag och "Saab_bojan" satt och fnissade fram medan min vän slocknade, så det blev sådeles skjuts tillbaka till Brunflo för tjejen.
Och hemfärd för min vän. En vän som - vid hemkomsten - inte bara med nöd och näppe lyckades ta sig ur bilen. Han föll ihop på gräsmattan och somnade i fallet!
Jag satt och funderade på om jag skulle hjälpa honom in, men vädret var milt och han var ju faktiskt - mer eller mindre - hemma, så vi lämnade honom sovandes.
På vägen till Lugnvik där jag skulle släppa av "Saab_bojan" hörde en annan av sig. Klockan var en bra bit över 2 - halv tre?- på natten. Jag var trött och ville bara hem och sova. Har man jobbat under dagen i hettan och sen skjutsat folk hela jävla natten så får det ju vara nån måtta.
Men nejdå. Människan gav sig inte. Hem till honom är det minimum 3.5-4 mil enkel resa, och för det ville jag ha fjuttiga 200 kronor. Men det ägde inte han. Jag skulle få 150..
Aldrig i livet. Jag skulle hem och sova. Skyll dig själv om du inte fixar en skjuts som du kan lita på. Men vad gör då människan? Jo. Han spelar ut sitt triumpfkort.
"...mina föräldrar kommer slänga ut mig om jag inte kommer hem.."
Jag var högst en halv kilometer från min lägenhet. Såg garagelängorna sträcka sig längre fram. Och hjärnan kokade av ilska. Hjärnan ville hem, men samvetet fick kroppen att styra bilen runt och in mot stan igen.
Så jag hämtade upp människan på busstorget och sen höll jag stumt längst 45:an.
Mellan Östersund-Lit tog det cirka 9 minuter - räknat på bilens klocka - och det är en resa på cirka 2.2 mil.
Ursinnigt höll jag mig över hela vägen i kurvorna - inklusive "fel sida" - och stormade fram mellan skogarna och kalhyggena. Höll nästan på att glömma bort att en del av vägen var bortkapad och nere på gruset precis innan Ringsta..
Kom hem vid...en bra bit över tre. Minns inte vad klockan var. Vill inte veta. Redigt djupt förbannad. 99.9 procent av gångerna jag är arg så brukar sömnen göra sitt och man vaknar glad, men i morse var jag fortfarande lika förbannad.
Att folk inte kan sköta sitt och verkligen ha en pålitlig skjuts om dom nu ska ut? Och om dom nu finner sig ha råd att strosa runt som yra hönor, då kan dom väl se till att ha råd att ta sig hem också? Är det verkligen så svårt?
Det är idioter som jag som blir lidande. Och i slutänden slår det tillbaka på dem själv. Jag skällde ut människan hela vägen hem till denne, och ut från dennes gård blev det bredställ och höga motorvarv.
Hoppas jag väckte upp hans föräldrar..
Spelar ingen roll om man säger att man har ordnat en skjuts och att denne "bara dragit hem". Ha minst en backup, eller ännu bättre; nån du kan sova över hos i närheten, bara utifall.
Var på bilmässan idag - Lördag - ett par timmar. Men för arg för att lägga märke till nåt positivt. Sömnen förstörd och humöret förstört. Kunde inte bli sämre. Förvånade mig dock med att hitta bromsklossen som länge varit försvunnen, och faktiskt bytt ut den gamla till denne - och det funkar!
Hoppas på bättre dag i morgon..