En underlig dag på min ära. Osannolik, skulle någon ha kallat den för. Jag skulle inte ha haft bensin i tanken om det inte hade varit för grannens plötsliga generositet. Eller. Han brukar ju vara generös, men jag hade inte alls väntat mig att få betalt för nåt jag gett honom. Nåt som dessutom var trasigt.
Det var gamla videokameran han fick. Den - jag - hade sönder ifjol, nåt undertecknad inte alls är stolt över.
Men. Så träffade jag honom lite kort igår, och fick höra att den åter igen hade funnit livet intressant och känt för att stanna. Den funkade igen, så han ville köpa den av mig.
- Men du fick ju den av mig, sa jag förvånat.
- Ja men nu är den ju lagad så nu kan jag köpa den..kom igen nu åker vi och tankar din bil.
Resan dit var bara den osannolik. För att missa ett par rödljus så svängde vi höger vid Shellmacken efter Frösöbron. Ut från Shell kom en silvrig V70 och ja - jag medger - att min granne - liksom jag - glömde bort oss i stridens hetta att det finns nåt som heter högerregel. Fast. Frågan är om det är nån sån där egentligen? Känns mer som en utfart..hursomhelst. Först blinkade v70:in med helljuset mot min granne som vek ut en aningen och sen fick jag höra tutan när jag kom strax efter.
Okej. Jag - vi - glömde bort högerregeln.
Inget mer med det trodde man..
Nejdå. Då följer han efter. Med tänt helljus låg han bakom mig från elvans grill och bort till rödljuset där vi skulle höger. Hela tiden låg gubben med helljuset tänt bakom. Okej, tänkte jag. Han får väl vara sur då. Men så följde han efter när vi svängde höger. Fortfarande med helljuset tänt. Hela vägen ända bort till utanför rådhuset, då jag härsknade till.
Där ställde jag mig på bromsen.
I backspegeln såg jag honom glida närmre. Inte mitt problem att han redan låg tätt inpå. Och han fick styra undan för att inte glida in i mig. Jag skiter i att jag råkade glömma högerregeln. Det händer förmodligen alla, och han behövde inte ens backa. Inte ens försöka undvika oss. Men att bli så sur som den där människan blev, det var och är totalt onödigt.
Sen skulle han ju förstås förbi mig. Och. Med förmodligen bättre däck och förmodligen starkare motor så kom han också förbi, detta var vid sista rödljusen ovanför Gamla Teatern. Så han klämde sig in mellan mig och grannen och låg sen där och puttrade. Strax innan vi båda svängde in på Ok-macken så la jag mig på helljuset själv - fem hundrawattare i extraljusen - bländade honom förhoppningsvis och svängde in och parkerade.
Väl vid pumparna så stod vi bara och skrattade, jag och grannen. Visst rös man av obehag men vad kunde man göra? Ja jisses.
Vi skiljdes åt efter tankningen. Grannen skulle till några kompisar, och jag hemöver. Bilen mådde bra. Ett tag sedan den hade full tank..
Närmare kvällstid var det underbart väder ute. Ny pudersnö hade fallit, och mer var på gång. Lite kallt men helt okej. Föret skulle vara underbart för inspelning. Så satt man och väntade på personen som har kameran. Och väntade. Och väntade. Klockan rann iväg. Den blev sex. Folk hörde av sig och undrade om jag skulle ut. Visst. Jag skulle ut men ville ha med kompisen. Klockan blev sju.
Ringde upp honom. Inget svar. Klockan fortsatte att ticka. Utanför fönstret dalade snön från skyn. Telefonen fick arbeta, men inte heller denna gång kom man fram.
Så kom sms:et. Han skulle stanna hemma.
VA?
Sånt är det ju nackskott på. Sånt underbart väder. Sådan kväll. Så många som skulle ut. Allt vi hade planerat. Och så ska människan stanna hemma.
Kändes som att allt höll på att gå i stöpet. Hade jag haft sprit hade det varit nu man hade tagit den första supen. I min ensamhet. Men så hör en av sig och säger att han är i stan - och - har en kamera med sig.
