Jag sitter här och tittar på ett vitt hårstrå som fastnat på en av mina tröjor. Ett vitt hårstrå, ett av dom få som numer finns kvar efter vår katt. Albin.
Det hela gick så hastigt egentligen, att man inte ännu hunnit med att komma på att han faktiskt är borta.
Den 10:e - en Söndag kväll - hämtar jag mor från flyget. Klockan var kvart i tolv på kvällen och jag skulle jobba dagen efter - hela veckan för övrigt - så jag skulle sova över i Boda och åka till jobbet därifrån.
Under dagen hade min bror skjutsat Albin till veterinären för en andra koll, då hans haltande inte hade bättrat sig. Inget konstigt med det egentligen. Men varken jag - eller nån annan - tyckte om att se honom ha ont.
Men min mor visste hur det hade gått - men vägrade säga nåt.
Det enda man fick höra var att jag skulle få veta det när vi kom hem. Inte medan jag körde.
Vilket betydde nåt hemskt.
[Taget 080810]*Numera saknad*
Väl hemma brast mor i gråt när hon fick se Albin ligga på soffan med fars ben som huvudstöd. Så ovetandes. Så trött. Och jag visste inget, hade i alla fall inte hört nåt ännu. Men kunde väl ana.
Albin led. Tumörer i ena lungan och lite överallt utspridda i kroppen. Det fanns inget att göra. Han skulle aldrig bli bättre. Därför han haltade, därför att en tumör hade satt sig just vid benet.
Så vi grät allihopa. Albin förstod säkert ingenting. Jag hoppas han inte förstod. Eller så visste han vad som höll på att hända. För så sällskaplig har han aldrig varit. Aldrig i hela sitt liv.
Så på morgonen efter så satt man med honom ett tag innan man åkte på jobbet. Trött, såklart. Blev dåligt med sömn. Och på eftermiddagen den 12:e var det bestämt att han skulle avlivas.
Jag kunde inte förmå mig att ta farväl av honom under följande morgonen, så det fick bli där på kvällen. Han låg och sov när jag kom till honom. Kysste honom på pannan och höll om honom.
Länge.
Ville verkligen inte släppa taget.
[Taget 080813]*...*
Så jag var inte där på morgonen när han fick äta sina räkor som han säkerligen slukade i ett nafs som alla gånger tidigare. Jag var inte där när han blev insläppt i buren och skjutsad av mor och bror till veterinären.
Jag jobbade.
Det var de segaste dagarna på länge. Hjälpte inte att det regnade i stort sett hela veckan, och det går ju bra om man som brevbärare är bilburen - men jag åker på en jävla moped. Jag har 47 trapphus 'a 4 våningar i dom flesta, och sen över 120 villor utomhus.
Vart man än vänder sig så kommer regnet uppifrån och adresserna rinner bort. Posten blir blöt. Kroppen blir blöt. Förkylningen kom smygandes under veckan och allt man tänkte på var stackars Albin som tynade bort, in i dimman.
Bort. Bort härifrån.
Saknar honom.
[Taget 080814]*tom soffa..han är inte där*
[Taget 080814]*Tom säng..*
[Taget 080814]*Klösställningen..*