Fick mig en ordentlig tankeställare, under fredagen. Vaknade såklart sent. Älskar ju att sova. Satt länge och pratade med diverse människor på internet, och tiden flög förbi.
Det var bestämt att jag skulle fira midsommar hemma i Boda, så vid halv-fyratiden begav jag mig ut till garaget för att åka iväg.
Såklart fick man tung gasfot.
Det blir ju lätt så, längst 45:an. Man kryssar fram. Bryr sig inte. Huvudsaken man kommer fram. Musiken går på stereon - med en död baslåda i skuffen. Efter alla bilar den har rest med mig, så dör den i glt:n.
Man kör om ett par bilar. Vill ju bara komma fram. Vägen är alldeles för tråkig. Händer ju aldrig..
Och så ser jag en ambulanshelikopter i skyn, som går ner för landning. Sen ser jag bilkön framför mig. Jag sakta ner från 130. Blir ståendes. Och sen kom tankarna.
[Taget 080620]*Krock. Bild 1. Cirkus klockan 15:30*
Framför mig landade ambulanshelikoptern, i ett jitter av brandmän och poliser. Första tanken jag fick var att jag kunde vända om och ta gamla bron, men insåg att det säkert inte var populärt och därför valde att således stänga av bilen och bara vänta.
Längst fram i kön stod bilarna till Öp och Lt. Efter dem tror jag det var en bekants lillebror, sen ett par turister i en smockfull S60. Sen jag. Kön bakomför blev bara längre och längre. En motorcyklist bröt kön och körde ända längst fram där det tog stopp hos en brandman som stod alldeles bredvid mig.
När denne motorcyklist fick en tillsägelse så vände han om och åkte iväg.
Kul att höra en brandman säga "idiot"..
[Taget 080620]*Krock. Bild 2. Cirkus klockan 15:30*
Kön fick släppas förbi så småningom. Men då körde man inte längre så fort. Tankarna snurrade som i huvudet. Varför gör man det egentligen? Visst. Det är ju så mycket skönare att åka fortare. Mer spännande. Man kommer fram snabbare. Men. Äsch. Det var så mycket som gick genom huvudet.
I detta fall var det en kvinna som höll koll på en buss och missade en svängande bil. Jag hade nog inte blivit så fundersam över det hela, om det inte hade varit för att det var 2 barn inblandade i olyckan.
Tur i oturen att alla klarade sig utan större men dock.
Väl hemmavid så var bland andra brorsan på besök, med sitt barn Milliam. Man blir alltid lika glad inombords när man ser Milliam, med alla sina minspel.
En bild på den båda, får avsluta denna text.
Hoppas alla hade en fin midsommarhelg!
[Taget 080620]*Brorsan med Milliam*