Telefonen fick gå varm. Samling på coop-parkeringen!
En efter en trillade in på parkeringen, som vid det här laget höll på att tömmas av folk som gjorde sista inköpen på Coop innan stängningsdags. "mivec" dök upp med sin röda Ascona med måsvingeskärm. "Skyline_dennis", var redan på plats med sin ultraformidabla Scorpio. Vi hälsade på varandra och klurade ut vad vi egentligen skulle filma. För. Det är lite knepigt egentligen. Vi använder ju aldrig manus eller något liknande.
Frågan är om det någon gång kommer bli så pass seriöst nån gång. Kanske, kanske inte. Kan inte hävda att jag hoppas på det. Sånt här gör man inte allt för seriöst. Blir det seriöst så är det lätt till att det snarare lutar över till att bli..tråkigt. Och. Vem vill att det blir tråkigt?
Inspelningen tog sin början.
I kolonn följde vi efter varandra. Den ene mer rattvild än den andre. Jag parkerade med fronten uppe i en rondell, vilket var mindre lyckat. Men sånt som händer. Efter en liten stund stannade vi och kollade läget. Och sen fortsatte vi ut på äventyr. Jakten på den där perfekta kurvan. Snömodden stod hög och det var lätt att slappna av alldeles för mycket och finna sig i att glida okontrollerat.
Diskussionen om den - smått - galna idéen om att tolka efter med en snowracer vattnade i munnen. Men min stod hemma hos mina föräldrar. Orkade vi verkligen åka hela vägen dit för att hämta den?
Efter mycket om och men slutade det med att vi fick göra resan hem till föräldrarna - som tur var inte var hemma - och hämta snowracern. Undrar vad dom hade sagt om de hade sett oss hämta den? Vuxna karlar som hämtar en snowracer sent på kvällen...och rep?
Väl tillbaka till stan strålades vi samman igen. Planen var att tolka efter på snowracer...genom stan.
Starten blev Wargentinsskolans parkering. "Skyline_dennis" skulle ratta snowracern. Jag skulle köra bilen, och "Mivec" skulle filma. Det kändes nervöst. Vad fasen skulle folk säga? Tänk om vi blev stannade?
Enligt radiotrafiken på polisradion var det lugnt. Bråk ute i Torvalla. Inget allvarligt. Så operationen sattes igång.
Det måste ha sett underligt ut.
Med "Skyline_dennis" i armebrallor och mina mopedglasögon modell stora, glatt vinkandes på en bob efter bilen, tog vi det lugnt. Ner genom gränden vid fd Game. Och det komiska var folks reaktioner. Det syntes att ingen reagerade på bilen. Men när de fick syn på snowracern efter så hördes det hur folk skrattade. Många vinkade. Någon började springa efter. Det kändes lite som att åka i en karavan genom stan, där man hyllades för att ha varit till månen eller liknande.
Vi gjorde ett stopp längst gatan, och ett par bilar passerade under tiden, där tummen upp delades ut genom rutorna. Det kändes bra. Hellre det än tvärtom.
Förbi G3 blev det ordentligt nervöst. Just som vi skulle till att svänga uppöver mot Gamla teatern så rullade en polisbil på nedsidan av Busstorget. Vi smög vidare och åter upp på Wargentinsskolans parkering.
Leendena var skyhöga. Kanske vi skulle göra det igen? Men nu med kameran utanför bilen i stället så det syntes bättre? Nu har vi ju gjort det en gång så varför inte..?
Just som vi skulle iväg kom första smset:
"00:51
Polisen har lyst om er på radion, om kälken! dra från stan!"
Sen ringde "Mivecs" telefon, där han fick ytterligare en varning om att vi inte skulle ge oss ut igen. I samma stund gled polisbilen förbi i rask takt förbi parkeringen. Sagt och gjort. Snowracern slängdes in i skuffen och vi åkte därifrån fortare än ett skållat troll på kokain..
Edit:
http://www.garaget.org/video/jp9opbonzqdy :)